Nu -
nu -
nu -
nu...
Tiden består av en massa NU'n.
Men jag har ofta för
bråttom med att tänka på igår eller imorgon för att hinna leva i NUet.
Tror oftast att jag får mer gjort om jag tänker mycket
framåt och planerar, men börjar inse att det är precis tvärtom.
Att ha
simultankapacitet har jag sett som något bra, lite hånfullt brukar jag kommentera männens oförmåga att göra två saker samtidigt - vad jag
lurat mig själv!
Vet inte om jag lyckas, men jag ska försöka börja göra en sak i taget, kanske blir en del ogjort, eller
kanske får jag mer gjort ju mindre jag gör...? Men frågan är om man måste göra
mer? Eller räcker det med att man gör det man gör?
Den som lever får se!