måndag 27 juni 2011

Sommar, sommar, sommar....

När semestern började för vår pappa så packade vi våra kläder i plastpåsar, tog en bunt av årets Kalle Anka-tidningar med oss, stuvade in oss i bilen och begav oss av mot båthamnen. På radion spelades glada sommarlåtar och humöret var på topp!

Nu skulle vi äntligen få ge oss av ut på sjön och så småningom vara framme hos mormor och morfar och den övriga släkten i Finland. Att packa i plastpåsar var praktiskt och nödvändigt då man skulle stuva in allt 6 personer behövde under en sommar i en liten båt.

Dagarna fördrevs av oss barn med att läsa Kalle Anka-tidningarna, sola på däck, upptäcka nya hamnar och återse gamla - allt medan pappa och mamma tryggt tog oss över havet. Jag har inte så många minnen av att vi barn bråkade, kanske beror det på selektivt minne eller på att det faktiskt var så. Det begränsade utrymmet på båten och bristen på saker att bråka om (ingen tv med olika kanaler, ingen musik att spela, inte så många prylar överhuvudtaget... frånsett tidningarna då...!) Vi hjälpte pappa att styra ibland, hoppade iland och kastade loss, kanske dukade vi bordet när det blev dags för mat och ibland plockade vi kanske undan. Men mamma och pappa hade ansvaret för allt det praktiska och vi fick förmånen att bara få följa med!

När vi på kvällen angjorde någon brygga eller naturhamn sprang vi runt bland klippor och skär, fanns någon liten kiosk eller butik fick vi glass och så småningom somnade vi till vågornas kluckande mot skrovet.

Men det vi började resan med och det som återkom dagligen var den ständiga frågan: Hur långt är det kvar till mormor?

Efter några soliga och fina veckor (för solen sken alltid förr på sommaren!) med lek med kusinerna, mormors kattungar, cykelturer, bad, bastu hos farmor och farfar, hjälpa farmor med korna och mycket annat, så begav vi oss av hemåt igen med båten. Nu var det med ett annat lugn och resan hem tog aldrig lika lång tid som resan till...

Jag förstod nog inte då, när jag var barn, hur bra jag hade det - men närheten till familjen och havet präglade mig och är fortsättningsvis viktig för mig! Vi har valt att ge våra egna barn närhet till havet genom en sommarstuga vid havet och kortare båtturer. Närheten till familjen kommer av tid tillsammans vid stugan, utan el och nätuppkoppling, men med tid för spel, bastubad och ja - tid att läsa tidningar och att lyssna på glada sommarlåtar i radion!!!

söndag 19 juni 2011

Att leva nu

Så var den då här den sköna sommaren! Äntligen har semestern börjat och jag får slappna av - och vad händer? Jo, jag blir enormt trött och känner att luften går ur mig...
Allt jag drömt om, allt jag vill göra är plötsligt möjligt men tanken på allt gör mig matt!
Men jag tröstar mig med att det brukar vara så här och att det går över! Snart är jag inne i semesterlunken när ett program om dagen är tillräckligt, när frukosten får ta två timmar, när vi har tid att spela de där spelen och när största nöjet för familjen är att bada bastu vid sommarstugan och doppa oss i sjön - minns tre gånger efter varandra! Att växla tempo är inte helt enkelt men det får ta sin tid - är ändå glad att få lägga kalendern åt sidan och programera in autosvar på mailen! Nu är tid att leva i nuet!