Den utan E

Har precis tappat upp några liter hemmagjord saft på flaska.
Höstens första sats tog slut för en tid sedan.

Röda och svarta vinbär, jordgubbar och socker är allt den saften innehåller.

Inga konserveringsmedel behövs då jag fryser ner den.

En hemmagjord bulle, även den utan tillsats av några konstigheter,
smakar bra till...

Mer godis än så behövs inte!

(nåja, lite choklad nu och då skadar inte heller :)

Spring för livet

Efter förra årets ofrivilliga paus så har jag fått fundera på vad det är som gör att jag mår bra. Och det är många saker. Fram för allt att få vara med min familj och mina vänner. Äta gott och nyttigt. Sova tillräckligt. Få vara kreativ. Tro. Ha ett lagom utmanande jobb. Och så motion.... Jag har alltid motionerat lite till och från. Många promenader och kortare löpturer har det blivit genom åren. Men i våras började jag springa mer. Jag upptäckte snabbt att jag mådde bra av det. Jag tog det lugnt i början och njöt av att få röra på mig och märka att konditionen snabbt förbättrades, för det gör den när man inte så aktivt har rört  på sig under en hel vinter. Nu har jag sprungit sedan dess, med undantag från en månad i somras då ena höften krånglade (antagligen beroende på lite för ivrigt springande). Det som har varit svårt är att gå lagom långsamt framåt. Jag vill som vanligt nå snabba resultat... Men också det är en bra mental träning för mig. Att inte springa mig helt slut utan lite lagom slut :) Nu i höst har jag också fått sällskap på en del turer med mannen min som är en rutinerad löpare med tio marathon bakom sig. Trodde inte han skulle vilja springa med mig då mitt tempo inte är det samma som hans. Men han är glad att vi kan göra sällskap och är uppriktigt förvånad över att helt plötsligt, efter att i många år sprungit ensam, nu ha sällskap. Jag springer helt enkelt för att jag mår bra av det. Det hjälper mig hantera stressen och gör att jag sover bättre. Att springa är mitt sätt att investera i min och familjens hälsa. Själva springandet är skönt i sig själv, för det mesta... Bäst är att helt glömma tid och hastighet och bara luffsa på - och känslan efter att ha sprungit är oslagbar! :)

En månad tills det vänder

Idag gick solen upp 9.05 och ner 15.29. Sätter mig med eftermiddagsteet i vardagsrummet så att solens sista strålar lyser in på mig.  Gläder mig åt att ha en dag då jag faktiskt hinner njuta lite av solen. Hann ändå inte vara ute i ljuset idag, får nöja mig med att njuta av det inomhus. Nu går vi verkligen mot mörka tider. För varje dag som går blir det mindre och mindre av ljuset. Vid midvintersolstånd som i år inträffar 20.12 kl.11.11 (exakt då vänder jordens lutning mot solen igen) är solen här hos oss uppe mellan 10.11 - 14.49, alltså bara 4 timmar och 38 minuter. Så det blir att njuta av varje solstråle så gott det går och där emellan tända ljus och försöka njuta av allt mysigt som hör den här tiden till. Här hos oss spelas redan en del julmusik... Men man kan också tänka på att det bara är en månad kvar tills det vänder, så ta vara på den här tiden så gott det går!

Skön vecka önskar dig!

En sommar är allt vi får

Vår tid är kort

som sommar som gick är den över

Vi lockas än hit, än dit av allt det som glänser

Vi samlar på hög

tittar på det och ler

Jag har så mycket säger vi 

När hösten kommer 

återgår allt till jorden

och blir mull

Var all vår iver att samla

värd att lägga våra få sommardagar på?

Köksgardiner

För en tid sedan tog jag ner våra köksgardiner, de hade bleknat av solen och sett sina bästa dagar... Jag är inte känd för att byta gardiner ofta om man säger som så. Men vårt kök har fem fönster och det blir en hel del tyg när man ska sy nya. Vill man ha längder så går det åt minst 25 m tyg! De gamla gardinerna jag tog bort var halvgardiner (heter det så?) och jag valde att sy likadana igen. Dels för att det går åt mindre mängd tyg och så tycker jag om modellen, den släpper in ganska mycket ljus och det behövs så här års. Jag valde denna gång ett linnetyg, det är mitt favorittyg. Tycker om strukturen och kvalitén. Jag tog mått från de gamla gardinerna men blev förskräckt när jag såg att de tydligen inte går över vårt undre foderbräde! Det kan inte heller de gamla gjort. Men jag tror de får vara så här nu, det finns material att släppa ut om jag vill, men jag tror inte jag orkar göra det. Nu är bara frågan om jag ska ha det så här? Jag har mässingsstänger ovanför alla fönster och jag brukar ibland ha upp en kappa men nu funderar jag om jag ska lämna bort den eller lägga upp något - och i så fall vad??? Jag har kappor i rött (till jul) och vitt. Men ska man ha något annat eller inget alls? Det är frågan. Idéer mottages med tacksamhet!

Tack och lov - det är fredag!

Kommer ut från vårdcentralen efter dagens sista praktikbesök. Det blev en kort och intensiv arbetsdagdag. Hann inte med någon lunch men har sedan frukosten i morse fått i mig ett digestivekex, en kopp te, en rejäl bit tårta (bra med kollegor som fyller år!), en surskorpa med pickles på (nödproviant) och nyss blev jag bjuden på kaffe och en banan - så svälter gör jag inte men lunchen saknas helt klart. Sätter mig i bilen och kör iväg. Hjärnan kopplar om från arbete till familj och på den korta vägen in till stan hinner jag prata med mannen, dotter A, mannen igen, ringer sonen som inte svarar, ringer dotter E, ringer sonen igen som svarar. När jag avslutar det sista samtalet ser jag polisbilen, just det... man ska INTE prata i telefon och köra bil. (som tur var såg inte polisen mig) Lovar mig själv att sluta prata i telefon när jag kör... På stan varvar dotter E och jag flera av stadens affärer på jakt efter en vinterjacka. Till slut blir det den jacka hon redan tidigare sett ut åt sig, men det är bra att kolla så att det inte finns någon bättre/billigare i en annan affär före man slår till. Sonen som ska ha nya vinterskor kommer in till stan, han köper de första han provar i den första affär han går in i... likheten med sin far är slående! Barnen tar den ena bilen och åker iväg, mannen och jag tar försenad lunch/fika och åker sen för att handla mat. Hinner på väg hem även besöka två andra affärer på jakt efter en farsdagspresent och en födelsedagspresent som dotter A behöver till i morgon. Första hittades, inte den senare. Kommer till slut hem och landar i soffan där dotter A sitter och ser på tv. En timme senare slår jag upp ögonen - hoppsan, jag somnade visst en stund... Tack och lov att det är fredag! Nu blir det en tur ut i friska luften, sen bastu och till sist lite fredagsmys med frysta blåbär och varm kolasås.

Trevlig helg alla vänner!

Pre-christmas-mood

Dimman ligger tjock över fält och ängar. Temperaturen kryper ner under noll och tunna spindeltrådar som fångat fukten bildar girlander mellan grenar och blomsterstänglar. I butikerna har man plockat fram julpyntet redan men jag föredrar naturens eget pynt än så länge. Går in och kokar mig en kopp te och får en nybakt muffins av tre fnittriga flickor. Fast klockan ännu inte är mycket lägger sig skymningen. Jag sätter eld i öppna spisen och tinar mina frusna fingrar på den varma tekoppen samtidigt som jag värmer tårna mot elden. Känner att det börjar bli dags att gå in i "pre-christmas-mood" med allt som det innebär! 

Pre-christmas glädje till dig!

Kärlek och ännu mera kärlek!

Att vara förälder är inte alltid lätt. Många är de beslut vi måste ta och frågor vi ska besvara. Ibland står vi där och funderar hur i hela världen vi ska göra för att det ska bli rätt. Det vi mest av allt önskar är att barnen ska bli harmoniska och lyckliga. Om de lyckas i världens ögon känns mer ointressant. Men vi vill att de ska hitta sin egen väg att gå. Att de ska få styrka och vishet att gå igenom de svårigheter de möter utan att knäckas av dem - för svårigheter lär de möta. Att de ska finna glädje, kärlek och lycka. Alla föräldrar har sina saker de prioriterar och lyfter fram i uppfostran. Jag lyssnade idag på Ernst Kirchsteiger som uppfattar sig själv som en genuint lycklig person och när han fick frågar vad i hans uppväxt som gjort honom så lycklig funderad han en stund och sa sedan: att mina föräldrar visade varandra så mycket kärlek, de kramades och pussades ofta! Det handlade alltså inte om vad han själv fick, även om man kan gissa att föräldrarnas kärlek till varandra reflekterades på Ernst och hans syskon. Hans kommentar fick mig att ännu en gång fundera över vad det viktigaste är när det gäller våra barn. Det är inte att vi alltid gör allt perfekt, att vi säger det rätta eller ger dem det rätta. Astrid Lindgren lär ha sagt att barn behöver kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek - sen kommer folkvettet av sig själv. Kloka ord. Så att odla kärleken, både till varandra och till sina barn, är det bästa vi kan göra. Och jag tror på att visa kärleken. Vad hjälper det om jag säger att jag älskar någon men aldrig visar det? 

I vår familj försöker vi visa kärlek både genom handling och ord. Vi är verkligen inte alltid sams och vi har våra dagar då saker och ting inte går som vi vill. Men vi försöker att inte låta livet komma i vägen för kärleken. Små saker som en kram eller ett vänligt ord kan mildra stressen efter en jobbig dag och flytta fokus tillbaka till det väsentligaste i livet. "Har du fått någon kram idag" brukar min kära man fråga mig ibland på kvällen när vi möts igen efter en lång arbetsdag, "nä, det har nog varit glest med dem idag" svara jag då - och så får jag en lång, varm kram. Och nu vet jag att den kramen inte gör gott bara för mig. Förhoppningsvis får våra barn med sig en del av den kärleken i sina egna liv också.

12 år

Idag fyller hon 12 år vår yngsta. Känns otroligt att det gått tolv år sen hon kom till oss men på samma gång känns det som hon alltid har funnits hos oss... Hon är född sent på året, i den mörkaste av månader. Men hon är som en liten sol. Vi brukar säga att hon kom just i november för att lysa upp tillvaron för oss! Få är de som på ett så enkelt och rakt sätt visar vad de tycker som hon gör. Hon är lika självklar som solen en sommardag. Och hon värmer lika mycket.