tisdag 31 mars 2015

Den lilla bilden


Vaknade till ett vitt landskap idag. Orkar ändå inte sucka över vintern som dröjer sig kvar utan väljer att söka tecken på att våren är på väg och att det snart är sommar! Tar på gummistövlar och dunjacka och går ut i slasket. Hittar mina blåsippor igen, eller EN knopp rättare sagt. Men det räcker. Tar några bilder. Går via hönsen och ger dem mat, de fryser nog lite tror jag och anpassningen har gjort att de inte värper några ägg nu. Men jag tycker om dem och säger det till dem, önskar dem en god dag och går in igen. Ibland hjälper det inte att se på helheten, att se den stora bilden. Ibland får man söka de små tecknen på att det finns hopp trots att helheten ser mörk ut. Nu äter jag havregrynsgröt och väntar på en skypestund med mamma. Ha det bra!

tisdag 24 mars 2015

Det som inte syns

För ganska exakt tre år sedan återgick jag till jobbet efter ett halvt års sjukskrivning för utmattning. Jag jobbade sedan drygt två år och kände att det gick bra halva terminerna men sen tog orken slut och jag fick kämpade den tid som var kvar av terminen. Loven gav lite vila och så gick jag tillbaka till nästa termin som såg ungefär likadan ut. Förra våren var värst och då bestämde jag mig för att ta en paus från jobbet och anhöll om alterneringsledighet vilket jag fick. Jag har trivts så bra med mitt jobb och har så fina kollegor. Men när hjärnan en gång tagit stryk som den gör när man "går in i väggen" så hjälper inte ens det. Det finns mycket skrivet om utmattningssyndrom, utbrändhet, hjärnstress eller vad man nu vill kalla det. Teorierna om orsaken och vad som egentligen händer går lite isär för man forskar ännu på området. Jag har själv stått frågande många gånger och även mött mycket okunskap. 

Kort kan man kanske förklara det så att långvarig stress, även om den som i mitt fall inte berodde på traumatiska händelser eller speciellt negativ stress, påverkar mycket i kroppen. Stresshormonerna är konstant höga och de receptorer som ska reagera på "lugn och ro" hormonerna blir så sällan använda att de går i baklås. Så även om stressen minskar så sker ingen eller väldigt långsam återhämtning. Sen händer mycket annat när stressnivån i kroppen är hög, bland annat påverkas minnet, sömnen och mycket annat. 

Skadorna som utmattningen fört med sig sitter i. Det är kanske den svåraste biten att förstå. Varför är jag inte frisk när jag vilat och tagit det lugnt? Jag har betydligt mer energi nu än för några år sedan men den är rejält begränsad. Vissa dagar orkar jag mycket men sen är energin slut och det tar tid innan den är påfylld igen. Det är lite som att leva med ett handikapp som ingen ser, och som man själv gärna glömmer bort mellan varven. 

Hur framtiden blir återstår att se. Jag vill gärna gå tillbaka till mitt jobb som lärare men vet också hur svårt det är att ändra på mitt sätt att vara. Jag försöker välja att vara positiv, se möjligheterna och inser att denna period i mitt liv har lärt mig mycket om mig själv och om andra. Alla som är eller har varit utmattade har sin egen historia. Okunskap och fördomar är kanske det som är svårast att möta men jag får lära mig att inse att alla inte vet det jag vet och så är det bara. 

För mig har kreativitet varit viktig hela mitt liv. Under tider av stress har den legat på sparlåga. Men nu känner jag att den börjar återvända så kanske det går framåt? 

måndag 23 mars 2015

Hönsmamma

Iiiii! Vi är med höns! Jag har funderat på det till och från en tid men så plötsligt fanns det höns att få så vi slog till. Jag rev ur vårt vedlider och fixade det till ett litet hönshus i lördags och på eftermiddagen kom fem lite yra hönor till oss. Eller yra kanske man inte kan kalla dem. De var mer förundrade och lite rädda. Men nu har vi haft dem i två dygn och det går bra! Jag går ut flera gånger om dagen och talar med dem så de ska vänja sig vid mig. De har också börjat tala med mej - kackla lite försynt så där. De får ännu bara vara inomhus för att anpassas till sin nya miljö. Så småningom ska de får komma ut också men jag ska nog bygga en inhägnad åt dem för att hålla rovdjuren borta. Men när jag själv är ute hoppas jag kunna ha hönsen ute med mig så de får spatsera fritt på gården. Lite Pettsson och Findus är det nog över vårt hönshus... :) Dottern tyckte vi skulle sy gardiner åt dem att ha framför sina värpbås - grönblommiga. Ägg har vi redan fått också, fyra om dagen. Så idag blev det bacon- och spenatomelett till middag. Nu kan jag med rätta kallas hönsmamma.



söndag 22 mars 2015

Forever 21

Oj vilken helg! Så mycket har hänt så jag hinner inte gå in på allt nu utan får ta det i små doser an efter. Men jag tänker visa några bilder från en av dagens händelser. Vår äldre dotter fyllde 21 förra veckan och idag bjöd hon släkten på brunch i sin lägenhet. Hon studerar och delar lägenhet med två kompisar. De har det så mysigt där. Med enkla medel har de inrett en fin och personlig studielya. 







Hon är en riktig konstnär vår 21-åring. De här två tavlorna är hennes egna.

fredag 20 mars 2015

Ensam är jag en del men tillsammans blir jag hel


Inlindad i en varm filt låter jag våren drabba mig. Fåglarna kvittar, solen skiner och livet känns bra. Sitter på bänken framför huset och njuter. Ändå är mitt liv på inget sätt perfekt. Det finns dagar och stunder som är svåra och tunga, men det finns också dagar som känns bra och då det är enkelt att leva. Med tiden blir jag mer övertygad om att ord som "räcka till", "förverkliga sig själv", "få ihop livspusslet" och "leva sin dröm" bara är till för att skapa onödig stress. För hur vi än jagar så kommer  livet aldrig blir perfekt. Vi kan hitta stunder som ger oss en glimt av det perfekta, en glimt av himlen. Men i övrigt så är våra liv bristfälliga och ska så vara. Och jag menar faktiskt det. Det är inte så att det är fel på något om det inte är fullkomligt. Det är precis som det ska vara. Vår strävan efter det fullkomliga skapar onödig ångest och stress. Att lära sig leva i det som inte blev som det var tänkt är utmaningen. Varför är det då så kan man undra. Jag tror det är så för att vi ska behöva varandra. Om vi skulle klara oss själva och allt skulle vara perfekt har vi inte behov av någon annan och vi skulle bli individer som är oss själva nog. Så om du idag känner att du inte räckt till eller att det inte blev som du tänkt. Tänk då att det är precis som det ska vara. Ta hjälp av dina nära och kära, berätta vad som tynger dig och be om hjälp. Vi vill gärna hjälpa andra men har svårt för att be om hjälp. Ge någon den förmånen att få hjälpa dig. Sen kan du få finnas där när någon annan behöver dig. Tillsammans kan vi bli hela men var för sig är vi bara delar. Det var dagens tanke från mig. 

SKÖN HELG!

tisdag 17 mars 2015

Filt för frusna fötter


Trots att våren är starkt på kommande är vinden ännu kylig och när tröttheten slår till är det skönt att ta en lur på soffan och dra en filt över sig. Jag har en förkärlek för filtar och täcken med tyngd i. Det ska kännas att man har något på sig. Hittade denna underbara yllefilt på loppis idag för en struntsumma. Den var ren och hel. Men jag ska nog ändå köra den i maskin på ylleprogram. Det har jag gjort med andra gamla yllefiltar och de blir som nya då. 

Glömde annars min mobil hemma idag när jag åkte till stan. Som vanligt när det händer blir jag först lite -OJ hur ska det nu gå... Så van har jag blivit att alltid ha den med. Men OJ vad skönt det är att "glömma" den ibland. Såg på människor istället för på min mobil när jag åt min lunch på stan. Funderade på allt möjligt när jag körde bil utan att behöva undra vem det var som ringde eller skickade meddelande när det plingar till. När jag kom hem hittade jag telefonen och inte en hade ringt eller skickat något! Ska försöka bli bättre på att glömma den framöver också....

Ha det gott igelkott! 

måndag 16 mars 2015

Som om vintern aldrig fanns

Solen strålar från en klarblå himmel och det känns som om vintern aldrig funnits. Nu har ju faktiskt årets vinter varit av det kortare slaget och jag antar att det kommer fler kalla dagar ännu. MEN. Nu tänker jag börja med våren vare sig det kommer snö eller inte. För att kunna börja odla tidigt har jag i år tänkt anlägga en varmbänk. Hade en hög gammalt tegel som nu är staplat i en rektangulär "låda" som jag ska fylla med fårdynga och halm som får brinna ihop och alstra värme till mina planteringar. Har aldrig gjort det här förr så det blir intressant att se hur det lyckas. Jag kan återkomma senare med mer detaljer om hur jag gjort och om det grott... :) När man jobbat får man äta! Dagens eftermiddagsfika intogs på finbänken som fått komma ut på verandan. Gårdagens smörgåstårta som vi fick med oss från ett kalas smakade smaskens kan jag lova! Fortsättningsvis är ljusblå en favoritfärg och mina billiga och bra gummistövlar är givetvis ljusblå. Så är också den fina gungstolsmattan jag fyndade hos en loppisförsäljare här om dagen! 









Skön vecka önskar jag dig!