När festen är slut...

...står bord och bänkar tomma
men hjärtat är fullt av tacksamhet
och fina minnen

Tack!

Vem kan segla förutan vind...

...är den sång som jag har övat på idag med mitt nya munspel!

Det är svårt men man börjar nu urskilja melodin!
Har haft en skön dag trots regnet och njuter av blommorna både i rabatten och på trappan.
Har plockat in en bukett med rosor och pioner som doftar underbart i köket.
En annan sång som jag lyssnat på idag är "what a wonderful world", och den kan jag inte annat än stämma in i:
I see trees of green, red roses too,
I see them bloom for me and you.
And I think to myself
- what a wonderful world!

Dagens ord är TACKSAM!

Ängel eller häxa?

Ängel eller häxa - det är frågan?
Att vara mamma är allt annat än enkelt
Både i barnens ögon och i mina egna
är jag väl båda två i en och samma person...
Ena stunden snäll och tålmodig, ordnar och fixar, steker plättar och plåstrar om
Andra stunden krävande och rytande, tjatande och otålig
Jag älskar mina barn
och kanske just därför
vill jag ändå leva i den nära relationen
som väcker både ängeln och häxan i mig
Kanske vi alla mår bra av att mamma-häxan kommer fram ibland

-men helst vill jag vara en ängel...

Ordlös

Inför naturens skådespel
upphör orden
sakta flyter de ut
och ersätts med
ordlös förundran
som vaggar själen
till ro

Rymd

"Man kan inte samla alla vackra snäckor på stranden. Man kan bara ta några, och de är vackrare om de inte är för många...
Ty skönheten blommar endast om den omges av rymd. Endast om tilldragelser och föremål och människor har god plats är de unika...och därför vackra. "

Att som en ö leva avgränsad i tid och rum, i ett "här och nu", är en konst, något som jag borde lära mig mer av. Jag som oftast försöker trycka in så många upplevelser och uppgifter som möjligt, på så kort tid som möjligt. Jag fick som gåva av min kära syster boken "Gåva från havet" och fann många pärlor, eller snäckskal, att bära med mig: tålamod - tro - öppenhet - enkelhet - ensamhet - växling... (kanske kära syster hade en baktanke med att ge mig boken? Hon känner mig för väl...). Boken är skriven av Anne Morrow Lindbergh för dryga femtio år sedan, men det känns som om den vore skriven för kvinnor av idag. En bok värd att läsas - om och om igen!

Tillökning i familjen!

Ja, det är sant - vi väntar tillökning! Ännu har vi inte fått ta hem underverket, han/hon behöver ännu sin mamma. Mimmi eller Morgan ska hon/han heta (Agnes har valt namnen) och är den ljuvligaste lilla kattunge man kan tänka sig! Ja, jag vet att kattungar växer upp och blir stora men det gör barn också men inte tycker jag mindre om dem för det! Ivern mattas säkert av med tiden efter kattsandsbyten och omkullvälta blomkrukor... men den dagen den sorgen. Hoppas nu bara allergikerna i familjen inte börjar må allt för dåligt, i så fall blir det en utekatt! Hälsade idag på hos familjen som nu har sötnosen hos sig och vi är glada att de vill låta oss ta över sedan! Det känns faktiskt lite spännande att bli husdjursägare! Men helt ovana med djur är vi inte, fiskar, kaniner, hamstrar och får har vi skött om tidigare. Vi väntar att få våra sommarfår nu till helgen, då blir det bäää så fort man stiger ut på trappan!

Äntligen...

...så kom sommaren!

Doft av kaprifol i den ljusa sommarnatten
Midsommarrosen som slår ut i blom
Badar bastu på skären så det bränner i huden,
tar ett svalkande dopp,
ligger sedan på bryggan och ser på midsommarnattens himmel, som är

- ljusblå!

Våga!

Gör er inga bekymmer

Se på ängens liljor, hur de växer.
De arbetar inte och spinner inte.
Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt
var klädd som en av dem.
Om nu Gud ger kläder åt gräset på ängen,
som idag finns till och imorgon stoppas i ugnen,
skall han då inte ha kläder åt er?
Gör er därför inga bekymmer!
Matt. 6:28-31

Kusiner är som vitaminer...

...man blir glad av att träffa dem! Jag har 39 stycken så jag får ofta bli glad! Speciellt sommartid är kusin-tid, vi träffas oftast i Monäs eller på Bråthällan. Då uppdaterar vi oss med det senaste om varandra och försöker att ännu en gång memorera namnen på alla kusinbarnen. Vissa kusiner har jag mer kontakt med, men jag är lika glad åt dem alla! Tänk att just jag får vara del av två stora, härliga släkter! Härom kvällen hade vi besök av Susanna som förgyllde vår kväll med sin närvaro och jordgubbar, kvällen var sval men vi ville njuta av äppelträdets blomning så vi flyttade ut bordet på gräsmattan, under äppelträdet. Mycket prat och en hel del minnen blev det. Nu ser jag fram emot fler kusinträffar i sommar! Hör gärna av er om ni har vägarna förbi, te och kaffe finns alltid och så småningom också egna jordgubbar, bara inte de senaste nätternas frost tagit för många av jordgubbsblommen! Annars ses vi väl i Monäs eller på Bråthällan en solig sommardag!

Skön sommar till er alla!

Här och nu

"Vi lever bara en gång!" säger hon och ser på mig med sina pigga och glada ögon. Jag har varit på ett läkarbesök för att kolla upp något som antagligen inte är något. Det vi pratar om är egentligen inte om mig, utan livet i allmänhet och vad man gör av sin tid i synnerhet. Hon har valt att ändra sitt liv så att det blir mer hanterligt, valt att leva nu och inte sen.

Både i ett längre och i ett kortare perspektiv så är livet något jag lever nu, det går inte i repris. Många gånger tänker jag att "det där ska jag göra sedan, när jag får tid". Men vem vet om jag får tid? Den tanken kan vara stressande, men jag vill hellre se den som en utmaning. Att alltid försöka tänka efter och leva livet som om morgondagen inte var självklar.

Söndag förmiddag, barnen sover ännu - det är sommarlovets först morgon! Mannen och jag far iväg för att se på ett staket som vi kanske ska ta modell av. Han springer och jag cyklar. Det är varmt fast det bara är förmiddag. Grusvägen doftar gott, påminner om barndomens somrar. Fåglarna sjunger och turvis möts jag av olika dofter från skog och mark. Då känner jag att det är just så här och just här jag vill leva nu. Jag vill inte vara någon annanstans eller göra något annat än det jag gör. Skönt att konstatera det!

Idag blåser det...

...storm! Vind och hav är något som man ska respektera, mäktiga krafter båda två. Samtidigt så fascinerande och vackert. Nu blev det idag inga bilder från min blöta båttur men några blommor i vinden får symbolisera dagen!

Nåd, bara nåd!

För 17 år sedan, en söndagkväll, satt vi lökar och sådde morötter i vårt första gemensamma land, mannen och jag. Landet hade vi uppe i byn hos Mary, hon bjöd på limonad efter att landet var klart. Vädret var soligt och fint, det var en ovanligt varm maj det året. Hemma i vår radhuslägenhet la sig sedan mannen att sova för att orka upp till jobbet följande morgon. Själv kom jag mig inte i säng. Hade på känn att vårt första barn ville något. Värkarna blev tätare och jag väckte så småningom mannen och sa att jag tror det är dags nu. Vi tog bilen till sjukhuset, inte en lång resa - men den kunde inte vara kort nog. Det började redan ljusna igen när vi körde iväg. Natten blev intensiv men allt gick bra. På morgonen den 26.5 kl.8.02 så föddes han, vår son. Den känslan som jag kände den stund de lade honom på mitt bröst går inte att med ord beskriva. Då började vårt liv som familj.

Nu har otroliga 17 år gått sedan dess och jag är fortfarande lika glad och tacksam för att få ha honom. Ser hur han växer upp till en man, kärleksfull och snäll. Nåd, bara nåd!

Ljusa nätter

Nu inleds en tid av ljusa, långa nätter. Man vill aldrig komma sig i säng då det är så ljust ute! Och vilket ljus sedan! Den skira grönskan lyser som guld i kvällsljuset och då dimman stiger upp ur marken så blir det magiskt. Önskar att man kunde samla ljuset och intrycken från de ljusa nätterna till vintern när mörkret är kompakt som i en säck. Nu är det bara fyra veckor kvar till midsommar!

Som diamanter i gräset...

...är daggdropparna en tidig helgdagsmorgon.


Det är tyst i huset, mannen har åkt iväg för att lägga golv - glad åt en ledig dag! Sonen oplanerat på hajk, döttrarna snusar sött i sina sängar en stund till, också de nöjda med en sovmorgon.
Jag tassar ut i morgonrocken och njuter av vårmorgonen. Fåglarna kvittrar sin morgonserenad och det doftar underbart efter gårdagens regn. Gräsmattan glittrar som om någon kastat ut tusentals diamanter i den. Solen värmer på ryggen när jag böjer mig ner för att fånga daggdropparna på bild. Vitsipporna blommar ännu!


Nu ska jag koka en kopp te till och gå ut och sätta mig i gungan och njuta!

Som små solar...

...är mina kära barn och min man.

Jag fick en underbar morsdag av dem.
Frukost på säng, kort, presenter och en fin, hemlagad middag.
Det bästa är barnens egna kort och omtanken, att få en hel dag tillägnad sig!

Men jag fick även en underbart fin present av min man, han har sett mitt intresse för fotografering och köpt ett macro-objektiv! Jag vet, bortskämd är jag. Försäljaren hade sagt att om jag inte blir överlycklig nu så är det nog nå' fel på äktenskapet...! Han känner mig han också. Överlycklig blev jag och gick med kameran framför näsan hela söndagen och upptäckte världen på nytt. Hörde om en man som började tro på Gud efter att han köpt ett macro-objektiv - förstår honom! Nu är det bara att krypa nära marken och hitta de små underverken som finns! Men det kräver nog viss träning innan bilderna blir helt bra...

Sjörapporten

Aspö, Kotka Rankö, Orrengrund, Emsalö, Kalbådagrund, Estlotan, Gråhara, Makilo, Bågaskär, Jussarö, Hangö Tulludden, Russarö, Vänö, Utö, Bogskär, Rissna, Gotska Sandön, Notgrund, Fagerholm, Kumlinge, Nyhamn, Märket, Rönnskär, Kylmäpihlaja, Tahkoluoto, Kristinestad, Bredskäret, Strömmingsbådan, Valsörarna, Kallan, Tankar, Ulkokalla, Nahkiainen, Brahestad, Uleåborg, Marjaniemi, Kemi och Ajos

Det som man har varit med om många gånger bidrar till en känslan av trygghet. Sjörapporten med vädret på kuststationerna är en sån sak för mig. Ända sedan jag var liten har stunden då sjörapporten lästes upp på radion föregåtts med ett hychande (och ibland ropande) - TYST nu börjar sjörapporten! Då skulle vi barn som stojade och pratade vara tysta så de vuxna fick lyssna. Antingen var det morfar som satt i länstolen i köket och höjde radions volym på max eller så var det ute med mamma och pappa i båten på väg till eller från Finland. Kanske vi tystnade en stund, men ibland fick uppmaningen upprepas...

I vuxen ålder har jag av olika anledningar själv behövt sjörapportens uppgifter, men många gånger lyssnar jag bara för att jag vill. Jag njuter av uppradandet av kuststationerna och försöker göra mig en bild av hur det månne ser ut där? Det vore ett projekt - att besöka alla kuststationer i Finland! Ska i sommar börja med Tankar... Valsörarna har jag någon gång nog varit vid, men inte någon annan av de uppräknade stationerna (tror jag?).

Tänk att något så vardagligt och enkelt som sjörapporten kan ge en trygghetskänsla!?

Rytm

Efter ännu en hektisk vecka med allt för många uppdrag låter jag fredagskänslan komma.

Sänker ner axlarna och andas ända ner i magen.
Har väl egentligen inget emot att ha fullt upp, bara det kommer perioder av vila ibland.

Jag måste få ha en rytm i livet.
Att ge ut och att ta in.
Att vara tillsammans och att vara ensam.
Att ha högt tempo och att ta det lugnt.
Att vara effektiv och att vara lat.
Att vara nära och ha distans.
Ibland måste jag tvingas att slå av på takten,
ibland gör jag det självmant.
Jag försöker lära mig att vara noga med rytmen,
för att orka och för att finnas till för dem som betyder mest för mig.
Det är inte alltid lätt!
Men som Tomas Sjödin säger: Den som vilar tar ansvar!

Sommarsäsongen inledd!

Nu börjar sommaren!
Maj är här och våren är definitivt på väg mot sommaren
med stormsteg!
Sommarsäsongen vid skären inleddes idag.
Båten sjösattes, bryggan kom på plats, husen städades, sängkläder vädrades, relingen målades och en tavla med krokar spikades.
Hela familjen njöt i fulla drag av måsarnas skri, vattnet som kluckade mot stranden och doften av sommar.
Solen gör nu sitt yttersta för att tina upp mark och människa.
Men den bästa värmen för själen är att möta goda vänner och det har vi fått göra denna helg! Tack för att ni finns!

Allting har sin tid