havet, himlen och ögonen på de mina
Jag är här på en intensivkurs som ordnats av nätverket Nordejordemodern - Midwifes of the North. Vi är ett femtiotal barnmorskor, barnmorskestuderanden och lärare som diskuterar angelägna frågor för oss. Roligt och intressant att träffa kollegor och studeranden från andra länder, vi har så mycket att lära av varandra.
Kursen är just det den heter - intensiv, men lite har jag hunnit se av staden också. Det är en vacker stad med många kontraster. Hus och områden som är otroligt fina och moderna och så hus och områden som sett sina bästa dagar.
Men atmosfären är varm och vänlig, man känner sig trygg när man rör sig här. Och inte blir det sämre av att man ser skyltar som påminner om hemma lite här och där....
Hösten har kommit hit också, vädret är ganska svalt och löven börjar ändra färg. Det finns många fina lönnar som lyser upp omgivningen. Något som de har mycket av är blommor, både i planteringar i parkerna och till salu.
Några studerande hade ett spex på gång idag vid Rådhustorget, det var mycket liv och rörelse där. Jag bytte bort en påbörjad handkräm och en ask plåster mot ett oanvänt läppstift i en färg som jag nog inte passar i, till en söt kille som så snällt bad om att få byta upp sig till något mer värdefullt - det ingick i deras spex. Jag gjorde nog ingen vinst men killen blev glad, och det leendet jag fick var betalning nog :).
Dagens höjdpunkt var nog ändå besöket hos Greta och Wilma! Greta är från Kuni! Wilma är den charmigaste lilla tjej man kan tänka sig och jag njöt av att få prata med Greta och leka med Wilma! Nu väntar sängen och några dagar till innan jag styr kosan hemåt till min egen familj, som jag längtar efter!
Det stora i det lilla...
Vardagslyx är att ha så mycket tid att man hinner ta tillvara de gåvor som naturen ger.
Systern min med sin härliga familj
Att få borra ner fötterna i mjuk, solvarm sand på en sandstrand och känna den lite svalare sanden längre ner. Att sedan springa på sandstranden rakt ut i vattnet, så vattnet stänkte kring benen, ända tills jag trillade raklång ner i vågorna, för att sedan hoppa och kasta mig i vågorna som rullade in mot stranden - det hörde också sommaren till.
Favoritstranden och favoritklipporna för det här har jag ännu tillgång till och jag blir glad när jag ser egna och andras barn göra på precis samma sätt som vi gjorde när vi var barn. Jag sparkar av mig skorna och går ner till stranden när jag kommer dit, känner den mjuka sanden som ger efter för mina fötter, går i vattenbrynet en stund och går sedan ut på klipporna och känner den släta, solvarma hällen mot mina fötter - och minns.
Majken Norris Koskinen
