Att vandra i mörker

Jag lämnar vårt upplysta hus
vägen ligger mörk framför mig
Allt omkring mig är mörkt
för att kunna gå får jag lita på att jag går rätt
måste använda andra sinnen
- känner gruset under skorna
litar till mitt motoriska minne, vet att jag gått här tidigare
Så småningom anar jag konturerna av vägen
jag närmar mig upplyst väg
och kan slappna av igen

Så länge jag går i mörkret så tänker jag som så
att jag kanske mår bra av att gå genom mörker ibland
Att tvingas lita på att jag vet hur - fast jag inte ser
att använda andra sinnen för att orientera mig
Att låta mörkret omsluta mig utan att blir rädd
Kanske jag så småningom
när kroppens eller själens ögon vant sig vid mörkret
ser konturerna av vägen och till slut närmar mig
en upplyst väg

Så tänker jag i höstmörkret

Sommar när det är höst

Kylan kryper inpå och dagarna blir kortare

arbete och plikter kallar på min uppmärksamhet

men i mitt hjärta är det sommar!

Jag behöver...

någon som tröstar mig när jag är ledsen

någon att berätta för när jag gjort något bra

någon som säger åt mig om jag gör något tokigt

någon att krypa upp hos när jag blir rädd

någon som stillar min oro bara med sin närhet

någon som skrattar åt mina dåliga skämt

någon att sitta alldeles tyst med

någon som delar glädjen med mig

någon som älskar mig som jag är

Ja, jag är som ett barn....

Vanliga människor

En sen middag igen efter att dagens filmande är över. Själv har jag tagit det lugnt (inget ovanligt dessa dagar), firat bröllopsdag på distans, fikat på ett mysigt café, druckit lite avkalkningsmedel (kökets miss med tevattnet!), sett på film och faktiskt jobbat lite. Nu är hur som helst dagen slut och vi sitter runt borden, filmteamet, skådespelare och en del anhöriga som är på besök. Vid vårt bord sitter många till namnet kända personer. När vi träffades först var det lite nervöst: vad ska de tycka om mig - en person med väldigt liten inblick i den kulturella sfären och helt ute när det gäller filmproduktion? Men med tiden har jag insett att vi alla är, vilket egentligen inte är någon överraskning men nog så svårt att minnas ibland, helt vanliga människor! När vi lär känna varandra bättre så faller titlar och meriter och vi ser människan - och det är så skönt! Vi berättar om våra liv och delar en del av dem med varandra. Självklart behövs längre tid för en närmare relation, men det är en bra början och en nyttig påminnelse om att vi alla är just vanliga människor, en del har kanske ovanligare jobb eller andra erfarenheter, men det berikar ju bara umgänget. Jag kommer efter denna sommar ha många nya vänner och det känns riktigt roligt!

Filmhistoria

Just nu skapas filmhistoria på Åland när den första finlandssvenska familjefilmen spelas in just här. Tidsmässigt utspelar sig filmen på 1890-talet, platserna är Stockholm och Åland. Att få följa med i inspelningarna är ett sant nöje. Roligt att se hur det går till att göra film, att se de fina inspelningsplatserna, få se hur man gör med smink, kläder, ljud, ljus och allt annat som ska fungera för att det ska bli film. Vår yngsta dotter har huvudrollen och det gör det ännu mer spännande! Den här helgen firar vi "halvvägs", det har gått riktigt fint så här långt och det kommer säkert att gå bra hela vägen. Själv får jag möjlighet att njuta av miljön och naturen här på Åland som är som gjorda för film från 1800-talet. Här följer några bilder från det vackra Åland!

Roddbåtar som används i filmen.

Hembyggdsmusem i Skarpnåtö där även delar av Stormskärs-Maja spelades in.

Exteriören används också i denna film.

(Några video-snuttar från Stormskärs Maja ser ni på min musikspelare tillsammans med musiken från den filmen)

Havet är påtagligt nära överallt på Åland

Museigården Hermas på Enklinge används i filmen som ett hemman.

Och tänk att det här får vi vara med om! Otroligt roligt!

Hälsningar från Viking Isabella

Allt har sin tid!

Nu har jag fått det jag längtade efter - vara hemma!

Vi fick fyra dagar ledigt och åkte hem för att träffa familj, släkt och vänner.

Även om det blev kort och intensivt så var det härligt,

tänk vad mycket man kan hinna med under en helg!

Började med ett välsignat knytkalas,

fortsatte med gammaldagstorg med fikastunder med både vänner och familj,

hann även vara en kväll på underbara Bråthällan med hav, sand och vind och givetvis släktträff!

Söndagens tur med mannen till sommarstugan med fikastund och bastubad var som en miniretreat - lugnt, svalt och alldeles underbart (men bastun var varm!),

kvällen avslutades med goda vänner på besök.

Idag hann jag med att föra barnen till ett nöjesfält, hämta material från jobbet och shoppa på stan med mor, syster och systerdotter inklusive obligatorisk fika och fotografering vid nedre torget (tack T för att du tog bilden!)

När jag gick på stan ringde en vän och funderade om jag satt på Åland och hade tråkigt, hon tänkte ringa och muntra upp mig!

Tänk vilka vänner och vilken familj jag har!

Nu orkar jag garanterat med en dos Åland igen!

Helgens visdomsord fann jag i en butik i Jakobstad:

Rikedom är inte att ha många saker

- det är att sakna lite!

Och jag konstaterar att jag saknar lite - jag har en underbar familj,

både min ursprungliga och min nuvarande och otroligt fina vänner!

Vad mer behöver man?

Tack för alla uppmuntrande ord kära vänner, må så gott och njut av allt fint runt omkring er!

Hemlängtan

En dag då jag läst min bok, solat, druckit te och allt annat som jag njuter av

känner jag mig ensam.

Oftast kan jag njuta av ensamheten men idag känns det inte så.

Jag längtar hem, både till min familj och till vårt hem.

Sitter och ser igenom min blogg och får ännu mer hemlängtan.

Slår ihop datorn och går ut.

Går längs den dammiga grusvägen på jakt efter något att fotografera.

Solen värmer men vinden gör att det ändå känns friskt.

Ser en fjäril som flyger från blomma till blomma,

fjärilar är svåra att fånga men jag gör ett försök,

och plötsligt har jag den där - på bild.

Tittar en stund på fjärilen

varje gång den sätter sig på en blomma slår den ihop sina vingar och koncentrerar sig på att suga nektar, sen slår den ut vingarna igen och flyger vidare.

Hittar smultron som jag också försöker fånga på bild,

de står stilla så det är inte det som är problemet,

men de är så små och det är svårt att göra dem rättvisa med kameran.

Jag har allt jag behöver här och även en del av min familj är med mig
men jag känner mig ändå inte hemma här.
Tänker att det kanske är de små tingen i vardagen
de där som är svåra att fånga eller till synes obetydliga
som gör att livet känns riktigt och som skapar en hemkänsla.
Tror att det är bra att ha hemlängtan ibland!

Allt till låns

Hälsningar från ett soligt Åland! Här befinner jag mig i sommar tillsammans med vår dotter som är med på ett stort och spännande äventyr - en filminspelning! Några veckor är även mannen med och vår uppgift är att ta hand om henne mellan inspelningarna. Även om vi just kommit igång märker jag att jag här kommer att få något jag ibland saknat där hemma - tid!

När dottern jobbar så är tiden min och vår. Jag kan sova, läsa, cykla, sola, bada, dricka te eller göra vad jag vill. Känner märkligt nog en viss stress över att ha så mycket tid, när jag då äntligen har den så vet jag inte vad man ska göra med den...! Men jag försöker ta en dag i taget och göra det bästa av den. Ibland blir det en hel del, ibland inte speciellt mycket.

Har igen läst Tomas Sjödins bok Reservkraft, jag tycker så om den boken. Att det i det som egentligen är omänskligt svårt finna så mycket vishet och glädje ger mig så mycket! Även om hans familjs livssituation inte alls liknar min så finns det så mycket att lära. Efter att ha läst boken blev jag igen stärkt i mitt "motto" som jag har här på bloggen - och som jag även försöker att ha i livet - att jag fått allt till låns och njuter av det! Jag ser det både som att jag njuter av livet och att jag njuter av att det är till låns, och det sista säger jag med en viss bävan. Det kan upplevas som en paradox att något som är till låns kan ge en genuin glädje, men på något sätt ser jag det som en förutsättning. Det utmanar mitt behov av trygghet och kontroll men ger samtidigt så mycket så att jag trots allt vill att det ska vara just på det sättet - att allt är till låns.


Så ska jag försöka fortsätta att njuta av livet
trots - och tack vare - att allt är ett lån!

Den inre dialogen

"Vem av er kan med alla sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?" (Matt.6:27)

- Så varför bekymrar du dig?
- Ja, kanske jag inte får något längre liv med mina bekymmer - men kanske det blir bättre?
- På vilket vis?
- Ja, jag har bättre koll på saker och ting.
- Har du bättre koll om du är bekymrad?
- Nej, men jag kanske missar något om jag inte är bekymrad.
- Minns du bättre om du är bekymrad?
- Njae inte direkt, men...
- Ja, men...?
- Men om jag grubblar så kanske jag kommer på något viktigt!
- Så en liten chans att du ska komma på något viktigt väger tyngre än friden som kommer av att du inte bekymra dig?
- Nej, inte egentligen...
- Men släpp det då, bekymra dig inte!

Att fånga tiden

Ligger på bryggan och tittar upp på himlen och trädtopparna.
Den nordliga vinden känns sval men på något sätt ändå ljummen mot min bara hud.
Vågorna kluckar rytmiskt under bryggan och några måsar skriar.
Doften är en blandning av skogsbacke, hav och fisk.
Jag har lagt mig så att kvällen sista solstrålar når mig.
Nyss satt jag i bastun och tog sommarens första bastubad, efter ett snabbt dopp ligger jag nu här och använder alla mina sinnen för att uppleva den här stunden.
Vill inget annat just nu, njuter och önskar jag kunde stanna kvar.
Vill fånga ögonblicket - men att fånga och hålla kvar tiden
är lika svårt och omöjligt som att fånga en såpbubbla.
Ett kvarhållet ögonblick är inte längre ett ögonblick
och en såpbubbla spricker om man fångar den.
Det är bäst att låta både tiden och såpbubblan ha sin gång och flyga sin väg
- och njuta så länge det varar!

Sommarbarn

Är det bofinkens sång

eller solen som värmer mitt ansikte

Daggen i gräset

eller humlan som flyger från vitsippa till vitsippa?

När sommaren gör sin entré

så händer något med mig

Det är som när man kommer till

sommarstugan efter en lång vinter,

öppnar dörrar och fönster,

vädrar ut den råa och kalla luften där inne

och låter värmen och ljuset fylla alla rum

Så känns det i min själ när sommaren kommer

- kanske för att jag är ett sommarbarn?

Integritet

Ibland vill man inte visa allt....

1:a maj

Hattarna och mössornas dag med god mat på "chili and lime"

Jesus-marsch för några i familjen, vi såg dem genom ett lätt smutsigt fönster... men budskapet framgick klart och tydligt!

Traditionellt ballongköp...

...och godisinköp!

Behövde inte så lång stund på stan före vi var nöjda,

mat i magen, en ballong och lite godis

- det var det!

Efteråt blev det en lång biltur med distribution av lite skivor,

sen hem för en liten tupplur före vårfest hos kära släkten!

Nu är det vår!

(oberoende av vädret...)

Kotten

Min hjärna känns ibland som den här kotten

Full av grus i maskineriet, dammig och överkörd

Tömd på allt fruktbart

Ensam på en väg

Längtar till en lummig skog

med renande vatten

svalka och skydd

De små blå

Blir alldeles lyrisk av de små blå

som dykt upp i vår backe

Ligger på knä, på sida, på mage

försöker fånga magin på bild

Vill man se dem får man vara ödmjuk

ligga på en reklamtidning för att inte bli våt

få löv och gräs i håret

Men jag såg dem!

Våga vår

Så kom den äntligen - våren

Kändes som den tvekade länge

Som om den hade svårt att lämna vinterns skyddande täcke

svårt att blottlägga det ännu nakna

Svårt att våga bada i det starka vårljuset

det som inget döljer

Men fågelsången

vattnets porlande

och solens värme

fick den att vekna

lockade fram den och nästan med ens

smalt det tjocka täcket ner och visade mig

att under den kalla och tysta ytan

finns en värld full av dofter och ljud

som väcks till liv av ljus och värme

Våga vår!

Livet vi lever nu...

Att formulera ord och komponera musik är något som min kära man hållit på med länge. Hur många låtar han har gjort vet jag inte, vissa har nått ut till oss andra medan en del ligger kvar i byrålådan. Han har nu och då uppträtt tillsammans med vänner i ett band eller ensam med piano eller gitarr. Nu har han spelat in några av sina låtar och släpper nästa vecka sin första skiva! Med sig har han några av de vänner han under årens lopp jobbat med. Jag är mycket stolt över honom.

Har du möjlighet så är du hjärtligt välkommen till Missionskyrkan i Kvevlax fredagen den 23.4 kl.20, det är fritt inträde och servering efteråt.

"Ingen är så vacker, som en känslig människas själ

Som lever vild och spretig i vår mitt

Som får oss att se bilder som inte stelnat än

Som växer som de vill mitt ibland oss..."

Välkommen!!!

Tryggare kan ingen vara

Att göra som man alltid brukar kan kännas tråkigt ibland

men samtidigt så ger det en trygghet i all sin enkelhet.

Som när jag sår frön varje vår även om de långt ifrån alla gånger blir till fullvuxna plantor, men det är så roligt att se när det växer.

Som när barnen klär ut sig till påskkärring en gång om året och går runt i gårdarna, önskar glad påsk och får kannan full av godis.

Eller som när mannen och jag tar en fika efter maten och spela yatzy, även om ingen av oss egentligen bryr sig om hur det går, men vi får en stund tillsammans och pratar om dagen som gått samtidigt som vi spelar.

Som att be aftonbön tillsammans med barnen. Här om kvällen när jag kröp ner i sängen bredvid vår yngsta la jag armarna om henne och hon om mig - "vi är som knäppta händer" sa hon innan vi bad.

Tryggare kan ingen vara.....

O happy day

En glad och hoppfull dag önskar jag er alla!

Livet segrar!

Har denna helg fått njuta av hur livet återvänder i naturen,

sett hur drivor av snö smälter inför mina ögon

Solen värmer och lyser upp

Det gör också vänner och familj

Är glad och tacksam för allt jag har och får ta del av!

O Happy Day!

Hjälplösas tillflykt, kom och bliv hos mig

I själens mörka natt när gryningen känns långt borta
då ångesten och hjälplösheten driver in sina spikar i mig
prövas min tro

Håller den?
Är den värd att leva för?
Är den värd att dö för?
Var är friden jag blivit lovad när jag som bäst behöver den?

Svaren låter vänta på sig
- då får tron bära mig
och förståndet vila

Lidandet förstås inte mot nuet
utan mot det som sker med mig
när jag låter tron bära mig genom lidandet
- trots att jag inte själv förstår

Så får tiden bli min gryning
som visar att Gud finns och att han förstår
när jag inte förstår
att friden inte är en känsla utan ett tillstånd
som övergår mitt förstånd