En regnig tisdag

En tyst, regnig och grå tisdag. Tillbaka i vardagen igen. Njuter verkligen av att vara hemma även om det ibland kan kännas ensamt. Men så nyttigt att ha det ensamt och tyst ibland. Att höra vad man själv tänker och reda ut sina tankar. Att få tid att meditera över det som känns viktigt, oftast i kombination med att utföra något praktiskt som att städa eller tvätta. Det är otroligt så mycket klokt man kan komma på när man jobbar med händerna.... :) Jag väljer ibland att inte ha på musik, tv eller annat som tänker färdiga tankar åt mig, det är också skönt. Allt har sin tid och det är skönt att låta regniga november vara just grå och långsam. Snart nog är det dags för julmusik och fest. Här ett bibelord jag mediterade över för någon dag sedan och som passar till dagens tanke:

Sätt en ära i att leva lugnt och stilla, sköta ert eget och arbeta med era händer. 1 Thess 4:11

Hälsningar från NYC

Manhattan Bridge

Manhattan skyline i skymningen sett från Brooklyn Bridge

God morgon! Tekopp på brandtrappan utanpå huset där vi bor.
Fick klättra ut genom ett fönster för att komma dit, precis som i filmerna… :)

Snart dags att ge sig av hem till Norden igen. Nu har vi sett en liten del av det stora landet i väster. Vi började med en fin vecka i vackra Colorado Springs där vi hälsade på släktingar och upplevde den vackra naturen i Klippiga bergen. Helt sagolikt. Som i en västernfilm men utan pang pang! 

Sen blev det en vecka i New York City. En riktig storstad. Först lite för bullrig och stökig efter lugna Colorado. Men nu när vi börjar känna igen gatorna och hittar lite bättre så kan jag konstatera att jag gärna skulle tillbringar mer tid här. Vi har inte hunnit med allt vi planerat men ändå har vi hunnit med mycket mer än vi kunde tänka innan. Det finns absolut anledning att återkomma. 

Framförallt har det varit så roligt att få vara tillsammans med familjen och få uppleva allt detta. Helt klart ett bra sätt att fira en del av sitt femtionde levnadsår. Men nu längtar vi hem till lugna Kuni. 

Ha det gott!

Kram Monika

Skördefest

Det man sår får man skörda. Så är det på många områden här i livet. Nu är tid för att ta hand om skörden. Våra förråd börjar bli fulla. Vi har potatisen upp ur jorden och packad i papperspåsar i kylrum. Vi har en frys full av bär, äppelmos och svamp. Andra frysen väntar på grisköttet som kommer snart.  Idag kokar jag saft och sylt. Det finns så mycket som är gratis i naturen bara man har tid att ta vara på det. Lite trött är jag på allt som borde tas vara på men skönt när det är gjort. 

Att dra paralleller till livet i övrigt från odlandet är intressant. För att kunna skörda måste vi så, sen låta det vi sått dö bort i mörker, vänta, vänta och vänta för att sen få se något nytt spira och kanske även få skörda. Men ibland sår vi och får ändå inte se någon skörd. Och ibland skördar vi det som någon annan sått. Men det viktigaste är kanske att vi inte glömmer bort att det fungerar så här på många områden i livet. Största hoten mot en rik skörd är att inte så alls, vara för otålig eller att inte ta vara på skörden sen när den kommer. 

Det var dagens filosofiska tanke! :)

Ha det gott! 

Monika

Oväntad glädje

Att se det som man själv planerat och organiserat förverkligas kan vara härligt. Men ibland är drömmen bättre än verkligheten. Planerna var stora och fina men resultatet blev magert.

Men så ibland händer det något underbart, roligt eller vackert utan att man själv planerat eller kunnat förutse det - och på något vis blir glädjen ännu större då. 

Vi sådde i somras en ny gräsmatta och blandade i frön av korn för att få den att växa bättre. En del av gräsmattan har fått växa fritt och oklippt. Kornet har gått i ax och mitt i allt växer några vackra vallmoblommor. Varifrån de kom vet jag inte men de är några av de vackraste blommorna jag vet. Vackra som knoppar, blommor och fröställningar. Underbart!

Ibland blir de oplanerade och oväntade händelserna de bästa. Som när man möter en gammal vän på stan som har tid att stanna och prata. Eller när den okända medresenären visar sig vara hur trevlig som helst och får den långa resan att bli så mycket roligare. Eller ett kärleksfullt ord av någon. Eller en oväntad paus i vardagen med en kopp te och en god bok. Eller en oplanerad barnfri kväll för stressade småbarnsföräldrar... ja, ni fattar! 

Så dagens visdom: Planera inte livet allt för noga och var öppen för det oväntade. Ibland är det bra att lämna något område lite stökigt för just där kan det hända att den vackraste blomman dyker upp!

Ha det bra!

Kram Monika

Den som spar han har

Hos oss händer det ibland att bananerna inte går åt så länge de är gula och fina. Ingen i familjen är så förtjust i övermogna bananer och det har hänt sig att de blivit kastade. Då vi ogärna vill kasta mat men inte heller har en fungerande kompost så jag har försökt lösa det på annat sätt.

När bananerna ser ut så här och ingen vill äta dem mer så skalar jag, delar i två delar och fryser in dem. Jag lägger dem glest i en påse så de inte fryser ihop. Sen när någon vill ha ett gott mellanmål tar jag fram en eller flera halvor och mixar ihop en smoothie! 

Idag blev det en med blåbär, äpple och banan. Jag brukar också sätta i lite naturell yoghurt för att få den mer flytande. För snåltanden toppade jag med farinsocker (men det kan självklart lämnas bort!). 

Det som är bra med detta sätt att spara är att det går på bråkdelen av en sekund (nåja en minut) att skala och frysa in bananerna. Sen har man dem till hands när man har tid att göra smoothie, baka banankaka eller vad som helst som innehåller banan - och liiiite mat har räddats från att hamna på soptippen.

Lata somrar sätter sina spår

Visst är det härligt på våren att så. Drömmen om ett fint trädgårdsland där grödorna växer på rad och inte ett ogräs i sikte. Sen kommer sommaren. Då är det allt annat än trädgårdslandet som lockar. Speciellt somrar som den som nyss gick. När det är närmare 30°c ligger jag hellre på bryggan vid sommarstugan än står på knä i landet och rensar. Torkan denna sommar gjorde mitt trädgårdsland allt annat än frodigt. Lökarna torkade bort och de som ännu är i liv är väldigt små, bara aningen större än de jag satt ner. Morötter bör man gallra om de ska växa till sig. Det har inte heller blivit mycket av det, så nu är det trångt om i morotsraderna. Jag har nu dragit upp en del och ja, som snacks duger de kanske men att koka eller riva dem är ingen större idé. Undrar hur länge än de växer till sig de som nu fått mer utrymme? Jaja, man kan inte lyckas med allt... :)

Tråden

När min bräcklighet

möter din svaghet

tvinnas  

en

stark tråd

Tea for two

Som många av er vet är te min favoritdryck. Men något har hänt denna sommar och jag har börjat dricka kaffe! Kan bero på min mans ihärdiga föreläsande om kaffets alla hälsoegenskaper... Men att te är hälsosamt de visste ju redan den gamle kinesen. :)

Min kryddträdgård är inte stor men jag har en del trogna örter som kommer upp varje år. Pepparmynta hör till dem. Jag har tidigare bryggt vanligt te och lagt i myntablad, vilket också är gott. Men nu har jag testat göra te på färska myntablad och honung - oj vad gott det blev!!!

Myntabladen plockades och sköljdes av, lades i botten på en kanna och så hällde jag hett vatten på. Teet drog sen i 3-5 minuter innan jag silade upp det i en kopp.

Som kronan på verket rörde jag ner en halv tesked honung. Honungen köpte jag av familjen Österåker på deras honungskväll. Den är så god. Maria lärde mig att man inte ska lägga honung i hett vatten för då försvinner mycket av det hälsosamma med den. Men vill man dricka varmt te har man ju inget val. Jag valde ändå att spara lite av mitt te och lät det svalna till 37-40°c och rörde sen ner lite honung, ställde det i kylen och vips hade jag världens godaste törstsläckare. Inte alls beskt så där som när svart te svalnat.

Nu är testunderna i höst räddade. Frågan är bara om jag kan torka myntabladen och få samma smak av te på dem... någon som vet? Och sen är myntate hälsosamt, det kan ni läs här, så dricker jag både kaffe och te så måste jag ju hållas frisk och leva till minst 150 om man tror alla rön!

Må så gott - Monika

Hallå där - köp blåbär!

Måndag - ny vecka och nytt läsår. Spännande för många. För mig börjar också ett nytt, spännande år. Jag ska vara alterneringsledig och ser verkligen fram emot det. -Vad ska du göra? Frågar många. -Jag vet inte. Svarar jag oftast. Det är inte så att jag inte har idéer. Problemet är kanske att jag har för många. Men samtidigt vill jag inte låsa mig vid något ännu utan ska försöka se vad det här året för med sig. 

Idag har vi i alla fall firat att skolan börjat för ena dottern, samtidigt sa vi på återseende till mormor som packade ihop och for tillbaka till civilisationen efter två månader här i landet. Firade gjorde vi på bästa sätt, med våfflor, blåbärssylt och grädde! MUMS

Blåbär blev dagens tema då vi sedan också planterade de sju (!) blåbärsbuskar jag fick till min födelsedag. Ska bli så spännande att se om vi lyckas med dem. Vi valde en plats i trädgården som vi inte har brukat sen vi flyttade hit. Lite igenväxt men med bra jord. Mannen grävde och jag planterade med köpt rhododendronjord. De lär trivas bäst i sur jord. Men man kan också göra jorden surare själv genom att vänd ner löv och barr i den. Jag tror jag ska kratta ihop eklöven när de sen faller och strö ut runt plantorna (eklöv lär vara bra). 

Buskblåbären är större än de som växer vilt i skogen. De smakar ungefär som de vilda men kanske ändå inte riktigt lika stark blåbärssmak. De kladdar mindre vilket gör att de lämpar sig som godis, något att sitta och mumsa på under höstkvällarna. Få se om vi får några i höst... men till nästa höst hoppas vi på god skörd. 

Härligt att få byta ut datorer, läroplaner och skrivbordsjobb till riktigt jordnära arbete en tid. Det är väl på det här sättet jag får bli riktigt YOLO (jåolo=jordig)! ;)

Allt gott - Monika

Älskad

I kvällens timma

när mörkret lägger sig

är ditt hjärtas slag

den sång som vaggar mig

älskad

älskad

älskad

En skrota-runt dag

Efter en ganska hektisk tid både hemma och på jobbet kom så äntligen en ledig dag. Jag älskar dessa dagar då jag bara får "skrota runt" här hemma. Sitta länge och äta frukost, sätta igång en tvättmaskin, plocka bort lite torkade blommor från pelargonerna.... Ja ni hör - inga storverk alltså utan bara vanligt småplock. Kravlöst och skönt. Och så mitt i allt kokar jag en tekopp till och kanske skypar med mamma eller fikar med dottern som jobbar i garaget idag. De är dagar som den här som ger balans i livet.

Skön fredag önskar jag dig!

I livets mitt

Ju närmare mitten jag kommer

desto långsammare snurrar allt

Rörelserna blir mindre yviga

och tempot blir lugnare

Det är inte ett avskärmande från livet

men en förflyttning mot det centrala

Härifrån blir livet mer hanterligt

och mindre splittrat

Att söka sig till livets mitt

är att söka kärleken
- det nav allt rör sig kring

Naturgodis

Hösten innebär skördetid. Många är de äppelträd som dignar av äpplen i år. Vi kokar äppelmos, bakar äppelkaka och festar på ugnsäpplen med vaniljsås. En annan tradition är att göra äppelgodis. Eller mer korrekt: torkade äppelringar. Men de är så goda så vi räknar dem som godis :)

Så här gör vi:

Skala och skiva äpplena - vi använder en praktisk äppelsvarv, men det går bra med en vanlig potatisskalare och kniv också. Bäst är att använda fasta äppelsorter. De sorter som är väldigt mjuka och smuliga är det svårt att få hela äppelringar av. 

Placera sedan ut äppelskivorna i en tork och torka dem. Vi har en elektrisk tork som jag tycker är praktisk och där äppelskivorna torkar på ca. 12 timmar. Men det går också att hänga upp dem på ett snöre och torka i torr rumstemperatur, då tar det ca. 3 dygn.

När ringarna är torra läggs de i en burk och avnjutes som de är, eller bryts i bitar och läggs i gröt eller yoghurt. 

Gott och nyttigt!

Allt har sin tid

Den klara höstluften gör att tanken flyger lätt och fritt. Hösten är på ett sätt kravlös. Borta är sommarens alla "måsten", allt man tycker man borde och vill hinna. Hinna njuta, hinna umgås, hinna vara lat. Nu är vardagen här. Man vet vad man ska göra och rutinerna börjar sitta snart igen. Men samtidigt som jag lägger upp veckoschemat för mitt och familjens liv får jag en chans att omvärdera och lägga om kursen. Hur vill jag leva mitt liv? Vad är viktigt? Vart är jag på väg? Ofta har jag konstaterat att jag varit på rätt väg och valt att fortsätta. Ibland har jag stannat upp, gjort omprioriteringar och lagt om kursen något. Att våga avsluta något kan vara svårt, men samtidigt så befriande. Att välja nya vägar är spännande, men också utmanande. Förändringar gör oftast att man ser på saker på ett nytt sätt. Det är lite som att gå upp på ett berg. Där uppe kan man distansera sig bättre till sig själv och sin omgivning. Med distans ser man både det som är bra och det som är mindre bra, vilka vägar som är framkomliga och vilka man ska undvika. Sen när man ger sig in i virrvarret igen är det skönt att ha bilden från berget i sitt huvud, att veta vart man är på väg. Och komma ihåg - att allt har sin tid...

Släpp rädslan

Vad hindrar dig mitt barn?

Vad får dig att tveka så?

Jag ser i din blick

att du längtar att få gå.

Men just som du ska ta steget

så hejdar du dig.

Släpp din rädsla 

- lita på mig.

Jes 41:10

Vetekornet

I mörker och tystnad
bryts mitt skal ner.
Mitt inre får tid att växa,
och att söka sig mot ljuset.
Tid, ljus, vatten och god mylla
ger mognad och rik skörd.

En liten skogspromenad

Jag vann!

Jag har sprungit Rönnviksrundan i kväll, 8,7 km

och jag vann!

...över alla de som satt hemma i soffan 

Av dem som sprang loppet kom jag sist

- men det gör ingenting :-)

En midsommarhälsning

Midsommar är förbi men semestern är här. Vi har det bra. Lever till och från villaliv med allt vad det innebär. Utedass, inget rinnande vatten, ingen tv, ingen dator... alltså alldeles underbart! För en tid i alla fall. Det  vi däremot haft mycket av är tid med varandra, vänner på besök, familjen samlad, bastubad, bastubad och bastubad! Har läst tre (!) böcker, löst korsord, virkat klart en matta, sovit middag, solat, lyssnat på regnet som smattrat mot taket och hört fåglarnas konsert morgon till kväll. Dottern fångade sin första fisk på metspö och jag fångade supermånen på bild. Mannen har återupptagit kampen mot vassen, vilket verkar vara en fridsam och glad kamp. 

Hoppas er sommar är fin, att ni förmår njuta av de små undren i vardagen - för de finns där bara man tittar tillräckligt noga!

Look at the night skies:
    Who do you think made all this?
Who marches this army of stars out each night,
    counts them off, calls each by name
—so magnificent! so powerful!—
    and never overlooks a single one?

Jes. 40:26

Dagens meditation

Andas ut och andas in

Andas ut oro, bekymmer

och allt som tynger 

Andas in kärlek, frid, vänskap

 och allt som är gott

Andas ut och andas in