"Vi lever bara en gång!" säger hon och ser på mig med sina pigga och glada ögon. Jag har varit på ett läkarbesök för att kolla upp något som antagligen inte är något. Det vi pratar om är egentligen inte om mig, utan livet i allmänhet och vad man gör av sin tid i synnerhet. Hon har valt att ändra sitt liv så att det blir mer hanterligt, valt att leva nu och inte sen.
Både i ett längre och i ett kortare perspektiv så är livet något jag lever nu, det går inte i repris. Många gånger tänker jag att "det där ska jag göra sedan, när jag får tid". Men vem vet om jag får tid? Den tanken kan vara stressande, men jag vill hellre se den som en utmaning. Att alltid försöka tänka efter och leva livet som om morgondagen inte var självklar.
Söndag förmiddag, barnen sover ännu - det är sommarlovets först morgon! Mannen och jag far iväg för att se på ett staket som vi kanske ska ta modell av. Han springer och jag cyklar. Det är varmt fast det bara är förmiddag. Grusvägen doftar gott, påminner om barndomens somrar. Fåglarna sjunger och turvis möts jag av olika dofter från skog och mark. Då känner jag att det är just så här och just här jag vill leva nu. Jag vill inte vara någon annanstans eller göra något annat än det jag gör. Skönt att konstatera det!
