Favorit

Även om jag har en hel del kläder i mitt skåp så är det ändå några plagg som med tiden blir favoriter.

Det är jeansen som sitter så skönt, tröjan som alltid funkar och skjortan som jag trivs i.

Med tiden blir de nötta, då använder jag dem oftast bara hemma.

Vissa är så bra att jag ändå dristar mig till att ta på dem när jag visar mig för folk, lite skäms jag då för det slitna, men det hjälps inte...

En av favoriterna är min svarta yllekofta. Lagom tunn och lagom bra till allt.

Men ärmarna började bli så fransiga så jag vek upp dem, men det såg inte riktigt bra ut det heller.

Då tog jag fram garn och virknål och fixade till en ny kant! Nu tror jag att jag kan använda den ett tag till!

Morgon med smak av kärlek

Det finns morgnar och morgnar...

Dagens morgon hör definitivt till de bättre!

En kärleksfull dotter steg upp tidigt och fixade god och fin frukost till oss alla.

Ägg, scones, kaffe, te.....och ett litet hjärta på var och ens plats,

på mitt stod det "god morgon mamma" och ett väl valt bibelord till.

Alla kom sig upp lite tidigare än vanligt och vi hann sitta och prata en stund innan vi gav oss av till dagens aktiviteter!

Mmmm... fler sådana morgnar önskar jag mig!

Bytte här om dagen sommarens tyger i köket mot dessa!

Blommiga dynvaren får vila till våren...

Sann glädje

Livet är inte alltid rosa

Oftast är det mer ett hårt jobb

slitsamt och kämpigt

Man får sig en del smällar

reser sig och borstar bort den värsta skiten

och börjar om igen

Utmattad sätter man sig sedan ner

tillsammans med dem som man jobbat med

ser på sitt verk och konstaterar:

-Lite tilltuffsat, inte så perfekt,

men vi fixade det!

Det är då den sanna glädjen infinner sig!

Utmaning!

En grå och småruggig torsdagsmorgon, en envis förkylning som inte vill ge med sig och morgontidningen full med elektronikprylar som "man måsta ha" och all annan reklam som vill få oss att köpa så mycket som möjligt inför julen - jag blir helt matt! Men så besöker jag en väns bloggsida och blir genast på bättre humör! Istället för att klaga så kan man faktiskt göra något! Nu antar jag utmaningen att packa minst ett julpaket som ska sändas till en familj i Lettland eller Litauen - en familj som faktiskt behöver detta! Jag sänder också utmaningen vidare och hoppas att fler hakar på! Har ni inte möjlighet att delta i just Hoppets stjärnas julpaketsinsamling så välj något annat! Man kan också bidra med pengar till ett paket om man inte hinner eller kan packa själv, det kostar 25 euro. Paketet ska vara klart till den 18.11 om det ska hinna med. Tror jag ska ta familjen med till stan i helgen och julhandla till dessa paket! Genast känns den annalkande julen mycket roligare! Nu ska jag krypa under täcket och hoppas på att bli friskt!

Kattrapport

Hej på er!

Tänkte bara berätta hur jag har det nuförtiden. Jag har det ganska bra här hos familjen, även om de jagar bort mig från vissa rum i huset och de är inte så glada när jag hoppar upp på matbordet och slickar i mig matrester heller, men jag menar - om de inte ändå tänker äta det så gör det väl inget!? Men för det mesta är de glada att se mig och gosar och busar en del med mig. Och jag får faktiskt mat, oftast torrfoder men nu och då något smaskigt som idag t.ex, då fick jag oxfilé som blivit över från igår...

På dagarna när ingen är hemma och jag lämnats ute så tror familjen fortfarande att jag bara stryker runt huset - ha! Jag har kommit på att det finns många glada och busiga barn bara en bit härifrån, vid skolan och dagis! Dit springer jag så fort jag hör ljudet av glada barn. De leker och busar en stund med mig. Men när familjens yngsta ser mig brukar hon gå hem med mig. Idag var det två söta killar från skolan som förde hem mig, de ringde t.o.m. på dörren så mamman i huset öppnade och jag fick komma in i värmen. Hon blev nog lite förvånad när jag kom hem på det sättet, jag menar, hemförd av två killar - redan...!

Ja, jag har det som ni förstår ganska bra. Ibland tar de till och med och städar ur min kattsandlåda :) Men nu måste jag sluta, det verkar som om mamman är på väg hit och hon tycker inte om att jag sitter vid datorn eller är i vardagsrummet, hon har fått för sig att jag vässer klorna på fåtöljerna... Vi hörs!

Mjau på er! Majken (snart 5 månader)

Att hålla ihop

Färgen börjar falna

och rosten gör sig påmind

Stormar har slitit

och solen har bränt

- men vi håller ihop

på tal om yoghurt...

Vi står i köket och fixar kvällsfika, 9-åringen berättar om något - jag svarar med att berätta något helt annat. Hon tittar på mig, skrattar, ger mig en kram och säger "-på tal om yoghurt..."!

Så nästa gång någon säger något, som inte hänger ihop med något annat, svarar jag "-på tal om yoghurt!"

Användbart!

9 år

En dotter växer upp

hon fyller nio idag

Hennes skratt gör mig glad

Vi delar mycket

hon håller mig ung

Ännu är hon barn

men inte långt till stor

Älskar henne mycket

Gud är golvet vi står på, faller på och bärs av...

"– Jag tror att frikyrkan har gjort ett generalfel när man har lagt så mycket av trons aktivitet på mig själv som människa. För tron är 99% Guds rörelse mot mig och sedan är mitt lilla att jag får vända mig om och möta Guds blick. Där har jag lärt mig jättemycket av mina pojkar. De har kunnat göra så väldigt lite, varken tacka eller be. Men det påverkar inte min roll som pappa. Jag försöker möta deras behov ändå, så gott jag kan, och så tänker man: Inte kan Gud vara sämre än så."

Tomas Sjödin i Trots Allt

Vinter

Som kylan får allt att stanna upp

som snön breder ett vitt, kallt täcke över

så önskar jag att min trötta själ skulle få

stanna upp

bäddas in

för att vid värmens beröring

smälta och se en ny tid

växa upp ur det gamla

det förmultnade

det som en gång var

Fånga dagen...

...eller fånga daggen....;-)

Att släppa taget

Att våga släppa taget

att inse att en tid är slut

att en annan tid börjar

är svårt

Det är att dö en smula

Men inget liv utan död

och ingen död utan liv!

Vardagsvälsignelse

Herre välsigna mig nu, jag behöver få bli bevarad nära Dig.

Herre låt Ditt ansikte lysa över mig, så jag ser mig sådan jag är.

Låt sedan din nåd ge mig förlåtelse och kraft att gå vidare.

Herre vänd ditt ansikte till mig och se mig i ögonen

så som en förälder kärleksfullt ser på sitt barn.

Din villkorslösa kärlek till mig ger mig frid.

Du som älskar mig,

min förebild i livet,

och du som hjälper mig i vardagen.

Amen

Min man

Han är min himmel och mitt hav

han är marken där jag går

han är luften när jag andas

för han hör vad ingen hör

och han ser vad ingen ser

min man

Text Lisa Nilsson

En i mängden

Att inte överskatta eller underskatta sin egen betydelse är en konst.

Att inse att jag är en i mängden, en del av en större helhet,

är befriande men riskfyllt.

För även om jag är en av många så är min insats viktig för helheten.

Helheten är störren än summan av delarna.

Men utan de små delarna ingen helhet...

Så blir idag en viktig dag, trots att den bara är en av alla de dagar som blev mitt liv.

Tartu

Är på besök i Tartu, Estland. Här är vackert! Tartu är Estlands näst största stad (nästan 100.000 inv.) och ligger ca.200 km sydost om Tallinn. 1030 omnämns staden för första gången i skrift, 1632 grundades Tartu universitet av Sveriges kung Gustav II Adolf. 1940 ockuperades Estland av Sovjetunionen och Tartu blev en dold stad där turister inte fick övernatta. 1991 blev Estland självständigt och Tartu blev åter en öppen stad. Tartu är en studiestad tack vare sitt stora univeritet. Här finns också ett stort sjukhus.

Jag är här på en intensivkurs som ordnats av nätverket Nordejordemodern - Midwifes of the North. Vi är ett femtiotal barnmorskor, barnmorskestuderanden och lärare som diskuterar angelägna frågor för oss. Roligt och intressant att träffa kollegor och studeranden från andra länder, vi har så mycket att lära av varandra.

Kursen är just det den heter - intensiv, men lite har jag hunnit se av staden också. Det är en vacker stad med många kontraster. Hus och områden som är otroligt fina och moderna och så hus och områden som sett sina bästa dagar.

Men atmosfären är varm och vänlig, man känner sig trygg när man rör sig här. Och inte blir det sämre av att man ser skyltar som påminner om hemma lite här och där....

Hösten har kommit hit också, vädret är ganska svalt och löven börjar ändra färg. Det finns många fina lönnar som lyser upp omgivningen. Något som de har mycket av är blommor, både i planteringar i parkerna och till salu.

Några studerande hade ett spex på gång idag vid Rådhustorget, det var mycket liv och rörelse där. Jag bytte bort en påbörjad handkräm och en ask plåster mot ett oanvänt läppstift i en färg som jag nog inte passar i, till en söt kille som så snällt bad om att få byta upp sig till något mer värdefullt - det ingick i deras spex. Jag gjorde nog ingen vinst men killen blev glad, och det leendet jag fick var betalning nog :).

Dagens höjdpunkt var nog ändå besöket hos Greta och Wilma! Greta är från Kuni! Wilma är den charmigaste lilla tjej man kan tänka sig och jag njöt av att få prata med Greta och leka med Wilma! Nu väntar sängen och några dagar till innan jag styr kosan hemåt till min egen familj, som jag längtar efter!

Att resa

Att resa bort är att längta hem...

Olycka...

Så snart jag hade skrivit mitt senaste inlägg om lycka så ringde min man och sa att det hänt en olycka... så snabbt ändrar det! Men tack och lov var det en olycka av det materiella slaget och de är ju ändå lättare att acceptera och hantera. Bilen hade åkt iväg av sig själv då inte handbromsen var på och fått sig en ordentlig smäll!

Men inget ont som inte har något gott med sig... nu "får" vi köpa en ny bil och vi fick till och med den skadade bilen såld till ett gulligt, ungt par som skulle fixa upp den. Känns som den kom till en bra familj och får leva vidare som bil i ännu en tid!

Förgängligt är det materiella, men många trevliga resor har vi haft med bilen och de minnena finns ju kvar!

Lycka

Sakta smög hon sig in och satte sig på en pall i köket. Det tog en tid innan jag noterade henne. Jag hade så fullt upp med mitt liv, allt som skulle, måste och borde göras. Men så en dag, mitt i något göromål föll min blick på henne. Hon satt så stilla på pallen, hon sa ingenting hon bara log. Jag stannade upp en stund men fortsatte strax med mitt igen. Men bilden av henne blev kvar hos mig och allt oftare började jag se åt hennes håll. Jag märkte att hon hade en positiv inverkan på mig. Allt det jag trodde var viktigt, som måste göras, var inte längre lika viktigt. En dag lämnade jag mina göromål och satte mig bredvid henne på golvet. Vi satt så länge. Jag frågade till sist vem hon var och varför hon kommit. Hon svarade att hon kommit för att påminna mig om vad som var viktigt i mitt liv, att hon alltid funnits hos mig, men eftersom jag ibland glömmer bort henne så måste hon komma in och sätta sig i mitt kök. Sen sa hon att hennes namn är Lycka.

Jag satt länge kvar och när jag sedan tog itu med mina göromål gick det på något vis lättare. När jag nu får för mycket att göra och glömmer bort att hon, Lycka, finns i mitt liv - då sätter jag mig ner på pallen tillsammans med henne, ser på mitt liv ur hennes perspektiv. Det löser inga problem och städar inte huset, men det ger mig ett annat perspektiv på min vardag.

Kvällsfika ute

-"Kan vi inte äta kvällsfika ute, det är ju så fint nu" säger hon när hon kommer innanför dörren. Hon har varit på den andra, egna, scoutsamlingen i sitt liv. Cykelutfärd med egen matsäck med. Det går inte att ta miste på entusiasmen och glädjen över att ÄNTLIGEN få vara med. Nu har vi alla barnen i scout, yngsta som deltagare, de två äldre som ledare. Är så glad åt Missionskyrkan som ordnat scout för barnen under många år. Att få lära sig umgås med naturen och varandra är en rikedom. Det primitiva livet lockar och tar fram den genuina glädjen som kommer av att vistas i naturen.

Mitt i alla kvällsbestyr med förberedelser av morgonens lektioner, provläsning och äppelmos-kok så plockar vi kvällsfikat på brickan, tänder lyktorna och fikar ute. Hela familjen. Lite svalt, men mysigt!