Lucka 17 - hemmamamma

Oj vad jag njuter av att vara hemmamamma. Idag har jag fått koka kaffe till mannen som hann in en sväng innan han åkte vidare till nästa jobb. Sen fick jag ta emot dottern som kom hem från skolan, höra hur hon haft det. På dagen har jag hunnit njuta av det enormt vackra vädret ute - snö, sol och dimma. Familjen njuter också av att jag är hemma, vilket i sin tur gör mig glad att de är glada. Känner inte alls att jag är i någon kvinnofälla fast jag är hemma och tar hand om hus och hem. Fällan är väl när man ska jobba heltid OCH hinna med hus och hem? Sen måste alla familjer lösa det som det passar dem bäst. Min erfarenhet är ändå att det blir billigare* att någon i familjen är hemma på heltid eller deltid. Jag hinner planera våra inköp bättre, kan göra mat från grunden som blir både billigare och nyttigare. Sen vet jag att det är en annan sak om jag skulle bli hemma helt, utan att vara alterneringsledig. Men det kan löna sig att faktiskt räkna på hur mycket man tjänar på att jobba respektive vara hemma, och ta med alla komponenter - inte bara pengarna. Sen vill inte alla vara hemma och det är tur att vi får välja själva. Lite tabu har det nog varit att prata om att man trivs att vara hemmamamma. Men nu är jag så gammal att jag vågar säga det... :)

*ja, inte helhetsmässigt billigare men inköpen blir mer kontrollerade och planerade...

Lucka 16 - tacksam

I USA firar man varje höst Thanksgiving. Av allt möjligt som vi importerar från staterna tycker jag vi skulle kunna välja bort en hel del men ta hit den helgen. Att en gång varje år aktivt tacka för att man får ha varandra, allt gott som livet ger och tillbringa tid tillsammans vore inte helt fel. Nu är ju julen lite av en sådan högtid här. Jag tror helt på det att det är inte den som är lycklig som är tacksam utan den tacksamme som är lycklig. Att vara tacksam är mer en livsstil än en känsla och väldigt lite beroende av hur väl ställt man har det ekonomiskt. Hörde en sång på engelska för en tid sedan, minns varken artist eller låt men en strof fastnade: When I'm worried and I can't sleep, I count my blessings instead of sheep…

(Men nu hittade jag sången och den finns här)

Lucka 15 - rastplats

I tiden finns en spricka

där evigheten bor

En rastplats här i livet

för den som vill det tro

När natten är som mörkast

och stegen tröttar dig

Låt himlen åt dig viska

att vilan finns hos mig

Lucka 14 - tystnad

Lucka 13 - svaghet

Hur ser vi på vår egen svaghet och våra tillkortakommanden? Jag tycker det är en svår konst att balansera mellan att acceptera, ja till ock med omfamna min egen svaghet och viljan att vara god och duktig. Tror inte det ena behöver utesluta det andra. Men till svaghetens natur hör en känsla av otillräcklighet - och det är en jobbig känsla. Tänk om det handlar om att bli bättre på att acceptera olika känslor, också de jobbiga? Om jag misslyckas i mina strävanden, känner mig dålig och svag, kanske jag får lära mig leva med den känslan en stund och se hur den med Gud hjälp förvandlas till något annat. Kanske inte till något ytligt lyckligt men till en djup försoning. Försoning med att jag är den jag är, att jag inte räcker till - och att det är precis som det ska vara.

Men han svarade: ”Min nåd är allt du behöver.” 

Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag 

helst skryta med min svaghet, 

så att Kristi kraft kan omsluta mig. 

2 Kor 12:9

Lucka 12 - vardagsunder

Jag tror. Jag tror på Gud. Det är ingen abstrakt tro utan en väldigt konkret och nära tro. För mig finns Gud och han bryr sig om mig, ja t.o.m. älskar mig. Jag försöker bli bättre på att leva i min tro. Att faktiskt tro att Gud vill mig väl, inte bara ibland utan alltid. Nu har jag ett pinfärskt och roligt exempel på att vi samarbetar Gud och jag.

Vi har en kakelugn som rykt in när man eldat i den. Kajbo i skorstenen visade det sig. Sotaren kom idag och gick upp på taket för att med en 25 kg torpedliknande tyngd hacka loss boet som satt långt ner. Efter att ha försökt en stund kom han in och vi konstaterade att inget hänt, boet var kvar ovanför spjället. Eftersom jag hört att de kan sitta så hårt fast att man kan bli tvungen att knacka sönder skorstenen blev jag lite bekymrad. Sotaren gick upp igen på taket. Jag hörde hur det dunkade vid spjället. Jag gick dit och lyssnade, lade händerna på skorstenen och sa till min samarbetspartner Gud: - låt det få lossna nu... och sekunden efteråt hörde jag hur allt rasslade till och landade i botten på pipan!!! Jag gick ut till sotaren som var glad och sa att han nog fått hjälp uppifrån, om han menade Gud eller sin torpedtyngd vet jag inte men jag bekräftade det och sa att jag lagt händerna på skorstenen. Ja, vad säger man? Tack gode Gud, kanske? 

Skön fredag!

Lucka 11 - ur barnamun

- Om man tittar på den här ser man sig själv, säger hon och håller upp ett blankt julgranshjärta. - Kom och titta! Vi tittar in i hjärtat båda två och ser vår avbild där. Så sant och så klokt. Även om det är ett barns naiva fascination över det blanka som speglar omvärlden kan jag ändå inte låta bli att uppleva djupet i orden. Om vi ser in i vårt hjärta ser vi oss själva. 

Framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, 

ty därifrån utgår livet 

Ords. 4:23

Lucka 10 - verkligheten

Verkligheten är den vi lever i. Det vi ser i program som "Jul med Ernst", "Äntligen hemma", veckotidningar, bloggar och annat är tänkt som inspiration, inte som en bild av verkligheten. Lätt att glömma ibland även om man vet det. Att göra reportage och tv innebär att allt tillrättaläggs och allt som inte passar in i bilden plockas bort. Som en praktiskt lagd person reagerar jag ofta på de vackra bilderna där det är uppenbart att det praktiskt inte skulle fungera. En hall med en vacker tröja hängd på en galne som enda plagg på hatthyllan t.ex. Alla som lever med familj vet att så ser det aldrig ut när man har flera personer som ska hänga sina jackor någonstans. Men ändå finns det mycket fint att inspireras av i denna skenverklighet också. Viktigaste är ändå att komma ihåg att det inte är verkligheten. Och den riktiga verkligheten är den jag vill leva i, inte ett tillrättalagt hem som inte finns till för vår familj. Hur som helst så försöker jag ändå reda upp i denna verklighet. Dagens projekt är att reda upp i lite lådor. Hos oss har vi flera lådor som är bra att ha när man snabbt ska röja undan saker... och de ser ut därefter. Jag hittar mycket intressant men en del åker nog i soporna också.  

Att se verkligheten, i alla avseenden, som den är. Vara nöjd med den och inte stressas av ideal och glansbilder av en skenverklighet - det är något jag vill. I den riktiga verkligheten, bristfällig som den är, finns det riktiga livet med kärlek och sann gemenskap. Kram på er!

Lucka 9 - hjärtat

Idag var det dags att göra årets julkrans till dörren. Testade något jag inte gjort förr - en mosskrans. En stomme av björkris klädde jag med tidningspapper och täckte den sen med mossa från vår bakgård. Ett band och ett hjärta till, så var den klar. Lite pyssel men det tog inte så lång stund. Lite större än jag hade tänkt mig blev den... men jag vill ju gärna ha ett stort hjärta så om inte annat så får jag väl ha ett stort hjärta på dörren! :) 

Och när jag satt på trappan och gjorde min krans bröt solen fram bakom molnen - kärlek!

Lucka 8 - skorpan

Har testat baka kardemummaskorpor och eftersom första satsen gick åt på ett kick så jag fick baka en ny (dubbel sats) för att ha något till mina fikastunder tänkte jag dela med mig av receptet till er. :)

4 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1/2 dl strösocker
1/2 tsk salt
1 tsk stött kardemumma
75 g rumsvarmt smör
1 ägg
1 dl mjölk

Blanda ihop de torra ingredienserna, finfördela smöret däri, vispa lätt ihop ägget och mjölken och rör snabbt ner i de övriga ingredienserna. Knåda inte för mycket för då blir skorporna inte så spröda. Dela degen i två delar och rulla ut till längder, ca. 30 cm. Grädda i 225° i 15 min. Ta ut och när längderna något svalnat skär dem försiktigt i lagom skorpskivor. Lägg ut dem på plåten igen och in i ugnen på 150° i 30-40 min. De kan med fördel svalna i ugnen med luckan på glänt sen. Supergott tilltugg till te- eller kaffekoppen. 

Nu väntar måndagsbastun på mig, skönt i dessa mörka tider. Ha det GOTT! Kram Monika

Lucka 7 - naturligt

Genom åren har jag mött många som inte aktivt går i kyrkan men som säger att naturen är deras kyrka, där möter de Gud. Och jag kan förstå dem. Naturen är storslagen och vacker. Den kräver inget av oss men finns där för oss, fritt att njuta av. Den har lockat många att skriva vackra texter och den berör oss på många sätt. Både i det lilla och det stora. En skir, liten blomma eller en storslagen vy över hav och berg. Att vandra ensam i skogen en dag när livet känns tungt kan ge kraft och tröst som inget annat. Att dela en vacker solnedgång med den man älskar känns som att vara i himlen. För mig är naturen inte Gud men den är hans avtryck här på jorden. Få saker får mig att förstå och komma nära Gud så bra som hans skapelse.

Lucka 6 - självständig

Hipp hipp hurra! Idag firar vi Finlands 97-års dag. Självständighetsdagen. Traditionsenligt har vi bakat pepparkakor. Varför det hör till traditionen här omkring vet jag däremot inte. Visst är det bra att vi får bo i ett självständigt och fritt land. Självständig men inte ensam. I dagens individcentrerade samhälle önskar jag att vi skulle bli bättre på att inse att ensam inte är stark. Att vi har våra svagheter fyller ett syfte och det är att göra oss beroende av varandra. Vi är tänkta att behöva varandra och finnas till för varandra. Först när vi inser det kan vi bli hela och självständiga. En paradox kan tyckas men något jag är helt övertygad om. 

Skön självständighetsdag tillsammans alltså! 

Lucka 5 - Lapp för klapp

Här kommer ett litet tips på en personlig julklappstag. Den kan göras helt från grunden själv eller så kan man välja att köpa tags från en bok- eller pysselbutik. Enkelt är det också. 

Det som behövs är en oskriven etikett eller tag, lim, sax, penna och ett utprintat foto.

Printa ut ett foto i passande storlek för din tag. Finast tycker jag det blir med sepia eller svartvita foton. Men sjävklart går det bra med färgglada bilder också. Limma fast bilden. 

Skriv din hälsning, packa paketet och lägg det under granen...

Skön fredag!

Lucka 4 - mamma

Att vara mamma är min livsuppgift. Jag har många andra viktiga uppdrag men det viktigaste är att vara mamma. Jag minns den enorma glädje som genomströmmade mig första gången jag höll vårt första barn i min famn. Och varje barn har gett mig samma stora glädje. Men med moderskapet kommer även en stor dos förundran och oro. Förundran över hur mycket kärlek ett modershjärta kan rymma. Men även en oro för att något ska hända dem, att inte räcka till eller göra dem illa på något sätt. Även om det är vår uppgift att fostra barnen så fostrar de också oss. Om något kan få mig att tänka på någon annan än mig själv och göra uppoffringar så är det barnen. De är även så kloka och roliga att prata med. Redan som små kommer de med stora visdomsord. Att se den unika människan i varje barn är så fascinerande. Trots att de kommer från samma mor och far har de helt egna personligheter. När barnen växer upp ändras relationen till dem. Egentligen inte i grunden, för ett kärleksförhållande är det oberoende ålder. Men nu har vi en mer vuxen relation. Vi pratar och diskuterar mer än vad jag handleder och fostrar. Det är inte helt enkelt att släppa kontrollen men de har bra tålamod med mig. Visst är det tomt här hemma nu när två av tre bor i stan. Men desto roligare när de kommer hem och roligt att se hur bra de klarar av att stå på egna ben. Och när alla flyttat hemifrån kommer jag fortfarande vara mamma - det värmer mitt hjärta att tänka så. 

Lucka 3 - god morgon!

Väcktes ur min sömn av någon som försynt säger "hallå" i hallen. Yrvaken sätter jag mig upp och ser på klockan att jag tydligen somnade om igen efter att familjen åkt iväg till jobb och skola. Rycker åt mig morgonrocken och går ner. Möts av min kära kusin som svängt in på sin väg till stan. Får en skön frukoststund med henne. Att dela ett stycke av livet med varandra är livgivande. Att mötas ärligt, som den man är, gör oss mer grundade i oss själva. När ytan putsas och fasaden blir viktig tenderar insidan bli unken och rutten. Men om vi låter sprickorna synas och vädrar det vi bär innerst blir luften lite lättare att andas. Nu skiner solen in med ett nästan magiskt sken och dagen ligger framför mig. Ska försöka ta vara på den på bästa sätt, en bra start fick den i alla fall. 

En skön dag önskar jag dig också!

Lucka 2 - vila i mörkret

Dagarna är korta och mörkret kommer fort. Istället för att kämpa emot mörkret så är det ganska skönt att vila i det. När maten är uppäten och undanplockad lägger jag mig på kökssoffan en stund och tar en liten tupplur utan att somna, bara dåsar bort en stund. Sen har jag energi för att göra lite igen. Jag tror att vi här i norden gör klokt i att låta ljuset och mörkret styra oss lite mer än vi låter det göra. För att kämpa emot tar på krafterna. Att vila när det är mörkt och jobba när det är ljust är mer fysiologiskt  rätt och därför snällare mot kropp och själ. 

Kanske är det samma sak med det mörkret som finns inom oss. Vår rädsla för mörkret kan driva oss att göra okloka val. Att låta det jobbiga och svåra vara jobbigt och svårt är inte lätt. Hellre flyr vi in i annat som upptar vår tid och tanke. Men om ljuset ska får bryta fram måste vi våga möta vårt mörker och vänta ut det - vila i det tills dagen gryr igen.

Lucka 1 - enkelhet

Välkommen till årets julkalender modell ljusblå. Få se om jag får till en lucka varje dag nu när jag verkligen borde ha tid för det... :) Dagarna går förvånansvärt fort nu när jag är ledig. Jag håller mig sysselsatt och trivs för det mesta bra med att vara hemma, även om jag är lite för social för att vara ensam så mycket. Men det finns vänner att hälsa på och bjud in så det ordnar sig med det också. 

Jag vill i denna lucka slå ett slag för enkelheten. Ibland är det enkla det bästa tycker jag. En naturlig gran utan massa glitter, en enkel prydnad och inte tio. Enkelhet skapar frihet. Enkelhet kan också vara en enkel handling i kärlek istället för tio stressade, halvhjärtade handlingar. Enkelhet kan vara ett tänt ljus och en kopp kaffe eller te med en vän. Oftast ser man det vackra bättre när det finns tomhet omkring. 

En skön och enkel adventstid önskar jag er!

Eftermiddagskaffe

Idag blev det eftermiddagskaffe hos min faster. Det är alltid lika roligt att träffa henne. Hon är en färgstark kvinna även om hon inte gör mycket väsen av sig. Hon har alltid något roligt projekt på gång eller så har hon någon resa att berätta om. Dukar fint gör hon med koppar från Amerika. Så skönt att få sitta och prata med varandra. Så skönt att ha tid för varandra. 

En regnig tisdag

En tyst, regnig och grå tisdag. Tillbaka i vardagen igen. Njuter verkligen av att vara hemma även om det ibland kan kännas ensamt. Men så nyttigt att ha det ensamt och tyst ibland. Att höra vad man själv tänker och reda ut sina tankar. Att få tid att meditera över det som känns viktigt, oftast i kombination med att utföra något praktiskt som att städa eller tvätta. Det är otroligt så mycket klokt man kan komma på när man jobbar med händerna.... :) Jag väljer ibland att inte ha på musik, tv eller annat som tänker färdiga tankar åt mig, det är också skönt. Allt har sin tid och det är skönt att låta regniga november vara just grå och långsam. Snart nog är det dags för julmusik och fest. Här ett bibelord jag mediterade över för någon dag sedan och som passar till dagens tanke:

Sätt en ära i att leva lugnt och stilla, sköta ert eget och arbeta med era händer. 1 Thess 4:11

Hälsningar från NYC

Manhattan Bridge

Manhattan skyline i skymningen sett från Brooklyn Bridge

God morgon! Tekopp på brandtrappan utanpå huset där vi bor.
Fick klättra ut genom ett fönster för att komma dit, precis som i filmerna… :)

Snart dags att ge sig av hem till Norden igen. Nu har vi sett en liten del av det stora landet i väster. Vi började med en fin vecka i vackra Colorado Springs där vi hälsade på släktingar och upplevde den vackra naturen i Klippiga bergen. Helt sagolikt. Som i en västernfilm men utan pang pang! 

Sen blev det en vecka i New York City. En riktig storstad. Först lite för bullrig och stökig efter lugna Colorado. Men nu när vi börjar känna igen gatorna och hittar lite bättre så kan jag konstatera att jag gärna skulle tillbringar mer tid här. Vi har inte hunnit med allt vi planerat men ändå har vi hunnit med mycket mer än vi kunde tänka innan. Det finns absolut anledning att återkomma. 

Framförallt har det varit så roligt att få vara tillsammans med familjen och få uppleva allt detta. Helt klart ett bra sätt att fira en del av sitt femtionde levnadsår. Men nu längtar vi hem till lugna Kuni. 

Ha det gott!

Kram Monika