Porslinsblomman

Min mormor hade i sitt vardagsrum, eller i "framstugon" som den kallades, en porslinblomma. Den var stor och klättrade på en spalje som fungerade som en rumsavdelare i det stora rummet. Jag minns att jag brukade ligga och titta på de speciella blommorna när jag sov över där på soffan ibland. På sommarnätterna doftade det tungt och sött i rummet när den blommade. Sen flyttade mormor till stan. Men hon tog blomman med sig, i en nedklippt variant. Jag fick ett skott av henne och den blomman har jag kvar. Jag har nu tagit skott av den också så jag har en till planta på gång. Detta är en blomma som passar mig. Hoya carnosa heter den på latin. Den växer vilt i Sydostasien. Den blommar två gånger om året och den trivs med att torka upp mellan vattningarna (därför passar den mig perfekt...) Den vill ha trångt i krukan och behöver alltså inte planteras om så ofta. Den trivs ljust men inte i direkt solljus. Mer om hoya-blommor kan du läsa här. Min har tålmodigt stått med, både perioder av sparsam vård och omsorg, och perioder då den fått sina doser vatten och till och med blivit omplanterad. Det har den blivit nu. Det är ett vårtecken - att plantera om blommorna. De ser så slitna och tagna ut efter årets mörkaste och kallaste period. Men med lite omsorg, ny jord och friskt vatten så rätar de på sig i ljuset och ser pigga ut igen. Och så får jag påminnas om vår fina mommo Ingegärd när jag ser på min porslinsblomma.