Kärleken är det enda som kan segra över ondskan

Den senaste tidens händelser i Norge får oss att bäva

inför det oerhörda uttryck ondskan kan ta!

Att ondskan finns i vår värld vet vi, frågan är bara vad vi gör för att motarbeta den?

Min fasta övertygelse är att inget annat än kärleken kan besegra ondskan!

Och även om ondskan är stor är kärleken större.

En flicka som intervjuades efter händelserna i Norge sa:

Om en man kan visa så mycket hat

tänk då hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans!

Ensam är jag inte stark, men tillsammans kan vi!

Tänk om de här händelserna kunde ena oss till att visa mer kärlek mot varandra, även mot de som inte tänker och tycker som jag gör - att kärleken skulle få vara större än våra politiska eller religiösa åsikter.

Det får bli min bön idag!

Som pärlor på ett band...

...är sommarens dagar!

Tid att träffa familj, släkt och vänner - att få sitta ner och prata i timmar. Samtal som finner nya vägar och hittar gömda skatter. Låta bli att se på klockan under dagen, tiden är vår och vi gör vad vi vill med den!

Tid att se nya platser, både nära och långt borta. Få strosa fram längs uråldriga kullerstensgator, äta på mysiga uteserveringar, paddla fram nära vattenytan, vandra längs krokiga stigar och plocka smultron.

Tid att stilla mig, tala med Gud och finnas i Hans närvaro. Tid att läsa goda böcker som gör gott. Tid att vara trött och ledsen - att vila i det och låta det ta sin tid.

Tid att njuta av blommorna, att följa livet i naturen, njuta av havet, vinden, färgen på kvällshimlen, dofterna och ljuden.

Hoppas att få många pärlor ännu på mitt band innan jag får knyta ihop det och spara för mörkare dagar.

Sommar, sommar, sommar....

När semestern började för vår pappa så packade vi våra kläder i plastpåsar, tog en bunt av årets Kalle Anka-tidningar med oss, stuvade in oss i bilen och begav oss av mot båthamnen. På radion spelades glada sommarlåtar och humöret var på topp!

Nu skulle vi äntligen få ge oss av ut på sjön och så småningom vara framme hos mormor och morfar och den övriga släkten i Finland. Att packa i plastpåsar var praktiskt och nödvändigt då man skulle stuva in allt 6 personer behövde under en sommar i en liten båt.

Dagarna fördrevs av oss barn med att läsa Kalle Anka-tidningarna, sola på däck, upptäcka nya hamnar och återse gamla - allt medan pappa och mamma tryggt tog oss över havet. Jag har inte så många minnen av att vi barn bråkade, kanske beror det på selektivt minne eller på att det faktiskt var så. Det begränsade utrymmet på båten och bristen på saker att bråka om (ingen tv med olika kanaler, ingen musik att spela, inte så många prylar överhuvudtaget... frånsett tidningarna då...!) Vi hjälpte pappa att styra ibland, hoppade iland och kastade loss, kanske dukade vi bordet när det blev dags för mat och ibland plockade vi kanske undan. Men mamma och pappa hade ansvaret för allt det praktiska och vi fick förmånen att bara få följa med!

När vi på kvällen angjorde någon brygga eller naturhamn sprang vi runt bland klippor och skär, fanns någon liten kiosk eller butik fick vi glass och så småningom somnade vi till vågornas kluckande mot skrovet.

Men det vi började resan med och det som återkom dagligen var den ständiga frågan: Hur långt är det kvar till mormor?

Efter några soliga och fina veckor (för solen sken alltid förr på sommaren!) med lek med kusinerna, mormors kattungar, cykelturer, bad, bastu hos farmor och farfar, hjälpa farmor med korna och mycket annat, så begav vi oss av hemåt igen med båten. Nu var det med ett annat lugn och resan hem tog aldrig lika lång tid som resan till...

Jag förstod nog inte då, när jag var barn, hur bra jag hade det - men närheten till familjen och havet präglade mig och är fortsättningsvis viktig för mig! Vi har valt att ge våra egna barn närhet till havet genom en sommarstuga vid havet och kortare båtturer. Närheten till familjen kommer av tid tillsammans vid stugan, utan el och nätuppkoppling, men med tid för spel, bastubad och ja - tid att läsa tidningar och att lyssna på glada sommarlåtar i radion!!!

Att leva nu

Så var den då här den sköna sommaren! Äntligen har semestern börjat och jag får slappna av - och vad händer? Jo, jag blir enormt trött och känner att luften går ur mig...

Allt jag drömt om, allt jag vill göra är plötsligt möjligt men tanken på allt gör mig matt!

Men jag tröstar mig med att det brukar vara så här och att det går över! Snart är jag inne i semesterlunken när ett program om dagen är tillräckligt, när frukosten får ta två timmar, när vi har tid att spela de där spelen och när största nöjet för familjen är att bada bastu vid sommarstugan och doppa oss i sjön - minns tre gånger efter varandra! Att växla tempo är inte helt enkelt men det får ta sin tid - är ändå glad att få lägga kalendern åt sidan och programera in autosvar på mailen! Nu är tid att leva i nuet!

Snart, snart....

Snart, snart får jag sänka axlarna

andas in den friska vårdoften och

långsamt strosa fram

Just nu stjäl jag då och då åt mig

korta ögonblick av vila

Mysa en stund i soffan med barnen

bastubad vid sommarstugan

en kopp te och yatzy med mannen

Men min hjärna går på högvarv

och har svårt att koppla av

Mycket som ska hinnas med

och så lite tid att göra det på

Men det gör inte så mycket

jag vet att det blir bättre snart

Låter det som inte måste göras nu

vara ogjort

och inväntar de lata sommardagarna!

På nytt

Så väcks världen till liv igen

och allt blir nytt

Genom mörker och död

till liv och ljus

Skärtorsdag

Vems fötter har jag tvättat idag?

Det frågar jag mig denna skärtorsdagskväll

Hörde koltrastens sång när jag kom hem

- den var vemodig men så vacker

Dymmelonsdag

Kläpparna i klockorna byttes ut mot trädstavar för att ljudet skulle bli dämpat inför långfredagen. Stor skillnad från palmsöndagens Hosianna!

Svårt att låta tystnaden komma då vardagens allehanda tar min tid och uppmärksamhet, men kanske jag mentalt kan sakta in fast det praktiska snurrar på?

Precis som kyrkklockan slår men med ett dämpat inre.

Värt att göra ett försök!

Glada scouter på palmsöndagens gudstjänst!

Vita tisdagen

Att avstå

är att finna

det som döljs i mängden

Att plocka bort

är att se

det jag redan har

Tystnaden

fyller mitt hjärta med sånger

jag glömt

Blåmåndag

Stilla veckan började igår med palmsöndagen och idag är det "blåmåndag", någon större förklaring till namnet hittar jag inte men jag tycker att det är en beskrivande färg på dagen. Helgen som gick har varit händelserik på många sätt. Det började på fredagkväll med att isen gick i Kyro älv och det orsakade isproppar som fick vattnet att flöda. Själva har vi klarat oss, vi har till och med fått njuta av "sjöutsikt" några dagar. Men andra fick kämpa mer för att hålla vattnet på avstånd från hus och hem. Igår var det riksdagsval här i Finland och det blev en del förändringar som ger anledning till oro! Men ibland tror jag att det är bra att vi skakas om lite så att vi tvingas bli tydligare med vad vi vill och tror på. Om vi allt för länge invaggas i att allt är bra så slutar vi kämpa.

Stilla veckan leder oss genom det mörkaste av mörker till ljuset - jag vill våga vandra med!

Och som för att förstärka BLÅmåndagen så hittade jag de första blåsipporna idag,

de blommar inte än - men snart!

Utmanad

Har fått en utmaning av HannazLiv att skriva åtta saker om mig själv

som inte så många vet...

1. När jag var barn önskade jag mig, och fick, en Holly Hobbie docka - den som ni ser på bilden. Den följde med mig nästan överallt och jag har den ännu i säkert förvar!

2. I gymnasiet gick jag en textil linje där jag sydde, vävde och knypplade! En del av alstren som jag skapade har jag kvar och känner viss stolthet över idag!

3. Älskar att sitta längst fram i en båt och njuta av havet och vinden!

4. Har sjungit i kör sedan jag var barn, EKUS, Credo, Betaniakyrkans ungdomskör, Oikumene och Ichtys är några av dem!

5. Något av det skönaste jag vet är att ligga på bryggan vid sommarstugan efter att ha bastat och badat, ligga där och titta på sommarhimlen och höra vattnet som kluckar och måsarna som skriker - något att längta till!

6. Tycker om att gå i en storstad - alla människor, ljudet, sorlet, att känna mig som en i mängden bland alla okända människor.

7. När jag kom hem i somras efter att ha varit borta länge, lärde min man mig att dansa Argentinsk tango - något som jag velat att vi skulle lära oss och nu hade han lärt sig det här hemma i sin ensamhet och lärde sedan mig det - till smäktande musik! Det är kärlek det!

8. På tal om kärlek... jag och mannen har varit gifta i 20 år i sommar och nu har vi, just idag, bokat en liten tripp till en romantisk storstad i sommar - bara för honom och mig!

....och så var det bilden på mig - och mannen i mitt liv!

Jag fick en sång

När jag var ute och gick en kväll fick jag en sång!

Jag hade gått och grubblat och funderat på ett och annat

- inga stora och allvarliga frågor

men tillräckligt för att jag skulle känna oro

Mitt i allt grubblande hör jag att jag går och sjunger!

jag hade inte medvetet börjat sjunga

och det var inget smått nynnande för mig själv

utan jag sjöng:

På dig min Gud förtröstar jag

när oro skymmer min morgondag

för jag vet Du är trofast emot mig

När svårigheter omger mig

så är jag ändå trygg hos Dig

för jag vet att Du aldrig lämnar mig

Är det natt eller dag

Herre på dig förtröstar jag

Gud Du är alltid nära mig

ingen förändring finns hos Dig

Du är densamme igår och idag och i evighet

Du är min framtids säkra grund

Du som står fast vid ditt förbund

Min klippa är Du

allsmäktig Gud

jag ärar Dig

Min oro kom av sig och stegen blev lättare,

det var bara att tacka och ta emot sången

- den var precis vad jag behövde!

Nyår

Våren är mer som nyår för mig än själva nyåret!

Både jag och naturen väntar något nytt

Det gamla och kalla smälter ner

fram spirar nytt och grönt

Vill så mycket, önskar så mycket och drömmer så mycket

Allt är möjligt, allt är ljust och livet ligger framför mig

Rannsakar mig själv,

försöker städa bort allt trasigt och dammigt som jag släpar på i onödan.

Ljuset är inte alltid så barmhärtigt men nödvändigt

För trots att ljuset avslöjar

så lovar det också

Lovar en ny vår med ny kraft och nya möjligheter

En skön helg

och ett skönt nytt (v)år

önskar jag er!

Livstecken!

Hej på er alla! Jag lever och har det bra även om jag inte hunnit uppdatera bloggen på länge...

Livstecken 1:

Idag firar vi vår älskade Edit som fyller 17 år - tänk vad tiden går!

Har suttit och tittat igenom våra album idag och är så enormt tacksam för allt vi fått vara med om och för våra tre fina barn - den bästa gåvan av alla!

Livstecken 2:

Snön smälter och solen värmer! Satt på trappan idag och njöt av värmen och läste trädgårdstidningar - oj vad mycket jag skulle vilja ta itu med bara snön smälter... sen vet jag ju att jag inte hinner och orkar med allt - men det är roligt att planera!

Livstecken 3:

Längtar till sommaren och sommarstugan! Hittade via nätet sju stycken fina pinnstolar från 50-talet för en billig peng. Blev så glad och nöjd och gissa vilken färg de är...? LJUSBLÅ! De ska ut till stugan så fort vi får båten i sjön! Kommer passa perfekt där.

Det var allt för den här gången! Hoppas ni alla har det bra och att ni också hinner njuta av vårvintern!

Kram Monika

Bänkskuddardagen

Igår firade de finländska abiturienterna (sista årets gymnasieelever) bänkskuddardag, eller som det också kalla "penkkis". Dagen firas för att det är den sista dagen de sitter i skolbänken, nu börjar en läsperiod och sen i mars studentskrivningarna. Vår Jonatan har nog skoldagar kvar för han går ut gymnasiet till jul, precis som det var planerat från början, men också de som gör så deltar i penkkis och de skriver även nu en del av sina studentskrivningar. Till penkkis hör att klä ut sig, driva med de yngre eleverna och sen ställa sig på ett lastbilsflak och åka runt i stan och ropa slagord och se allmänt glad ut!

Jag hade möjlighet att följa med firandet inne i stan igår och såg många glada abiturienter! Kallt var det men solen sken! Jonatan var utklädd till Hattmakaren från Alice i underlandet (filmen) och jag tyckte han lyckades bra med sin mundering!

Nu är det bara att slå sig ner här hemma och börja läsa.... :)

Fler bilder på Vasas penkkis-firande hittar du här!

Vänskap

Vänskap är en dyrbar gåva

som inte kräver många ord eller fina presenter

för att bekräftas

Det är en ärlig och uppriktig gemenskap

som präglas av kärlek och värme

Den håller också de dagar man inte är på topp

och de dagar man gör bort sig

Vänskapen ser bortom det ytliga

bortom det som för tillfället skymmer sikten

Den tror gott och den vill väl

Jag är så glad för mina vänner - ni gör livet rikt!

Ljuset återvänder

Det börjar märkas nu

- dag för dag

blir dagarna längre och ljusare

Tänk att vi är så beroende av ljuset!

Det känns i kroppen

och i själen

Jag köper frön till den planerade kryddträdgård

dottern och jag sitter och planerar ett mini-växthus

Ljuset väcker drömmarna

till liv igen!

Lycka

Hallen i vårt hem är som en ankomst- och avgångshall

Härifrån utgår vi på morgonen

och hit kommer vi efter att arbetsdagen är slut

Ofta är rummet fullt med väskor, skor, kläder,

post och mycket annat som hör livet till

På mormors byrå står en tavla med orden:

Lycka är livet vi lever nu!

Orden är hämtade från en sång som min man skrivit

och jag tycker det passar så bra här

- mitt i livets virrvarr

att bli påmind om att livet vi lever just nu är lycka...

16 linneservetter!

I många år har jag tänkt göra det

och varje gång jag dukat bordet och sökt lämpliga servetter

har jag sagt till mig själv: snart!

Under julens ledighet hittades både tid, inspiration

och ett för länge sedan inköpt linnetyg

16 linneservetter finns nu i lådan och väntar på nästa middagsbjudning!

Nu slipper jag köpa hem fina pappersservetter

som efter maten kastas bort...

Kanske inte nödvändigt - men trevligt och miljövänligt

Smaklig måltid!

Vår vackra, vita, vintervärld!

Igår sken solen!