Living in America

Påsklördagen hade vi fest hos oss. Det är så roligt att ställa till fest och om man också har ett tema på festen blir det ännu roligare! Gårdagens tema var AMERICA! Maten bestod av pulled pork, cole slaw, ugnsbakade grönsaker med sweet potato och till efterrätt Key Lime Pie med vitchokladmousse. Vi drack bl.a. coca cola och dr pepper. Efter maten blev det line dance! Av det enklare slaget ska tilläggas men oj vad kul när alla var med. Efter påskbrasan (antagligen väldigt oamerikanskt) så grillade vi marshmallows och satt dem med en bit choklad mellan två kex och fick något som kallas s'mores. Nästan alla hade valt att på något sätt understryka temat med sina kläder eller accessoarer. Det fanns indianörhängen, cowboyhattar, boots och mycket annat. Själv valde jag att vara en american houswife med en klänning från 50-talet som jag köpt på loppis för kanske 30 år sedan och som funnits i barnens utklädningslåda länge. En av familjerna som var med hade förberett en quiz med frågor om USA och de som besökt och t.o.m. bott i landet berättade en del anekdoter om livet där. Vi åt jelly beans, pratade och åt lite mer. Klockan blev en hel del innan de sista gästerna åkte iväg. Har man bara fantasi behöver man inte resa så långt för att komma utrikes! 

Innan natten kommer

Långfredagen är snart slut. Jag har inget behov av att ändra på traditionen när det gäller den här dagen. Jag njuter av att ha en tom dag. Inga affärer eller annat ståhej. Har förberett lite inför morgondagens fest då vi ska ha goda vänner på besök. Men annars har jag bara tagit det lugnt. Mannen har spelat Mozarts requiem på hög volym och tog samtidigt en tupplur. Själv njuter jag av tystnaden. Så olika kan vi vara. Ensam hemma i kväll tog jag min tekopp och satte mig på bänken utanför huset och inväntade mörket. Tofsvipans karaktäristiska drillande och en och annan fågel som jag inte känner igen var de enda ljuden jag hörde (förutom bilarnas brus från vägen). Mulet och lite småkallt men jag slöt ögonen och njöt. Det finns något både sorgligt och skönt i kvällningen. Då, just innan mörket faller, stannar tiden upp. Jag påminns om att allt är förgängligt vilket är en befriande känsla. Jag får släppa greppet om allt och lita på att den som skapat världen, bär mig också in i nattens mörker. Så skönt att släppa kontrollen, att få vila i något som är så mycket större. Skön påskhelg önskar jag dig!

Den lilla bilden

Vaknade till ett vitt landskap idag. Orkar ändå inte sucka över vintern som dröjer sig kvar utan väljer att söka tecken på att våren är på väg och att det snart är sommar! Tar på gummistövlar och dunjacka och går ut i slasket. Hittar mina blåsippor igen, eller EN knopp rättare sagt. Men det räcker. Tar några bilder. Går via hönsen och ger dem mat, de fryser nog lite tror jag och anpassningen har gjort att de inte värper några ägg nu. Men jag tycker om dem och säger det till dem, önskar dem en god dag och går in igen. Ibland hjälper det inte att se på helheten, att se den stora bilden. Ibland får man söka de små tecknen på att det finns hopp trots att helheten ser mörk ut. Nu äter jag havregrynsgröt och väntar på en skypestund med mamma. Ha det bra!

Det som inte syns

För ganska exakt tre år sedan återgick jag till jobbet efter ett halvt års sjukskrivning för utmattning. Jag jobbade sedan drygt två år och kände att det gick bra halva terminerna men sen tog orken slut och jag fick kämpade den tid som var kvar av terminen. Loven gav lite vila och så gick jag tillbaka till nästa termin som såg ungefär likadan ut. Förra våren var värst och då bestämde jag mig för att ta en paus från jobbet och anhöll om alterneringsledighet vilket jag fick. Jag har trivts så bra med mitt jobb och har så fina kollegor. Men när hjärnan en gång tagit stryk som den gör när man "går in i väggen" så hjälper inte ens det. Det finns mycket skrivet om utmattningssyndrom, utbrändhet, hjärnstress eller vad man nu vill kalla det. Teorierna om orsaken och vad som egentligen händer går lite isär för man forskar ännu på området. Jag har själv stått frågande många gånger och även mött mycket okunskap. 

Kort kan man kanske förklara det så att långvarig stress, även om den som i mitt fall inte berodde på traumatiska händelser eller speciellt negativ stress, påverkar mycket i kroppen. Stresshormonerna är konstant höga och de receptorer som ska reagera på "lugn och ro" hormonerna blir så sällan använda att de går i baklås. Så även om stressen minskar så sker ingen eller väldigt långsam återhämtning. Sen händer mycket annat när stressnivån i kroppen är hög, bland annat påverkas minnet, sömnen och mycket annat. 

Skadorna som utmattningen fört med sig sitter i. Det är kanske den svåraste biten att förstå. Varför är jag inte frisk när jag vilat och tagit det lugnt? Jag har betydligt mer energi nu än för några år sedan men den är rejält begränsad. Vissa dagar orkar jag mycket men sen är energin slut och det tar tid innan den är påfylld igen. Det är lite som att leva med ett handikapp som ingen ser, och som man själv gärna glömmer bort mellan varven. 

Hur framtiden blir återstår att se. Jag vill gärna gå tillbaka till mitt jobb som lärare men vet också hur svårt det är att ändra på mitt sätt att vara. Jag försöker välja att vara positiv, se möjligheterna och inser att denna period i mitt liv har lärt mig mycket om mig själv och om andra. Alla som är eller har varit utmattade har sin egen historia. Okunskap och fördomar är kanske det som är svårast att möta men jag får lära mig att inse att alla inte vet det jag vet och så är det bara. 

För mig har kreativitet varit viktig hela mitt liv. Under tider av stress har den legat på sparlåga. Men nu känner jag att den börjar återvända så kanske det går framåt? 

Ensam är jag en del men tillsammans blir jag hel

Inlindad i en varm filt låter jag våren drabba mig. Fåglarna kvittar, solen skiner och livet känns bra. Sitter på bänken framför huset och njuter. Ändå är mitt liv på inget sätt perfekt. Det finns dagar och stunder som är svåra och tunga, men det finns också dagar som känns bra och då det är enkelt att leva. Med tiden blir jag mer övertygad om att ord som "räcka till", "förverkliga sig själv", "få ihop livspusslet" och "leva sin dröm" bara är till för att skapa onödig stress. För hur vi än jagar så kommer  livet aldrig blir perfekt. Vi kan hitta stunder som ger oss en glimt av det perfekta, en glimt av himlen. Men i övrigt så är våra liv bristfälliga och ska så vara. Och jag menar faktiskt det. Det är inte så att det är fel på något om det inte är fullkomligt. Det är precis som det ska vara. Vår strävan efter det fullkomliga skapar onödig ångest och stress. Att lära sig leva i det som inte blev som det var tänkt är utmaningen. Varför är det då så kan man undra. Jag tror det är så för att vi ska behöva varandra. Om vi skulle klara oss själva och allt skulle vara perfekt har vi inte behov av någon annan och vi skulle bli individer som är oss själva nog. Så om du idag känner att du inte räckt till eller att det inte blev som du tänkt. Tänk då att det är precis som det ska vara. Ta hjälp av dina nära och kära, berätta vad som tynger dig och be om hjälp. Vi vill gärna hjälpa andra men har svårt för att be om hjälp. Ge någon den förmånen att få hjälpa dig. Sen kan du få finnas där när någon annan behöver dig. Tillsammans kan vi bli hela men var för sig är vi bara delar. Det var dagens tanke från mig. 

SKÖN HELG!

Om jag bara kunde polska...

...då hade jag kunnat prata lite bättre med den rara kvinna som kom och ringde på vår dörr i dag. Min första reaktion när hon öppnade väskan för att visa de saker hon ville sälja var - "nej tack, jag vill inget ha". Hon sa ok, stängde väskan och började gå. "Vill du ha kaffe eller te" frågade jag plötsligt istället. Hon tackade ja och kom in. Sen fick vi en stund av gemenskap över kaffe och kvarbliven tårta. Jag fick höra om hur svåra förhållandena är i Polen, speciellt den del av Polen som ligger nära Vitryssland. Hög alkoholkonsumtion och hög arbetslöshet. Men jag fick också ta del av påsktraditionerna i den katolska kyrkan som hon redogjorde för med stor iver. Vi talade finska, engelska, svenska och polska, viftade med armarna och ritade på papper. Jag ville ändå ge henne en liten slant och fick då det lilla skrinet på bilden. Hon skrev sitt namn på ett papper så jag skulle komma ihåg det och så lovade hon komma igen en annan gång. Jag vet egentligen ingenting om hennes omständigheter annat än det hon försökte berätta för mig. Men jag mötte en ny människa idag och det var kul. Bara för att jag vågade göra något som jag normalt inte gör. 

Jag har gått inunder stjärnorna...

En av alla fördelar med att bo på landet är mörkret. Mörkret som gör så att man ser stjärnhimlen. Stod i kväll när vi kom hem och beundrade det stjärnbeströdda himlavalvet. Så mäktigt, vackert och tyst. I all sin storhet så anspråkslöst. Det räcker med en enda lampa som tänds så missar man allt det vackra. Men ändå finns det där. Det är som med så mycket annat här i livet. Man behöver ibland stänga av allt som stör och tar ens uppmärksamhet för att upptäcka det som gör livet vackert. Det vackra i livet finns där - anspråkslöst men mäktigt och storslaget, bara väntande på att vi ska upptäcka det och förundras.

Spring för livet

Efter förra årets ofrivilliga paus så har jag fått fundera på vad det är som gör att jag mår bra. Och det är många saker. Fram för allt att få vara med min familj och mina vänner. Äta gott och nyttigt. Sova tillräckligt. Få vara kreativ. Tro. Ha ett lagom utmanande jobb. Och så motion.... Jag har alltid motionerat lite till och från. Många promenader och kortare löpturer har det blivit genom åren. Men i våras började jag springa mer. Jag upptäckte snabbt att jag mådde bra av det. Jag tog det lugnt i början och njöt av att få röra på mig och märka att konditionen snabbt förbättrades, för det gör den när man inte så aktivt har rört  på sig under en hel vinter. Nu har jag sprungit sedan dess, med undantag från en månad i somras då ena höften krånglade (antagligen beroende på lite för ivrigt springande). Det som har varit svårt är att gå lagom långsamt framåt. Jag vill som vanligt nå snabba resultat... Men också det är en bra mental träning för mig. Att inte springa mig helt slut utan lite lagom slut :) Nu i höst har jag också fått sällskap på en del turer med mannen min som är en rutinerad löpare med tio marathon bakom sig. Trodde inte han skulle vilja springa med mig då mitt tempo inte är det samma som hans. Men han är glad att vi kan göra sällskap och är uppriktigt förvånad över att helt plötsligt, efter att i många år sprungit ensam, nu ha sällskap. Jag springer helt enkelt för att jag mår bra av det. Det hjälper mig hantera stressen och gör att jag sover bättre. Att springa är mitt sätt att investera i min och familjens hälsa. Själva springandet är skönt i sig själv, för det mesta... Bäst är att helt glömma tid och hastighet och bara luffsa på - och känslan efter att ha sprungit är oslagbar! :)

Pre-christmas-mood

Dimman ligger tjock över fält och ängar. Temperaturen kryper ner under noll och tunna spindeltrådar som fångat fukten bildar girlander mellan grenar och blomsterstänglar. I butikerna har man plockat fram julpyntet redan men jag föredrar naturens eget pynt än så länge. Går in och kokar mig en kopp te och får en nybakt muffins av tre fnittriga flickor. Fast klockan ännu inte är mycket lägger sig skymningen. Jag sätter eld i öppna spisen och tinar mina frusna fingrar på den varma tekoppen samtidigt som jag värmer tårna mot elden. Känner att det börjar bli dags att gå in i "pre-christmas-mood" med allt som det innebär! 

Pre-christmas glädje till dig!

Paus

Har haft förmånen att få ha en liten paus mitt i allt. Tog med mig min familj och några goda vänner och åkte till Spanien. Där fick vi några dagar med sol, värme och gemenskap. Att ligga på stranden, höra havets brus och se den blåa himlen var som att trycka på pausknappen en stund. Tiden stod stilla och allt kändes lätt. Den varma sanden som jag grävde ner tårna i, snäckorna som vi plockade vid vattenbrynet, solen som värmde min rygg, barnen som lekte på stranden, alla ljud och intryck försökte jag samla in för att kunna plocka fram när vintern känns lång och kall.

Men nu är vi hemma igen och det är också skönt!

Mitt i natten

Som om någon suddar ut den dag som gått

med stora svepande drag

- så kommer natten

Konturerna mjuknar

och färgerna dämpas

 bit för bit försvinner

tills mörkret helt omsluter mig

I det mörkret får jag sova 

tills gryningen varsamt väcker mig

till en ny dag

med ny nåd

Klippan

Mina fötter rör sig vant över de släta klipphällarna som havet slipat
och solen värmt

Både mina fötter och jag minns var man lättast tar sig fram
jag hoppar, går och står

Låter havets brus och solens ljus ta mig med genom alla mina år 

- här har jag varit tidigare, här känner jag mig hemma

Gud är som den uråldriga klippan som jag vandrar på

Som står kvar även om höststormen ryter

isen lägger sig

eller solen bränner

Gud består

Midsommarens ljus

Småpyssel och sommarsol

Idag har vi en sådan där dag som sällan inträffar... sol, värme och inget speciellt på agendan! Efter en lugn och lång förmiddag tog jag mig för att pyssla lite i min örtagård. Mycket av det jag sått har spruckit fram, och lite ogräs finns att rensa bort. Sen har jag ordnat växtstöd åt mina ärtor och bönor. Borde spruta rosorna med lite såpvatten för där finns en och annan skrått som jag inte vill ha där. Vill med bilderna också visa mitt fina trädgårdsförkläde som mina flickor sydde åt mig till morsdag! Perfekt att ha ett som annat i - sax, handskar, sekatör och annat användbart när man pysslar i trädgården. Har så otroligt pyssliga och duktiga flickor, så roligt att få något de gjort själva!

Hoppas du också får njuta av försommaren och livet, kom ihåg att det är vårt eget val om vi väljer att bara se allt halvfärdigt och ofullkomligt eller om vi ser allt det vackra som också finns! Omständigheterna rår vi inte alltid på, men vi kan välja hur vi låter dem påverka oss.

Kram Monika!

Från tanke till handling...

Äntligen har vi kommit till skott med att förverkliga vår kryddträdgård, eller örtagård som jag hellre vill kalla den! Förra veckan var mannen ledig och han satte ner flera timmar på att ta bort gräset för att sedan kärra ut jord på platsen för örtagården. Vi lade ett lager tidningspapper mellan den gamla jorden och den nya, i förhoppning om att ogräsrötterna ska hålla sig borta en tid. Min uppgift har varit att planera det hela och plocka stenarna på plats. Jag frångick min första plan om "tårtbitsformade" delar till förmån för en enklare och mindre "plåttrig" helhet. Jag utgick från den cirkelformade plats som vi hade sedan tidigare, vår syrenberså, och kopplade ihop den med min perenn rabatt.

  

Mittenrundeln ska fyllas med grus eller kullersten. Här ska finns en bänk att sitta och njuta på. Kanske också ett litet bord... Vi får se vad det blir.

                                     

Sen så återstår att plantera! Jag har ju mina plantor som jag drivit upp själv. De är ännu ganska små och jag har satt ut dem i ett minidrivhus som jag gjort åt dem i sandlådan med hjälp av ett gammalt fönster. Jag hoppas de trivs där och inte får för kallt. Men de behöver nog börja härdas om jag ska kunna plantera ut dem snart. 

Sen var jag en tur till plantbutiken och inhandlade en del plantor också.... Ååå det finns så mycket fint jag vill ha, men det blir dyrt att köpa allt för mycket. Så det blev några få plantor, och så ska jag så lite sommarblommor och köksväxter som sallat, bönor och dill. Köpte några kryddväxter, bland annat mynta som jag idag tog en kvist av och satt i mitt te - super gott! Lite socker med så blir det så där sött och gott myntte som jag blev bjuden på i basarerna i Jerusalem...

Stenarna har vi plockat ihop från vår gård. Jag tycker det är fint med de oregelbundna naturstenarna i olika färg. Kommer också sätta ut lite trampstenar i rabatterna så jag kommer åt att rensa och fixa.

Nu väntar jag bara på fler soliga och fina dagar så jag får fixa färdigt! Veckan ser lovande ut men jobbet kallar... Det är tur att det är ljust länge på kvällarna! Återkommer senare med vad jag sått och planterat, nu väntar familjen och kvällsfika på mig!

Ha en fin vecka!

kram Monika

Tunn och skör

Min hud är tunn och skör

som en tunn väv

känner allt

så nära

som vore det jag

Ett skal vore bra att ha

som en snigel

och krypa in 

när livet blir för närgånget

Men min sköra hud

låter mig också 

ta del

uppleva 

och dela livet

Önskar ibland hårdare hud

inte vara så sårbar
och mottaglig för allt

Vill ändå inte vara utan den
- min tunna hud

men måste vårda den...

Positiv livssyn

Att gå på upptäcktsfärd i trädgården under våren 

är en övning i positiv livssyn

Det gäller att välja hur jag ser på det jag möter

Ser jag allt det som är mörkt och kalt
som ännu inte

väckts till liv av ljuset och värmen?

Eller ser jag hoppet i det som spirar

möjligheterna i det lilla

och glädjen i det enkla?

Det är mitt val hur jag ser på det
- och jag väljer hoppet
möjligheterna
och glädjen!

Andas

I brytningen mellan det som var och det som ska komma 

 glömmer vi ibland bort att andas 

- så ta ett djupt andetag och andas in just NU

Matt 7:13-14

Vid den trånga porten får jag lägga av mig allt

alla bördor som tynger

allt som hindrar mig från att vara den jag är

- för det ryms inte med in

När jag sedan gått igenom och står där

utan allt

 får jag vandra kärlekens väg

vilken inte alltid är enkel att gå

den är smal och slingrig men leder till livet

- det verkliga livet

Längs vägen
får jag vad jag behöver
- varje dag

Det bästa är att jag aldrig går där ensam
att jag varje kväll får lägga av mig allt
och varje morgon får en ny möjlighet
- att gå

Lyssna

Lyssna till andra

och du kommer att få

vandra längs vägar du aldrig tidigare gått

se det du aldrig tidigare sett

uppleva mer

leva mer

- och förundras över
livets rikedom och mångfald