En skrota-runt dag

Efter en ganska hektisk tid både hemma och på jobbet kom så äntligen en ledig dag. Jag älskar dessa dagar då jag bara får "skrota runt" här hemma. Sitta länge och äta frukost, sätta igång en tvättmaskin, plocka bort lite torkade blommor från pelargonerna.... Ja ni hör - inga storverk alltså utan bara vanligt småplock. Kravlöst och skönt. Och så mitt i allt kokar jag en tekopp till och kanske skypar med mamma eller fikar med dottern som jobbar i garaget idag. De är dagar som den här som ger balans i livet.

Skön fredag önskar jag dig!

I livets mitt

Ju närmare mitten jag kommer

desto långsammare snurrar allt

Rörelserna blir mindre yviga

och tempot blir lugnare

Det är inte ett avskärmande från livet

men en förflyttning mot det centrala

Härifrån blir livet mer hanterligt

och mindre splittrat

Att söka sig till livets mitt

är att söka kärleken
- det nav allt rör sig kring

Naturgodis

Hösten innebär skördetid. Många är de äppelträd som dignar av äpplen i år. Vi kokar äppelmos, bakar äppelkaka och festar på ugnsäpplen med vaniljsås. En annan tradition är att göra äppelgodis. Eller mer korrekt: torkade äppelringar. Men de är så goda så vi räknar dem som godis :)

Så här gör vi:

Skala och skiva äpplena - vi använder en praktisk äppelsvarv, men det går bra med en vanlig potatisskalare och kniv också. Bäst är att använda fasta äppelsorter. De sorter som är väldigt mjuka och smuliga är det svårt att få hela äppelringar av. 

Placera sedan ut äppelskivorna i en tork och torka dem. Vi har en elektrisk tork som jag tycker är praktisk och där äppelskivorna torkar på ca. 12 timmar. Men det går också att hänga upp dem på ett snöre och torka i torr rumstemperatur, då tar det ca. 3 dygn.

När ringarna är torra läggs de i en burk och avnjutes som de är, eller bryts i bitar och läggs i gröt eller yoghurt. 

Gott och nyttigt!

Allt har sin tid

Den klara höstluften gör att tanken flyger lätt och fritt. Hösten är på ett sätt kravlös. Borta är sommarens alla "måsten", allt man tycker man borde och vill hinna. Hinna njuta, hinna umgås, hinna vara lat. Nu är vardagen här. Man vet vad man ska göra och rutinerna börjar sitta snart igen. Men samtidigt som jag lägger upp veckoschemat för mitt och familjens liv får jag en chans att omvärdera och lägga om kursen. Hur vill jag leva mitt liv? Vad är viktigt? Vart är jag på väg? Ofta har jag konstaterat att jag varit på rätt väg och valt att fortsätta. Ibland har jag stannat upp, gjort omprioriteringar och lagt om kursen något. Att våga avsluta något kan vara svårt, men samtidigt så befriande. Att välja nya vägar är spännande, men också utmanande. Förändringar gör oftast att man ser på saker på ett nytt sätt. Det är lite som att gå upp på ett berg. Där uppe kan man distansera sig bättre till sig själv och sin omgivning. Med distans ser man både det som är bra och det som är mindre bra, vilka vägar som är framkomliga och vilka man ska undvika. Sen när man ger sig in i virrvarret igen är det skönt att ha bilden från berget i sitt huvud, att veta vart man är på väg. Och komma ihåg - att allt har sin tid...

Släpp rädslan

Vad hindrar dig mitt barn?

Vad får dig att tveka så?

Jag ser i din blick

att du längtar att få gå.

Men just som du ska ta steget

så hejdar du dig.

Släpp din rädsla 

- lita på mig.

Jes 41:10

Vetekornet

I mörker och tystnad
bryts mitt skal ner.
Mitt inre får tid att växa,
och att söka sig mot ljuset.
Tid, ljus, vatten och god mylla
ger mognad och rik skörd.

En liten skogspromenad

Jag vann!

Jag har sprungit Rönnviksrundan i kväll, 8,7 km

och jag vann!

...över alla de som satt hemma i soffan 

Av dem som sprang loppet kom jag sist

- men det gör ingenting :-)

En midsommarhälsning

Midsommar är förbi men semestern är här. Vi har det bra. Lever till och från villaliv med allt vad det innebär. Utedass, inget rinnande vatten, ingen tv, ingen dator... alltså alldeles underbart! För en tid i alla fall. Det  vi däremot haft mycket av är tid med varandra, vänner på besök, familjen samlad, bastubad, bastubad och bastubad! Har läst tre (!) böcker, löst korsord, virkat klart en matta, sovit middag, solat, lyssnat på regnet som smattrat mot taket och hört fåglarnas konsert morgon till kväll. Dottern fångade sin första fisk på metspö och jag fångade supermånen på bild. Mannen har återupptagit kampen mot vassen, vilket verkar vara en fridsam och glad kamp. 

Hoppas er sommar är fin, att ni förmår njuta av de små undren i vardagen - för de finns där bara man tittar tillräckligt noga!

Look at the night skies:
    Who do you think made all this?
Who marches this army of stars out each night,
    counts them off, calls each by name
—so magnificent! so powerful!—
    and never overlooks a single one?

Jes. 40:26

Dagens meditation

Andas ut och andas in

Andas ut oro, bekymmer

och allt som tynger 

Andas in kärlek, frid, vänskap

 och allt som är gott

Andas ut och andas in

Jord under naglarna...

...och dammiga fötter.

Det är dagar som den här som gör det mödan värd.

Alla de regniga och mulna dagarna.

De dagar då det blåser isande vindar så man fryser ända in i själen.

Då när man undrar hur någon kommit på idén att bo på de här breddgraderna...

Och så plötsligt värmer solen, knopparna brister,

kroppen värker av allt ovant trädgårdsarbete.

Barfota i gräset och kvällste på trappan.

Ljumma kvällar med magiskt ljus.

Ja, då behöver man inte fundera mer

- då vet man att man bor på världens bästa plats!

Låt vägen välja dig

Du behöver inte alltid välja väg

Låt vägen välja dig

och lita på att även den mörkaste väg
 så småningom leder ut i ljuset

Älska livet!

Ibland älskar jag bara livet! 

Det finns så mycket att vara glad och tacksam för. 

Så mycket vackert och skönt.

Så här på våren kan jag bli riktigt småkär i livet. 

Det är så härligt!

Ha en fin helg mina vänner

njut av livet

- detta är det liv vi får

ta vara på det på bästa sätt!

Kram

Några få blå

Det är inte mängden blommor

som ger glädjen

Det är all den längtan som ligger bakom

Några få blå och våren är äntligen här!

Jag är den jag är

Långsamt börjar det gå upp för mig

jag är den jag är

Jag är en människa 

med alla de begränsningar det innebär

men också med många möjligheter

Om jag är skapt så här

så är det antagligen så här det är tänkt att jag ska vara

Inte för att jag är perfekt

men för att just jag har en plats i en helhet

som jag inte själv kan överblicka

Nu önskar jag bara att jag kan vila i det

att tillåta mig vara den jag är

För jag är den jag är

Tillbaka

Kära vänner! Efter en helt självvald paus är jag tillbaka igen, för en stund i alla fall. Våren är här och det är så härligt att se hur livet återvänder i takt med ljuset. Det som varit kallt och fruset smälter, och sakta men säkert börjar livet spira igen.

Jag fick igår vara med på en inspirationsdag för kvinnor. Först hade jag tänkt hoppa över den på grund av allt för mycket jobb den senaste tiden. Men när en vän ville ha med mig anmälde jag mig i sista stund. Och det ångrar jag inte. Det blev en dag med mycket ljus och värme, som smälte mycket av det som varit fruset i mitt inre. 

Så nyttigt att i en varm gemenskap få påminna sig om vad som är det viktigaste i livet. Att få vara stolt och glad över det man har, att vända jantelagen ryggen och få skratta tillsammans. Jag ska nu fokusera på det som får mig att må bra och ger mig energi. Då kan jag också ha energi att dela med mig av allt det goda jag fått.  

På en gudstjänst idag sjöng min man "Gud är ljus" av Ingemar Olsson och jag vill dela med mig av den texten till dig idag. På återseende!

Molnen kan komma för solen

Men solen lyser ändå

Även om allting är mörkt på natten

Ljusnar det dagen därpå

Ljuset som lyser i världen

Kan aldrig mörkret rå på

Det lyser upp varje steg på färden

Så att man vågar att gå

Gud är ljus

Inget mörker finns i Honom

Gud är ljus

Ljuset vet allting om alla

Det kanske skrämmer en del

Som föredrar att gå kvar i mörkret 

Hellre än avslöjas helt

Men om vi vill vandra i ljuset

Kommer vi närmare varann

Det smälter bort allting stelt och fruset

Det gör gemenskapen sann

Gud är ljus

Inget mörker finns i Honom

Gud är ljus

Om jag bara kunde polska...

...då hade jag kunnat prata lite bättre med den rara kvinna som kom och ringde på vår dörr i dag. Min första reaktion när hon öppnade väskan för att visa de saker hon ville sälja var - "nej tack, jag vill inget ha". Hon sa ok, stängde väskan och började gå. "Vill du ha kaffe eller te" frågade jag plötsligt istället. Hon tackade ja och kom in. Sen fick vi en stund av gemenskap över kaffe och kvarbliven tårta. Jag fick höra om hur svåra förhållandena är i Polen, speciellt den del av Polen som ligger nära Vitryssland. Hög alkoholkonsumtion och hög arbetslöshet. Men jag fick också ta del av påsktraditionerna i den katolska kyrkan som hon redogjorde för med stor iver. Vi talade finska, engelska, svenska och polska, viftade med armarna och ritade på papper. Jag ville ändå ge henne en liten slant och fick då det lilla skrinet på bilden. Hon skrev sitt namn på ett papper så jag skulle komma ihåg det och så lovade hon komma igen en annan gång. Jag vet egentligen ingenting om hennes omständigheter annat än det hon försökte berätta för mig. Men jag mötte en ny människa idag och det var kul. Bara för att jag vågade göra något som jag normalt inte gör. 

Porslinsblomman

Min mormor hade i sitt vardagsrum, eller i "framstugon" som den kallades, en porslinblomma. Den var stor och klättrade på en spalje som fungerade som en rumsavdelare i det stora rummet. Jag minns att jag brukade ligga och titta på de speciella blommorna när jag sov över där på soffan ibland. På sommarnätterna doftade det tungt och sött i rummet när den blommade. Sen flyttade mormor till stan. Men hon tog blomman med sig, i en nedklippt variant. Jag fick ett skott av henne och den blomman har jag kvar. Jag har nu tagit skott av den också så jag har en till planta på gång. Detta är en blomma som passar mig. Hoya carnosa heter den på latin. Den växer vilt i Sydostasien. Den blommar två gånger om året och den trivs med att torka upp mellan vattningarna (därför passar den mig perfekt...) Den vill ha trångt i krukan och behöver alltså inte planteras om så ofta. Den trivs ljust men inte i direkt solljus. Mer om hoya-blommor kan du läsa här. Min har tålmodigt stått med, både perioder av sparsam vård och omsorg, och perioder då den fått sina doser vatten och till och med blivit omplanterad. Det har den blivit nu. Det är ett vårtecken - att plantera om blommorna. De ser så slitna och tagna ut efter årets mörkaste och kallaste period. Men med lite omsorg, ny jord och friskt vatten så rätar de på sig i ljuset och ser pigga ut igen. Och så får jag påminnas om vår fina mommo Ingegärd när jag ser på min porslinsblomma.

Living the dream...

En grå måndag i februari vet jag att jag lever min dröm

Drömmen om att få leva i den kärlek som är oförtjänt - som är nåd

Kärleken som bär, tror, hoppas och uthärdar allt

Där finns jag nu

mmmmmm....

Är beredd att ge mig ut i snö/regn-stormen för en kvällspromenad med en god vän. Under tiden jag väntar bläddrar jag bland sommarbilder och drömmer mig bort till det här.... Snart, snart ligger jag där på bryggan igen och hör vågorna klucka, måsarna skria och känner solen som värmer mig. Något att drömma om en dag som denna!