Kärlek och ännu mera kärlek!

Att vara förälder är inte alltid lätt. Många är de beslut vi måste ta och frågor vi ska besvara. Ibland står vi där och funderar hur i hela världen vi ska göra för att det ska bli rätt. Det vi mest av allt önskar är att barnen ska bli harmoniska och lyckliga. Om de lyckas i världens ögon känns mer ointressant. Men vi vill att de ska hitta sin egen väg att gå. Att de ska få styrka och vishet att gå igenom de svårigheter de möter utan att knäckas av dem - för svårigheter lär de möta. Att de ska finna glädje, kärlek och lycka. Alla föräldrar har sina saker de prioriterar och lyfter fram i uppfostran. Jag lyssnade idag på Ernst Kirchsteiger som uppfattar sig själv som en genuint lycklig person och när han fick frågar vad i hans uppväxt som gjort honom så lycklig funderad han en stund och sa sedan: att mina föräldrar visade varandra så mycket kärlek, de kramades och pussades ofta! Det handlade alltså inte om vad han själv fick, även om man kan gissa att föräldrarnas kärlek till varandra reflekterades på Ernst och hans syskon. Hans kommentar fick mig att ännu en gång fundera över vad det viktigaste är när det gäller våra barn. Det är inte att vi alltid gör allt perfekt, att vi säger det rätta eller ger dem det rätta. Astrid Lindgren lär ha sagt att barn behöver kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek - sen kommer folkvettet av sig själv. Kloka ord. Så att odla kärleken, både till varandra och till sina barn, är det bästa vi kan göra. Och jag tror på att visa kärleken. Vad hjälper det om jag säger att jag älskar någon men aldrig visar det? 

I vår familj försöker vi visa kärlek både genom handling och ord. Vi är verkligen inte alltid sams och vi har våra dagar då saker och ting inte går som vi vill. Men vi försöker att inte låta livet komma i vägen för kärleken. Små saker som en kram eller ett vänligt ord kan mildra stressen efter en jobbig dag och flytta fokus tillbaka till det väsentligaste i livet. "Har du fått någon kram idag" brukar min kära man fråga mig ibland på kvällen när vi möts igen efter en lång arbetsdag, "nä, det har nog varit glest med dem idag" svara jag då - och så får jag en lång, varm kram. Och nu vet jag att den kramen inte gör gott bara för mig. Förhoppningsvis får våra barn med sig en del av den kärleken i sina egna liv också.