Spring för livet

Efter förra årets ofrivilliga paus så har jag fått fundera på vad det är som gör att jag mår bra. Och det är många saker. Fram för allt att få vara med min familj och mina vänner. Äta gott och nyttigt. Sova tillräckligt. Få vara kreativ. Tro. Ha ett lagom utmanande jobb. Och så motion.... Jag har alltid motionerat lite till och från. Många promenader och kortare löpturer har det blivit genom åren. Men i våras började jag springa mer. Jag upptäckte snabbt att jag mådde bra av det. Jag tog det lugnt i början och njöt av att få röra på mig och märka att konditionen snabbt förbättrades, för det gör den när man inte så aktivt har rört  på sig under en hel vinter. Nu har jag sprungit sedan dess, med undantag från en månad i somras då ena höften krånglade (antagligen beroende på lite för ivrigt springande). Det som har varit svårt är att gå lagom långsamt framåt. Jag vill som vanligt nå snabba resultat... Men också det är en bra mental träning för mig. Att inte springa mig helt slut utan lite lagom slut :) Nu i höst har jag också fått sällskap på en del turer med mannen min som är en rutinerad löpare med tio marathon bakom sig. Trodde inte han skulle vilja springa med mig då mitt tempo inte är det samma som hans. Men han är glad att vi kan göra sällskap och är uppriktigt förvånad över att helt plötsligt, efter att i många år sprungit ensam, nu ha sällskap. Jag springer helt enkelt för att jag mår bra av det. Det hjälper mig hantera stressen och gör att jag sover bättre. Att springa är mitt sätt att investera i min och familjens hälsa. Själva springandet är skönt i sig själv, för det mesta... Bäst är att helt glömma tid och hastighet och bara luffsa på - och känslan efter att ha sprungit är oslagbar! :)