Har du någon gång blivit avbruten mitt i julstöket av någon som vill ha lite av din tid? Det har nog hänt mig, och det har också hänt att jag känt mig stressad av det. Ofokuserat har jag lyssnat på vad personen sagt, samtidigt som jag tänkt på allt som jag borde göra. Vilka rum som ännu ska städas, vilken mat jag ännu måste göra eller paket som ännu ska handlas. Så snabbt som det varit anständigt möjligt har jag avslutat samtalet och rusat vidare. Och jag skäms. När blev ett välstädat hem viktigare än en annan människas nöd? När blev julklapparna till de mina, som i ärlighetens namn har allt man kan tänkas behöva, viktigare än att ta tid för någon som verkligen behöver min hjälp? Inser att det är en komplex bild av tradition, tidsoptimism, förväntningar (både egna och andras) och mycket annat som styr mig. Men önskar kunna göra både ock utan att slå knut på mig själv. Att göra det jag tänkt men ändå vara öppen för andra än vår egen familjs behov. Det kan vara så enkelt som att ta en fikapaus med någon som behöver få prata, dela med mig av brödet jag bakat, orka lyssna i telefonen på den som ringer. Jag vill ha det mysigt och juligt här hemma, men inte till vilket pris som helst. Så nästa gång någon kommer i vägen för min dammtrasa eller shoppingrunda ska jag stanna upp och låta mötet ta den tid det tar. Och i år ska vi frångå en del traditioner för att möjliggöra tid för annat, viktigare och roligare!
1 kommentar:
Ja och amen!
Skicka en kommentar