Rapport från plantskolan

Snörvel, snörvel... Idag är en sjukdag. Flunsan slog till och jag gör inte mycket idag. Men jag har betraktat och vårdat mina frön som har börjat gro - jippi! Allt gror inte ännu, vissa sorter står det att kan ta upp till 4-5 veckor innan de gror. Men på en dryg vecka har ändå lite grönt börjat sticka upp. 

Det som kommit längst är luktärterna, den vanliga sorten. Har en lågväxande sort också men de har inte alls spruckit ännu. Persiljan har börjat gro, några frön i alla fall, basilikan och kryddtimjan lika så. Kryddsalvia har inte alls spruckit och rosmarin, som det står att kan ta 4-5 veckor att börja gro, visar några blad men man kan ju fundera om det faktiskt är det som gror eller något annat... Men det visar väl sig.

Det är lång väg ännu innan jag har några plantor men roligt att se att det spirar lite i alla fall!

Vårens första

Med förmåga att söka upp de soligaste och varmaste platserna på vår gård

trots att snön ligger kvar på sina ställen och mörka moln tornar upp sig

fick vårens första nässelfjäril mig att le

Det är väl så man ska leva livet?

Leta upp de soliga ställena

och njuta av dem

Trots att snö och kyla finns

och mörkret gör sig påmint

Kanske ändrar det inte vårens och livets gång

men gör det lite roligare - och soligare!

För mycket packning?

Sitter ute på vår bänk och njuter av vårsolen och tofsvipan som flyger och sjunger sin vårsång på åkern framför vårt hus. Har just lärt mig deras läte och vet att det är ett säkert vårtecken när tofsvipan kommit. Om du undrar hur den låter och ser ut kan du titta och lyssna här. Men mina tankar idag vandrar iväg till något helt annat, något som jag länge har funderat på och som nu och då kommer upp igen. Primärt handlar det kanske om ekumenik men på ett djupare plan om hela min tro.

Vi är många idag tror på något mer än det vi ser. Vi är också många som längtar också efter att få fördjupa vår tro. Men tyvärr skräms många iväg från en församlingsgemenskap av kyrkornas upptagenhet med sina egna "kläder", den form man valt att utöva och uttrycka sin tro på. Vi lägger ner mycket tid på att diskutera uttrycksformerna för vår tro, vad som är rätt eller fel. Men jag tror på fullaste allvar att det inte har någon betydelse om vi står upp och högljutt ropar halleluja när vi ber eller om vi stänger in oss i vår kammare. Inte heller om vi står upp när vi läser vår trosbekännelse eller sitter ner. Om vi kysser ikoner, gör korstecken eller tänder ljus. Jag tror att det behöver få finnas olika uttrycksformer, för vi är olika som människor. Det finns också djupare teologiska frågor som vi sätter ner stor möda på att bena ut och diskutera, och självklart ska vi, och får vi, göra det. Men i allt detta glöms kärnan lätt bort och blir något sekundärt, som ju borde vara primärt. Om vi i vår längtan efter en sann tro skulle fokusera mer på kärnan, ursprunget till vår tro, tror jag att vi kommer närmare varandra och närmare Gud. 

Jag hör nu till en pingstförsamling, har tidigare hört till baptisterna. Men med åren har dessa "kläder" blivit mer oviktiga för mig. Missförstå mig inte nu, jag tycker väldigt bra om både dessa trosinrikningar och kommer antagligen i fortsättningen också höra till någon av dem. Men de är just det - trosinrikningar, de är inte Gud, de är inte tron i sig. De är det sätt jag väljer att utöva min tro på. Ser man historiskt på det så har både lutherdomen och baptismen och inte minst pingströrelsen en relativt kort historia bakom sig om man tänker på den kristna kyrkan som helhet som ju har 2000 år på nacken. Lutherdomen har funnits i ca. 500 år, baptismen 400 år och pingstvännerna 100 år. 

Men vad är kärnan då? För att vara kristen ska man enligt bibeln: med sin mun bekänna och i sitt hjärta tro att Jesus är herre och att Gud har uppväckt honom från det döda (Rom 10:9). Så enkelt är det. Varför gör vi det så svårt? Sedan ska vi hålla buden, varav det viktigaste av dem alla är "Du skall älska din nästa som dig själv" (Mark 12:31). Sen kan man göra mycket annat för att fördjupa sin gudsrelation och relationen till sina medmänniskor. Men egentligen så är det här kärnan, det som allt utgår ifrån och som allt ska relateras till.

Mycket av det som håller oss ifrån varandra som kristna idag har inget att göra med det som är det väsentligaste, med kärnan. Varför låter vi det vara så? Jesu bön (Joh 17:21) om att vi alla ska vara ett handlar inte om att vi alla ska tycka och tänka lika, men att vi alla ska inse att vi ryms i Guds stora famn - allihop. 

Känner mig liten i de här sammanhangen. Vet att många kloka har tänkt stort och mycket om det här tidigare. Men jag tycker ändå att det går lite för långsamt... Min dröm är en kristen enhet där vi lägger av oss allt ovidkommande, respekterar varandras sätt att utöva vår tro och månar om att andra, de som längtar och vill, ska hitta Gud och en församlingsgemenskap. Vi som är aktiva i församlingar borde se över vad vi håller på med. Är det relevant eller är det ett uppehållande av tradition? Välkomnar vi människor till församlingen i enlighet med bibeln eller har vi egna kriterier för när man får vara med? Jag skulle vilja skala av så mycket onödigt som möjligt för att göra vår vandring här på jorden tillsammans lättare och roligare! 

Ja det var dagens funderingar - aningen ljusblå kanske - men uppriktiga! 

Livets krydda

Vi kan krydda livet på många sätt... Ett sätt som jag brukar krydda det på är att förgro frön som jag sedan planterar ut - DÅ när det är tillräckligt varmt ute. Förutsatt att de överlevt min behandling under våren. Men det är onekligen något livgivande i att se frön gro och bli till en planta som sen ger blommor eller föda.

Jag har i många år drömt om en kryddträdgård. Där skulle jag odla kryddor, ha en bänk att sitta på, njuta av doften från kryddorna och filosofera kring livet... :) Bänken är klar men kryddträdgården är det inte. Men NU har jag sått frön till ett flertal kryddväxter och bara det blir vår och sommar SKA kryddträdgården bli av!

Har du odlat kryddor? Har du tips att dela med dig av till en amatör som mig? Snälla, snälla, skriv dem här så jag får ta del av dem och så jag kan komma tillbaka och läsa dem sen igen - minnet är bra men kort, så att ha tipsen samlade på ett ställe vore bra. Jag lovar att rapportera hur förverkligandet av kryddträdgården framskrider. Har du även tips på hur man sparar kryddorna och vad man använder dem till mottas de också med tacksamhet.

När jag nu sitter och skriver det här flyger vårens första svan över huset, trumpetande sin vårhälsning och landar på åkern! Solen börjar titta fram bakom molnen och jag ska ta mig en tur till något loppis i stan, bara för kul.

Ha en bra dag

- och tack för fina, varma kommentarer till mitt senaste inlägg, de värmde gott!

Närhetens mirakel

Att vara nära

så nära att man hör hjärtats slag

så nära att inga ord behövs

ger helande

för sargad och orolig själ

Hur det sker

vad som händer 

i närheten

kan orden inte förklara

Inget har till det yttre förändrats

Frågorna har inte fått svar

hindren har inte undanröjts

Men närheten i sig

tänder hoppet

och släcker orons eld

driver iväg vår rädsla

och blir till ett mirakel

Vår

Det som kyla och is hållit fånge

släpper solen och värmen åter fritt igen

Den heliga staden

Ska under en vecka få göra närmare bekantskap med den heliga staden. Anlände i kväll. Främmande dofter, människor och språk. Taxi med tio andra och en skränande radio som jag inte förstod ett ord av. Varm soppa, te och bröd när jag kom fram. Bohemiskt hus med många saker och vackra tavlor. Fina människor. Vi har tillsammans planerat närmaste dagarna, ser fram emot dem! Skypat hem och ska nu krypa ner under duntäcket. Det är svalt på kvällarna och i huset, men en värmefläkt höjer snabbt temperaturen i mitt lilla rum. Bilden är utsikten från mitt takfönster, men för att se den måste jag öppna det och kika ut! Men så här nära gamla stan bor jag alltså! Nu sova så jag orkar i morgon, god natt!

Liten teskola

För många, även för mig, handlar tebryggande om att ta en kopp med hett vatten, lägga i en tepåse, vänta någon minut (för vissa bara några sekunder), ta upp tepåsen och sen dricka teet. Men vill man göra det med lite mer finess och på köpet få ett mer smakrikt och gott te, kan man göra så här:

Förvärm tekannan med varmt vatten. Koka upp vatten, låt det inte koka för länge för då försvinner syret ur det. Fyll ett tefilter, själv använder jag flergångsfilter, med en tesked te (2g)/kopp. Slå bort det varma vattnet ur kannan, lägg i tefiltret, slå på det heta vattnet, brygg i ca. 2-3 minuter och lyft sen ut filtret. Håll tekannan varm med tehuva eller värmeljus under. Drick och njut!

Att använda tepåsar är enkelt men kvalitén sägs vara sämre (mindre blad används) och det blir dyrare - dubbelt dyrare. Jag har då jämfört priset på Nordqvists Kejsarens brud som är ett av mina favoritteer. Priset för påste blir ca. 10 cent koppen och för bryggte ca. 5 cent koppen. Dricker man inte te så ofta spelar priset inte så stor roll, men för mig som storkonsument kan det löna sig. Men lite mer pyssel är det med tesilar av olika slag. Ska jag inte ha många koppar brygger jag direkt i koppen.

Att välja tesort är en djungel i dag, förr fanns det Liptons gula eller Twinings earl gray... Idag kan man välja mellan svart, grönt, rött, oolong... Det svarta teet har oxiderats och därför förlorat en del av sina hälsosamma ämnen, men det innehåller tein som är uppiggande (som koffein). Svart te ska bryggas med hett vatten, 95-100°. Grönt te är väldigt hälsosamt och sägs förebygga många sjukdomar och ge ett långt liv! Grönt te ska inte bryggas i allt för hett vatten, låt vattnet svalna en stund före teet bryggs (ca.80° är lagom) annars blir det lätt beskt. Rött te är det te som kallas Rooibos och kommer från Sydafrika. Det innehåller inte alls tein (passar därför bra som kvällste) och är mer ett örtte gjort på blad och stam från rooibosbusken. 

Mer information om te hittar ni här: Om te
Där står också varför man ska dricka te:

• Det är gott och billigt
• Efter vatten är det världens vanligaste dryck
• Högt innehåll av antioxidanter som kan skydda mot sjukdomar och motverka åldrande
• Innehåller tein som motverkar trötthet och teanin som är lugnande
• Det finns ett stort utbud av tesorter och olika smaker

Enligt det här borde jag, med min höga konsumtion, vara super frisk, pigg och lugn... :)

Några nackdelar med te? Ja, det är vätskedrivande och försämrar upptaget av järn, så man borde inte dricka te direkt på maten.

Mellanmål

Brrr, det är KALLT! -27°c. Men inne är det ganska varmt och skönt, och varmare blir det för nu eldar jag i tre av fem eldstäder! Igår tog jag som mellanmål en favorit från förr. När jag var barn och hade ont i halsen gjorde mamma knäckebrödssmörgås med hackad, rå lök på! Mums! Det river så där skönt i halsen och så är den så god, så trots att jag just nu inte alls är förkyld så gjorde jag mig en lökmacka! Och givetvis drack jag te till! :)

Home sweet home

Dagar som de här, när det är -20° ute är det så skönt att man har ett hem att vara i. Eldar i spisen och försöker hålla det varmt och gott här inne. Ibland är det bra att påminna sig om hur bra man får ha det!

Att älska sig själv

Fortsätter mitt kärlekstema här. Kärleken är stor, viktig och ibland lite svår. Men framför allt är den roten till allt gott. Att Gud älskar oss vet vi, precis som vi är. Att vi ska älska varandra vet vi också. Men en förutsättning för att vi ska kunna älska varandra och Gud på ett bra sätt - det vill säga förbehållningslöst, är faktiskt att vi älskar oss själva. Och det har ingenting med nymodigt självförverkligande och självupphöjande att göra. Att älska sig själv är inte egoistiskt, det är precis tvärtom. Om jag kan älska mig själv - också nu förbehållningslöst, kan jag också älska andra. Då älskar jag mina barn för vad de är, inte för att de förverkligar mig. Då kan jag leva i en sund kärleksrelation med min make/maka. Då kan jag se mina medmänniskor som just medmänniskor, inte som konkurrenter i olika avseenden. Då kan jag ge andra utrymme utan att utplåna mig själv i någon slags falsk ödmjukhet. Det står i Rom.13:9 att alla bud sammanfattas i orden "älska din nästa som dig själv". Om kärleken till oss själva inte skulle vara viktig skulle de tre sista orden säkert ha lämnats bort. Så ge dig själv nu lite uppmuntran och kärlek, minns att Gud älskar dig precis som du är och fortsätt älska din nästa - som dig själv! 

Det var dagens tankar från mig. Nu ska jag koka mig en tekopp till och mysa lite i stugvärmen med dottern som är hemma med ont i halsen (inte magsjuk som många andra - än). Ute är det vackert men kallt, - 14° och de lovar kallare...

Ha en bra dag! 

Kärleken

Som en dunkel spegelbild den är

kärleken som allting bär

Ljuset återvänder

Vägen till skolan är inte lång men mörk så här års. Jag brukar stå i fönstret och vinka när hon går, det känns tryggare så. Men idag anade jag ljuset när hon gick. Himlen var inte längre mörk utan hade börjat ljusna en aning. Nu är det inte länge till så är det ljust på morgonen när de går iväg. Idag gick solen upp 9.26 här hos oss, om en vecka går den upp 9.07! 19 minuter på en vecka betyder en timmes skillnad på tre veckor! Inte för att jag har något emot att vinka när hon går, men ljuset gör många saker roligare och lättare.

Vill du veta när solen går upp eller ner där du bor? Här hittar du tiderna för Finland, här för Sverige.

Glädjeämnen

Tänk vad små saker kan göra mig på glatt humör!

Som idag när jag får vara glad för:

solen som skiner

att jag orkat mig ut på en promenad i det vackra vädret

att få chatta med min mor

lunch med sonen, i all enkelhet - ägg och stekta rotfrukter!

mina saintpaulior som lyser upp köksfönstret 

Ja, ibland behövs det inte mycket för att man ska bli glad!

Ordlös bön

I tystnaden läser Du 

de ord som min tunga inte kan ljuda

som min tanke inte kan formulera

de ord som ligger som frön i mitt hjärtas mörker

dem ser Du

Du ordlösa bönernas Gud

Sommardrömmar...

Kan inte låta bli att drömma om sommaren... 

Njuter av vinter och snö, men längtar till sommaren
- kan man göra så?

Sitter i solen på min bänk och känner doften av luktärt...

....väck mig om en stund! :)


(Jag är som korna i dikten "tomten" av Viktor Rydberg..."korna drömma i månens ljus sommardrömmar i båset" haha :)

Hällakaka

Nu har jag provat på att baka hällakaka på vår högforsspis! Har den här vintern av förekommen anledning haft tid att elda mycket i "hällon" och det är härligt att äntligen komma igång och använda spisen som annars mest samlar på tidningar, prylar och damm... Men nu har jag flera gånger eldat den varm och gjort både mat och bakat bullar i den. Idag gjorde jag hällekaka. Påminner om tunnbröd men är lite tjockare. Godast är de nog som färska, men man kan frysa in dem och värma upp vart efter man vill ha dem. De går bra att göra i stekpanna också för den som inte har en vedspis. Men med vedspis så eldar man först så man får den varm, lägger i mer ved och stryper lufttillförseln så att det blir jämnt varmt på spisen. Man gräddar dem ca. 1 min på var sida och på torr häll (eller torr stekpanna). Goda med bara smör på sedan och så får man mysigt varmt i köket samtidigt.

Här är receptet jag använde:
50 g jäst
1/2 l mjölk
50 g smör
1 tsk salt
anis och fänkål
2,5 dl rågsikt
1 l vetemjöl

Jag jäste degen en stund och bakade sedan ut 18 st tunna kakor som pickades, har man kruskavel kan man med fördel använda den. Grädda, ät och njut!

Kalla händer?

Fryser du om händerna nu när det äntligen blivit vinter? Då kan jag rekommendera dig att sticka ett par av dessa varma och sköna vantar! De är stickade i Novitas tovgarn Liinu. Man stickar vantarna STORA för att sedan tvätt dem så de tovar ihop sig och blir lagom stora. Mönstret till de jag stickat fick jag av min vän Nanne och så här gjorde jag:

Lägg upp med strumpstickor nr 8 40 m fördelat på 4 stickor. Sticka första varvet avigt. Sticka rätstickning i 18 cm, sticka in en tråd för tummen över 8 m, sticka ytterligare 18 cm (20cm för herrstorlek), avmaska sedan 1 m i början på varje sticka (4 m/varv) tills du har 8 m kvar, dra igenom tråden och fäst garnet. Ta bort tråden för tummen och plocka upp de 16 m och sticka tummen 8 (10) cm, avmaska 4m/varv och fäst sen tråden. Tvätta vantarna i tvättmaskin, med annan tvätt om du vill, i 40 °c och normalt tvättprogram (går bra att använda tvättpulver). Sen blir det att forma vantarna som du vill ha dem och hoppas på att de inte tovat ihop inuti, då blir det lite petgöra att få upp - men det går med tålamod och försiktigt klippande med nagelsax! Men man kan också sätta små plastpåsar i vanten när de tvättas så tar de inte ihop. Låt torka och pynta som (och om) du vill! Garanterat varma och sköna händer har du sen i vinter!

Sprickorna

Var inte rädd för sprickorna i ditt liv

det är de som släpper in ljuset

Det fullkomliga ligger i det ofullkomliga

i det som gick sönder

Sprickorna är inte tecken på svaghet

de är spår av ett liv väl levt

Långsamt blir du mer nött 

mer genomskinlig

Det egna falnar och kvar blir ljuset

Säg att jag är bra!

Här kommer ett inlägg av det mer ovanliga slaget... Men det är så med mig att jag är beroende av att människor omkring mig tycker om mig och tycker det jag gör är bra. Tror inte jag är ensam om det, men vi talar väldigt sällan om vårt eget behov av uppmuntran. Efter en ganska uslig dag idag så hälsade mannen från en av mina bloggläsare som han träffat i butiken som sagt att hon tyckter om min blogg - jippi! Genast blev jag på bättre humör! Ibland när jag känner mig nere kan jag gå igenom bloggen och läsa era fina kommentarer och så blir jag gladare - patetiskt? Ja, kanske lite, men så'n är jag... Jag är helt enkelt beroende av andra. Och det skäms jag inte för. Sen har jag en underbar familj och fina vänner som ger mig uppskattning allt som oftast så jag klagar inte men vill bara framhålla att livet onekligen blir lite roligare när man får positiv feedback för den man är och det man gör. Själv är jag ibland dålig på att ge beröm och uppskattning, ska försöka skärpa mig med det! Vi tror ibland att folk nog vet om att de är bra, så vi behöver nog inte säga något. Men tänk om det är fler som tänker så och så blir personen helt utan uppmuntran? Och så finns det de som tror att den som får för mycket beröm blir stor på sig... men där tror jag det är precis tvärtom. Om du ofta får höra hur bra du är blir du generös med beröm åt andra. Men får du däremot sällan höra att du gör något bra så kan det hända att du inte heller unnar någon annan att få höra det. Ja, nu var ju inte det här inlägget kanske helt politiskt korrekt, för man ska ju helst klara sig själv, tro på sig själv och inte bry sig om vad andra tycker - men jag blir mer och mer övertygad om att vi är ytterst beroende av varandra för att må bra här i livet! 

Kram på er - jag är beroende av er och tycker om er!