En sån dag!

Solsken, långsam, lång och skön löprunda, gemenskap med HELA familjen (en stund, sen for en till stan och en annan till Tyskland...). Har beskurit äppelträd och bärbuskar - de fick sig alla en ordentlig omgång så jag hoppas att de inte tog illa vid sig. Som plåster på såren gav jag dem några nävar hönsgödsel! Studsmattan är invigd för i år, rumphoppet satt i år igen! :) Vitsipporna blommar. Har omskolat en del av mina små plantor och haft ut dem för att härdas en stund idag. Nu borde jag snart ta itu med örtagårdens planering och förarbete - kul! Och sist men inte minst cyklade vi ikväll iväg och hade vi en fin stund med vår församling på församlingsmöte. Nu sitter dottern nära mig för att hon läser en spännande bok, mindre trevligt att den är så spännande - mer trevligt att hon sitter nära! Mannens pianospelande som hörs från vardagsrummet ger skön söndagsstämning och jag kan inte vara annat än nöjd och tacksam! 

Allt gott till dig!

Monika

Positiv livssyn

Att gå på upptäcktsfärd i trädgården under våren 

är en övning i positiv livssyn

Det gäller att välja hur jag ser på det jag möter

Ser jag allt det som är mörkt och kalt
som ännu inte

väckts till liv av ljuset och värmen?

Eller ser jag hoppet i det som spirar

möjligheterna i det lilla

och glädjen i det enkla?

Det är mitt val hur jag ser på det
- och jag väljer hoppet
möjligheterna
och glädjen!

Herre förbarma dig

Ibland när jag blir trött på mig själv
och på alla mina tillkortakommanden och misstag

När jag blir trött på andra människors oförstående och dumheter

När jag ser lidande som känns övermäktigt att lindra

När frågorna hopar sig och svaren känns långt borta

Då brukar jag be

Herre förbarma dig

Det löser inte alltid problemet

men ger frid i hjärtat

Andas

I brytningen mellan det som var och det som ska komma 

 glömmer vi ibland bort att andas 

- så ta ett djupt andetag och andas in just NU

Matt 7:13-14

Vid den trånga porten får jag lägga av mig allt

alla bördor som tynger

allt som hindrar mig från att vara den jag är

- för det ryms inte med in

När jag sedan gått igenom och står där

utan allt

 får jag vandra kärlekens väg

vilken inte alltid är enkel att gå

den är smal och slingrig men leder till livet

- det verkliga livet

Längs vägen
får jag vad jag behöver
- varje dag

Det bästa är att jag aldrig går där ensam
att jag varje kväll får lägga av mig allt
och varje morgon får en ny möjlighet
- att gå

Glad påsk!

Önskar er alla en GLAD PÅSK!

Ooops!

Tänkte bara testa en ny layout på bloggen och vips - så var den gamla raderad... nu vet jag inte om det är så här jag vill ha den men jag hinner inte just nu göra något mer åt den så nu ser den ut så här! :)

Kanske man inte ska börja experimentera med dylikt när tid och huvud inte finns för att få det gjort ordentligt?

Förkylningen börjar nog ge med sig men den var envis... Nu måste jag försöka få till lite påskfeeling här hemma och framförallt hem lite mat, det börjar gapa tomt i kylskåpet. Sen blir det jobb en dag och så påsk. Får finbesök - jippii!

Ha det gott!

Lyssna

Lyssna till andra

och du kommer att få

vandra längs vägar du aldrig tidigare gått

se det du aldrig tidigare sett

uppleva mer

leva mer

- och förundras över
livets rikedom och mångfald

Rapport från plantskolan

Snörvel, snörvel... Idag är en sjukdag. Flunsan slog till och jag gör inte mycket idag. Men jag har betraktat och vårdat mina frön som har börjat gro - jippi! Allt gror inte ännu, vissa sorter står det att kan ta upp till 4-5 veckor innan de gror. Men på en dryg vecka har ändå lite grönt börjat sticka upp. 

Det som kommit längst är luktärterna, den vanliga sorten. Har en lågväxande sort också men de har inte alls spruckit ännu. Persiljan har börjat gro, några frön i alla fall, basilikan och kryddtimjan lika så. Kryddsalvia har inte alls spruckit och rosmarin, som det står att kan ta 4-5 veckor att börja gro, visar några blad men man kan ju fundera om det faktiskt är det som gror eller något annat... Men det visar väl sig.

Det är lång väg ännu innan jag har några plantor men roligt att se att det spirar lite i alla fall!

Vårens första

Med förmåga att söka upp de soligaste och varmaste platserna på vår gård

trots att snön ligger kvar på sina ställen och mörka moln tornar upp sig

fick vårens första nässelfjäril mig att le

Det är väl så man ska leva livet?

Leta upp de soliga ställena

och njuta av dem

Trots att snö och kyla finns

och mörkret gör sig påmint

Kanske ändrar det inte vårens och livets gång

men gör det lite roligare - och soligare!

För mycket packning?

Sitter ute på vår bänk och njuter av vårsolen och tofsvipan som flyger och sjunger sin vårsång på åkern framför vårt hus. Har just lärt mig deras läte och vet att det är ett säkert vårtecken när tofsvipan kommit. Om du undrar hur den låter och ser ut kan du titta och lyssna här. Men mina tankar idag vandrar iväg till något helt annat, något som jag länge har funderat på och som nu och då kommer upp igen. Primärt handlar det kanske om ekumenik men på ett djupare plan om hela min tro.

Vi är många idag tror på något mer än det vi ser. Vi är också många som längtar också efter att få fördjupa vår tro. Men tyvärr skräms många iväg från en församlingsgemenskap av kyrkornas upptagenhet med sina egna "kläder", den form man valt att utöva och uttrycka sin tro på. Vi lägger ner mycket tid på att diskutera uttrycksformerna för vår tro, vad som är rätt eller fel. Men jag tror på fullaste allvar att det inte har någon betydelse om vi står upp och högljutt ropar halleluja när vi ber eller om vi stänger in oss i vår kammare. Inte heller om vi står upp när vi läser vår trosbekännelse eller sitter ner. Om vi kysser ikoner, gör korstecken eller tänder ljus. Jag tror att det behöver få finnas olika uttrycksformer, för vi är olika som människor. Det finns också djupare teologiska frågor som vi sätter ner stor möda på att bena ut och diskutera, och självklart ska vi, och får vi, göra det. Men i allt detta glöms kärnan lätt bort och blir något sekundärt, som ju borde vara primärt. Om vi i vår längtan efter en sann tro skulle fokusera mer på kärnan, ursprunget till vår tro, tror jag att vi kommer närmare varandra och närmare Gud. 

Jag hör nu till en pingstförsamling, har tidigare hört till baptisterna. Men med åren har dessa "kläder" blivit mer oviktiga för mig. Missförstå mig inte nu, jag tycker väldigt bra om både dessa trosinrikningar och kommer antagligen i fortsättningen också höra till någon av dem. Men de är just det - trosinrikningar, de är inte Gud, de är inte tron i sig. De är det sätt jag väljer att utöva min tro på. Ser man historiskt på det så har både lutherdomen och baptismen och inte minst pingströrelsen en relativt kort historia bakom sig om man tänker på den kristna kyrkan som helhet som ju har 2000 år på nacken. Lutherdomen har funnits i ca. 500 år, baptismen 400 år och pingstvännerna 100 år. 

Men vad är kärnan då? För att vara kristen ska man enligt bibeln: med sin mun bekänna och i sitt hjärta tro att Jesus är herre och att Gud har uppväckt honom från det döda (Rom 10:9). Så enkelt är det. Varför gör vi det så svårt? Sedan ska vi hålla buden, varav det viktigaste av dem alla är "Du skall älska din nästa som dig själv" (Mark 12:31). Sen kan man göra mycket annat för att fördjupa sin gudsrelation och relationen till sina medmänniskor. Men egentligen så är det här kärnan, det som allt utgår ifrån och som allt ska relateras till.

Mycket av det som håller oss ifrån varandra som kristna idag har inget att göra med det som är det väsentligaste, med kärnan. Varför låter vi det vara så? Jesu bön (Joh 17:21) om att vi alla ska vara ett handlar inte om att vi alla ska tycka och tänka lika, men att vi alla ska inse att vi ryms i Guds stora famn - allihop. 

Känner mig liten i de här sammanhangen. Vet att många kloka har tänkt stort och mycket om det här tidigare. Men jag tycker ändå att det går lite för långsamt... Min dröm är en kristen enhet där vi lägger av oss allt ovidkommande, respekterar varandras sätt att utöva vår tro och månar om att andra, de som längtar och vill, ska hitta Gud och en församlingsgemenskap. Vi som är aktiva i församlingar borde se över vad vi håller på med. Är det relevant eller är det ett uppehållande av tradition? Välkomnar vi människor till församlingen i enlighet med bibeln eller har vi egna kriterier för när man får vara med? Jag skulle vilja skala av så mycket onödigt som möjligt för att göra vår vandring här på jorden tillsammans lättare och roligare! 

Ja det var dagens funderingar - aningen ljusblå kanske - men uppriktiga! 

Livets krydda

Vi kan krydda livet på många sätt... Ett sätt som jag brukar krydda det på är att förgro frön som jag sedan planterar ut - DÅ när det är tillräckligt varmt ute. Förutsatt att de överlevt min behandling under våren. Men det är onekligen något livgivande i att se frön gro och bli till en planta som sen ger blommor eller föda.

Jag har i många år drömt om en kryddträdgård. Där skulle jag odla kryddor, ha en bänk att sitta på, njuta av doften från kryddorna och filosofera kring livet... :) Bänken är klar men kryddträdgården är det inte. Men NU har jag sått frön till ett flertal kryddväxter och bara det blir vår och sommar SKA kryddträdgården bli av!

Har du odlat kryddor? Har du tips att dela med dig av till en amatör som mig? Snälla, snälla, skriv dem här så jag får ta del av dem och så jag kan komma tillbaka och läsa dem sen igen - minnet är bra men kort, så att ha tipsen samlade på ett ställe vore bra. Jag lovar att rapportera hur förverkligandet av kryddträdgården framskrider. Har du även tips på hur man sparar kryddorna och vad man använder dem till mottas de också med tacksamhet.

När jag nu sitter och skriver det här flyger vårens första svan över huset, trumpetande sin vårhälsning och landar på åkern! Solen börjar titta fram bakom molnen och jag ska ta mig en tur till något loppis i stan, bara för kul.

Ha en bra dag

- och tack för fina, varma kommentarer till mitt senaste inlägg, de värmde gott!

Närhetens mirakel

Att vara nära

så nära att man hör hjärtats slag

så nära att inga ord behövs

ger helande

för sargad och orolig själ

Hur det sker

vad som händer 

i närheten

kan orden inte förklara

Inget har till det yttre förändrats

Frågorna har inte fått svar

hindren har inte undanröjts

Men närheten i sig

tänder hoppet

och släcker orons eld

driver iväg vår rädsla

och blir till ett mirakel

Vår

Det som kyla och is hållit fånge

släpper solen och värmen åter fritt igen

Den heliga staden

Ska under en vecka få göra närmare bekantskap med den heliga staden. Anlände i kväll. Främmande dofter, människor och språk. Taxi med tio andra och en skränande radio som jag inte förstod ett ord av. Varm soppa, te och bröd när jag kom fram. Bohemiskt hus med många saker och vackra tavlor. Fina människor. Vi har tillsammans planerat närmaste dagarna, ser fram emot dem! Skypat hem och ska nu krypa ner under duntäcket. Det är svalt på kvällarna och i huset, men en värmefläkt höjer snabbt temperaturen i mitt lilla rum. Bilden är utsikten från mitt takfönster, men för att se den måste jag öppna det och kika ut! Men så här nära gamla stan bor jag alltså! Nu sova så jag orkar i morgon, god natt!

Liten teskola

För många, även för mig, handlar tebryggande om att ta en kopp med hett vatten, lägga i en tepåse, vänta någon minut (för vissa bara några sekunder), ta upp tepåsen och sen dricka teet. Men vill man göra det med lite mer finess och på köpet få ett mer smakrikt och gott te, kan man göra så här:

Förvärm tekannan med varmt vatten. Koka upp vatten, låt det inte koka för länge för då försvinner syret ur det. Fyll ett tefilter, själv använder jag flergångsfilter, med en tesked te (2g)/kopp. Slå bort det varma vattnet ur kannan, lägg i tefiltret, slå på det heta vattnet, brygg i ca. 2-3 minuter och lyft sen ut filtret. Håll tekannan varm med tehuva eller värmeljus under. Drick och njut!

Att använda tepåsar är enkelt men kvalitén sägs vara sämre (mindre blad används) och det blir dyrare - dubbelt dyrare. Jag har då jämfört priset på Nordqvists Kejsarens brud som är ett av mina favoritteer. Priset för påste blir ca. 10 cent koppen och för bryggte ca. 5 cent koppen. Dricker man inte te så ofta spelar priset inte så stor roll, men för mig som storkonsument kan det löna sig. Men lite mer pyssel är det med tesilar av olika slag. Ska jag inte ha många koppar brygger jag direkt i koppen.

Att välja tesort är en djungel i dag, förr fanns det Liptons gula eller Twinings earl gray... Idag kan man välja mellan svart, grönt, rött, oolong... Det svarta teet har oxiderats och därför förlorat en del av sina hälsosamma ämnen, men det innehåller tein som är uppiggande (som koffein). Svart te ska bryggas med hett vatten, 95-100°. Grönt te är väldigt hälsosamt och sägs förebygga många sjukdomar och ge ett långt liv! Grönt te ska inte bryggas i allt för hett vatten, låt vattnet svalna en stund före teet bryggs (ca.80° är lagom) annars blir det lätt beskt. Rött te är det te som kallas Rooibos och kommer från Sydafrika. Det innehåller inte alls tein (passar därför bra som kvällste) och är mer ett örtte gjort på blad och stam från rooibosbusken. 

Mer information om te hittar ni här: Om te
Där står också varför man ska dricka te:

• Det är gott och billigt
• Efter vatten är det världens vanligaste dryck
• Högt innehåll av antioxidanter som kan skydda mot sjukdomar och motverka åldrande
• Innehåller tein som motverkar trötthet och teanin som är lugnande
• Det finns ett stort utbud av tesorter och olika smaker

Enligt det här borde jag, med min höga konsumtion, vara super frisk, pigg och lugn... :)

Några nackdelar med te? Ja, det är vätskedrivande och försämrar upptaget av järn, så man borde inte dricka te direkt på maten.

Mellanmål

Brrr, det är KALLT! -27°c. Men inne är det ganska varmt och skönt, och varmare blir det för nu eldar jag i tre av fem eldstäder! Igår tog jag som mellanmål en favorit från förr. När jag var barn och hade ont i halsen gjorde mamma knäckebrödssmörgås med hackad, rå lök på! Mums! Det river så där skönt i halsen och så är den så god, så trots att jag just nu inte alls är förkyld så gjorde jag mig en lökmacka! Och givetvis drack jag te till! :)

Home sweet home

Dagar som de här, när det är -20° ute är det så skönt att man har ett hem att vara i. Eldar i spisen och försöker hålla det varmt och gott här inne. Ibland är det bra att påminna sig om hur bra man får ha det!

Att älska sig själv

Fortsätter mitt kärlekstema här. Kärleken är stor, viktig och ibland lite svår. Men framför allt är den roten till allt gott. Att Gud älskar oss vet vi, precis som vi är. Att vi ska älska varandra vet vi också. Men en förutsättning för att vi ska kunna älska varandra och Gud på ett bra sätt - det vill säga förbehållningslöst, är faktiskt att vi älskar oss själva. Och det har ingenting med nymodigt självförverkligande och självupphöjande att göra. Att älska sig själv är inte egoistiskt, det är precis tvärtom. Om jag kan älska mig själv - också nu förbehållningslöst, kan jag också älska andra. Då älskar jag mina barn för vad de är, inte för att de förverkligar mig. Då kan jag leva i en sund kärleksrelation med min make/maka. Då kan jag se mina medmänniskor som just medmänniskor, inte som konkurrenter i olika avseenden. Då kan jag ge andra utrymme utan att utplåna mig själv i någon slags falsk ödmjukhet. Det står i Rom.13:9 att alla bud sammanfattas i orden "älska din nästa som dig själv". Om kärleken till oss själva inte skulle vara viktig skulle de tre sista orden säkert ha lämnats bort. Så ge dig själv nu lite uppmuntran och kärlek, minns att Gud älskar dig precis som du är och fortsätt älska din nästa - som dig själv! 

Det var dagens tankar från mig. Nu ska jag koka mig en tekopp till och mysa lite i stugvärmen med dottern som är hemma med ont i halsen (inte magsjuk som många andra - än). Ute är det vackert men kallt, - 14° och de lovar kallare...

Ha en bra dag! 

Kärleken

Som en dunkel spegelbild den är

kärleken som allting bär