fredag 10 september 2010

Att vandra i mörker


Jag lämnar vårt upplysta hus
vägen ligger mörk framför mig
Allt omkring mig är mörkt
för att kunna gå får jag lita på att jag går rätt
måste använda andra sinnen
- känner gruset under skorna
litar till mitt motoriska minne, vet att jag gått här tidigare
Så småningom anar jag konturerna av vägen
jag närmar mig upplyst väg
och kan slappna av igen

Så länge jag går i mörkret så tänker jag som så
att jag kanske mår bra av att gå genom mörker ibland
Att tvingas lita på att jag vet hur - fast jag inte ser
att använda andra sinnen för att orientera mig
Att låta mörkret omsluta mig utan att blir rädd
Kanske jag så småningom
när kroppens eller själens ögon vant sig vid mörkret
ser konturerna av vägen och till slut närmar mig
en upplyst väg

Så tänker jag i höstmörkret

fredag 3 september 2010

Sommar när det är höst


Kylan kryper inpå och dagarna blir kortare

arbete och plikter kallar på min uppmärksamhet

men i mitt hjärta är det sommar!