måndag 30 mars 2009

Blommigt

I väntan på våren får man njuta av de blommor som finns...

Gula tulpaner på köksbordet

Nya blommiga dynvar till kuddarna i soffan,
tyget har funnits i skåpet sen förra våren...

Rosenknoppar på kaffekopp från Rörstrand,
inhandlad på loppis förra helgen.


När jag satt och sydde mina dynvar tittade solen fram!
En skön vecka önskar jag er alla!!!
Monika

tisdag 24 mars 2009

Våroptimist

Ville så gärna göra lite vårfint på trappan...
Gjorde i söndags ett litet arrangemang med narcisser som jag hoppfullt ställde ut på trappan,
förpackningen runt lökblommorna lovade att de klarar sig ute ända ner till - 10 grader,
natten till måndag var det -11....
så nu står de där och slokar.
Men jag ska göra ett nytt försök...
Optimist, javisst!

måndag 23 mars 2009

En upptrampad stig

"Om man får kossorna att gå dit man vill följer nog kalvarna efter" sa farmor och plirade med ögonen efter att ha hört en lång utläggning om barnträdgårslärarutbildningens förträfflighet. Så enkelt och jordnära var det för henne, och hon om någon borde ju veta som uppfostrat tio barn.

När jag tänker på farmors ord ser jag bilden av en stor och frodig ko som sakta mak vandrar framåt, stannar för att äta lite gräs vid vägkanten men sedan vandrar vidare. Efter henne hoppar ystra kalvar hit och dit, men när kon går vidare följer de efter. Jag fick som barn en gång vara med just farmor för att föra ut korna på bete. Utrustade med en björkkvist i handen gick jag bredvid och "piskade korna" som jag så glatt uttryckte det när jag kom tillbaka - till allmänt jubel (varför förstod jag inte då).

Kanske är det så att jag om jag som förälder är tillräckligt tydlig med vart jag går följer barnen efter? Som förälder kan jag själv välja vilken stig jag trampar upp och förhoppningsvis trampar jag upp en stig åt mina barn som gör det lättare för dem att gå, som gör att de inte behöver orientera sig i stiglös terräng. Men vilka stigar väljer jag själv att gå? Vem har gått före mig och visat vägen? Ibland ser man inte vem som gått där, men avtrycken och doften som lämnat kvar ger en glimt av vandraren. Själv vill jag välja en stig upprampad av kärlek där en doft av nåd dröjer kvar. Den är inte alltid lätt att se, men jag vill försöka.

fredag 20 mars 2009

Stjärnklart

Sitter på en pall i bastun och väntar på att elden i kaminen ska ta sig. Ögonen har fastnat på en mutter i den något rostiga kaminen. Känner hur lugnet kryper in i mig. Tänker på veckan som gått. Alla möten med människor, telefonsamtal, mail på finska, barnen, hemmet och mycket annat. Jag är trött men på ett behagligt sätt. Minns med värme kvällspromenaden här om dagen, med mannen, vi gick vår vanliga rutt men vände av in på en mörk väg. Efter en stund stannade vi och vände blicken upp mot den stjärnklara himlen - miljoner stjärnor lyste upp kvällshimlen. Såg Karlavagnen, Orions bälte och konstaterade att det är många stjärnbilder man inte kan. Såg en satellit bana sig fram över stjärnhimlen. Det kan ibland kännas skrämmande att se upp på himlen och ut i universum men den här kvällen kändes det bara vackert. Så stod vi en stund, sen gick vi tillbaka till vår upplysta väg och fortsatte promenaden - han och jag.

Nu ropar de att bastun är varm.

onsdag 18 mars 2009

Datanörd?

-Läget?
-Under kontroll, har jobbat idag, du då?
-Trött men ok, idag har...

Dator och bredband har förändrat och förbättrat mitt liv avsevärt!

Ja, alla dagar är jag väl inte så glad åt den här maskinen som tar mycket av min och andras tid - MEN nu har jag nästan daglig kontakt med mamma som ändå bor långt bort. Det som tidigare i bästa fall blev ett samtal i veckan per telefon är nu en mer kontinuerlig relation där vi ibland chattar och ibland ser på varandra och pratar via skype.

Kokar kanske en kopp te och ringer upp mamma på skype, sen sitter vi och pratar och fikar nästan som om hon skulle sitta här hos oss. Barnen kan komma förbi och hälsa och säga några ord. Ja, jag må väl vara en datanörd då, men jag uppskattar den här tekniken då den ger mig mamma i vardagsrummet dagligen - om jag vill!

måndag 16 mars 2009

Helgen i bilder

Födelsedagsbarnet blåser ut ljusen på tårtan...
...och tårtan var en fransk chokladtårta från Maxmo hembageri, rekommenderas varmt!!!
Söndagen höll jag mig mest inomhus och kurerade min förkylning som inte vill ge sig ännu,
för att på måndagen se ut på stora snöflingor som vräkte ner....
jag vill ha VÅR!
Så jag satte mig ner och tittade på vår- och sommarbilder,
försöker leva i nuet men längtar efter våren...

söndag 15 mars 2009

Nu

Nu - nu - nu - nu...
Tiden består av en massa NU'n.

Men jag har ofta för bråttom med att tänka på igår eller imorgon för att hinna leva i NUet.

Tror oftast att jag får mer gjort om jag tänker mycket framåt och planerar, men börjar inse att det är precis tvärtom.

Att ha simultankapacitet har jag sett som något bra, lite hånfullt brukar jag kommentera männens oförmåga att göra två saker samtidigt - vad jag lurat mig själv!

Vet inte om jag lyckas, men jag ska försöka börja göra en sak i taget, kanske blir en del ogjort, eller kanske får jag mer gjort ju mindre jag gör...? Men frågan är om man måste göra mer? Eller räcker det med att man gör det man gör?

Den som lever får se!

lördag 14 mars 2009

Edit

Energisk
Entusiastisk
Enträgen
Energisparare
Engagerad
Eftertänksam
Enastående dotter
som fyller 15 år!
Grattis!

fredag 13 mars 2009

Vänner, att lyssna och tiden

Läste boken som ung och kände mig som flickan Momo, såg pjäsen nu och kände igen mig i de personer som blivit av med sin tid till tidstjuvarna - de som stressade och försökte "spara" tid, tid som sedan inte alls fanns sparad för deras egen räkning.

Skrämmande men hälsosamt.

Salongen var fylld med barn och det var roligt att få vara med och se deras reaktioner. Vi fick en liten privat guidning på teatern före vilket gav en bättre helhet till teaterupplevelsen. Flickan 8 år tyckte att pjäsen var bra, den handlade enligt henne om vänner, att lyssna och tiden. Bra summerat tycker jag. Om du har möjlighet så gå och se den! Om inte det så läs boken, lika aktuell i dag som när den kom ut på 70-talet.

onsdag 11 mars 2009

Trasmattor och livets väv

Gamla avlagda kläder och gardiner klipps till smala remsor och nystas upp för att sedan slås in i vävstolens varp. För att mattan ska bli riktigt fin vävs det in olika färger och mönster, varje inslag slås till ordentligt med bommen. Sakta växer en vacker matta fram, en matta som är bra att gå på och vacker att se på i många år framöver.

Man kan se på sitt liv som en väv där inslagen sakta men säkert slås in. Vi väljer inte alltid våra inslag, ibland är de mörka och dystra till färgen för att efter några varv bli ljusa eller färgglada. Ibland känns slagen av bommen som väl häftiga och de mörka perioderna i livet är tunga att genomleva. Men när man ser tillbaka på randningen så ser man ett mönster som träder fram, en trasmatta av obetydliga eller mörka inslag blandade med ljusare inslag som tillsammans bildar ett vackert mönster.

Mitt liv har många färger på sina inslag, det finns dagar av sorg och oro, dagar då livet varit mer mörkt och dystert än ljust och glatt. Men många är också de dagar som står ut som alldeles extra och speciella med glada och tydliga färger - och där emellan perioder av lugna färger som rör sig på en mer vardaglig färgskala. Jag är väldigt nöjd med livsväven så här lång, och har jag tur får jag fortsätta lika länge till och Skaparen kan till sist klippa ner en matta full med det som mitt liv gett av glädje och sorg, vardag och fest.

söndag 8 mars 2009

Tid eller pengar!


"Pengar är jättetrevligt, men om jag måste välja mellan att ha mycket pengar och att ha tid väljer jag tiden. Det är trots allt tid som är liv, och vi måste leva innan vi dör."
Gisela Linde i dagens Vasablad

Att prioritera rätt är inte alltid lätt. Det finns mycket man kan, vill och måste. Känns ändå viktigt att inte bli ett "offer" för allt som man tror att man måste vara och göra utan njuta av det man har och välja bort det som inte är nödvändigt för ett bra liv. Att tiden ändå inte alltid räcker till just nu får man väl leva med. Dagar kommer kanske då tid finns för allt man vill göra, men då saknar man kanske den här tiden när livet är som mest intensivt?

Nu ska jag sluta fundera och njuta av kvinnodagen som började bra med frukost på säng och löfte om middag! Nu drar melodifestivalen igång här i vårt vardagsrum med yngsta som programledare... nu ska jag se och lyssna på den!

Till alla kvinnor önskar jag en bra kvinnodag samt mod och kraft att prioritera det goda i livet!

tisdag 3 mars 2009

Min starka syster!


Jag har en syster som påminner mig mycket om Pippi Långstrump!

Hon var alltid den starkaste av oss två, trots att hon är några år yngre än vad jag är. Att ge sig i närkamp med henne var ingen bra idé - den kampen förlorade jag alltid! Hon var också lika påhittig som Pippi, ingen av oss andra systrar slog henne i att berätta historier. Hon hade alltid något roligt att berätta om vid matbordet, något spännande hon varit med om under dagen - hur mycket som var sant visste vi aldrig, men det hade ingen betydelse!

Hon var prickig på näsan på sommaren, precis som Pippi, och trivdes precis som henne också bäst utomhus och till havs. Envis och finurlig var hon också - var det någon som kom på roliga ord och uttryck i familjen så var det hon! Jag var väl lite som Annika som stod och tittade på med stora ögon, men hon var en bra kompis att ha med när man flyttade ofta som vi gjorde, eller på våra långa båtresor till Finland. Pippi-dragen har kanske jämnats ut med åren, men nu och då ser man dem ännu - och det är bra!

söndag 1 mars 2009

Ingegärd och Agnes

Två starka kvinnor som betytt mycket för mig. Lika varandra men ändå olika. En ordningsam, den andra mer bohem där exakt ordning var sekundärt. Den ena gladast när hon fick vara hemmavid, den andra ville gärna resa och se sig omkring. Men båda två kreativa mitt i allt vardagsslit. Det fanns alltid tid för att skapa, om inte de stora projekten så i det lilla. Och det fanns alltid tid att ta med mig i skapandet, de delade villigt med sig av det de kunde och jag har dem båda att tacka för min lust att skapa. Virka, sy, brodera, läderarbete, porslinsmålning, oljemålning, vävning, linodling, linberedning, spinna ull och lin - listan på vad de introducerade mig i kan göras lång! Det var inte det perfekta resultatet som var målet, utan glädjen i att ha skapat något själv och bäst av allt var om det material som användes var något som återanvänts! Mitt sommarlov blev aldrig tråkigt i deras närvaro. Jag fick även ta emot en del av deras egna alster och de gläder mig nu när de båda sedan flera år tillbaka är borta. Tanken på det arbete och den skaparglädje som ligger bakom gåvan värmer ännu. Saknar dem båda ofta, skulle gärna vilja berätta om mina projekt för dem, men kanske de ser och ler?