lördag 14 januari 2012

Sprickorna


Var inte rädd för sprickorna i ditt liv
det är de som släpper in ljuset
Det fullkomliga ligger i det ofullkomliga
i det som gick sönder
Sprickorna är inte tecken på svaghet
de är spår av ett liv väl levt
Långsamt blir du mer nött 
mer genomskinlig
Det egna falnar och kvar blir ljuset

4 kommentarer:

monica sa...

Dina ord muntrar upp en som kommit igen efter en utbrändhet:)

Anonym sa...

Detta bevarar jag i mitt hjärta. Tack! Michaela

Anonym sa...

Så sant! Ibland är man kanske inte så stolt över sprickorna i livet o kanske vill gömma dem..men jag brukar tänka på att de människor som vågar visa sig svaga, visa sprickorna, vara ärliga, är människor jag trivs bäst med. Tack! Ulrika M

Mickus sa...

Hörde nästan exakt detta på en predikan i söndags det jag nu läste här :)...ljus som lyser genom ett sprucket lerkärl kan bli så otroligt vackert...varje lerkärl är unikt med sina sprickor och ger ett alldeles unikt mönster då ljuset får lysa igenom. Så härligt att höra, spciellt när man är trött...Kram/ Mikaela