Vid den trånga porten får jag lägga av mig allt
alla bördor som tynger
allt som hindrar mig från att vara den jag är
- för det ryms inte med in
När jag sedan gått igenom och står där
utan allt
får jag vandra kärlekens väg
vilken inte alltid är enkel att gå
den är smal och slingrig men leder till livet
- det verkliga livet
Längs vägen
får jag vad jag behöver
- varje dag
Det bästa är att jag aldrig går där ensam
att jag varje kväll får lägga av mig allt
och varje morgon får en ny möjlighet
- att gå
Längs vägen
får jag vad jag behöver
- varje dag
Det bästa är att jag aldrig går där ensam
att jag varje kväll får lägga av mig allt
och varje morgon får en ny möjlighet
- att gå
3 kommentarer:
Vackert!
Ibland kan det kännas tungt när man känner att man varje dag har för tjock packning. När man hela tiden skall lägga av och börja om, då kommer man inte så fort framåt. Samtidigt är ju just det fantastiska det att man varje morgon har den nya möjligheten, att lämna och -att gå!
Fin vårvandring till dig!
"Var dag är en sällsam gåva en skimrande möjlighet....
"Genom den trånga porten kan man bara tränga sig... eller hur det nu var någon sjunger i en sång. Jag minns ju inte vem. Börjar glömma saker...
Hur som helst, jag tycker du uttrycker dig så fint. Det är ju också ett sätt att lägga ner sina bördor. De blir så tunga att bära om vi sparar dem inom oss. Vi ska dela med oss så blir det lättare...
Kram till dig!
Skicka en kommentar