
Man kan se på sitt liv som en väv där inslagen sakta men säkert slås in. Vi väljer inte alltid våra inslag, ibland är de mörka och dystra till färgen för att efter några varv bli ljusa eller färgglada. Ibland känns slagen av bommen som väl häftiga och de mörka perioderna i livet är tunga att genomleva. Men när man ser tillbaka på randningen så ser man ett mönster som träder fram, en trasmatta av obetydliga eller mörka inslag blandade med ljusare inslag som tillsammans bildar ett vackert mönster.
Mitt liv har många färger på sina inslag, det finns dagar av sorg och oro, dagar då livet varit mer mörkt och dystert än ljust och glatt. Men många är också de dagar som står ut som alldeles extra och speciella med glada och tydliga färger - och där emellan perioder av lugna färger som rör sig på en mer vardaglig färgskala. Jag är väldigt nöjd med livsväven så här lång, och har jag tur får jag fortsätta lika länge till och Skaparen kan till sist klippa ner en matta full med det som mitt liv gett av glädje och sorg, vardag och fest.
1 kommentar:
Waow... just så där e livet. Det där var så fint skrivet! Tack!
Skicka en kommentar