Nu

Nu - nu - nu - nu...
Tiden består av en massa NU'n.

Men jag har ofta för bråttom med att tänka på igår eller imorgon för att hinna leva i NUet.

Tror oftast att jag får mer gjort om jag tänker mycket framåt och planerar, men börjar inse att det är precis tvärtom.

Att ha simultankapacitet har jag sett som något bra, lite hånfullt brukar jag kommentera männens oförmåga att göra två saker samtidigt - vad jag lurat mig själv!

Vet inte om jag lyckas, men jag ska försöka börja göra en sak i taget, kanske blir en del ogjort, eller kanske får jag mer gjort ju mindre jag gör...? Men frågan är om man måste göra mer? Eller räcker det med att man gör det man gör?

Den som lever får se!