Jag vet att det är svårt ibland att skilja på vad som är skicklighet, tur och mirakel. Vet inte om man måste skilja dem åt heller. Upplevde här om natten något som jag klassar som ett litet mirakel i alla fall!
Sonen hade lyckats få mopednyckeln i två delar, mannen steg upp och hämtade hem honom. På väg in från bilen tog han ut delarna ur sin ficka för att se på dem - och hittade till sin förskräckelse bara EN del. Den lilla spetsdelen saknades! Båda delarna behövs för att kunna göra en kopia.
Sonen söker, går några gånger av och an till bilen. Snö hade fallit och täckte marken med några cm. Hittade ingen nyckeldel, kom missmodig in igen. Moders- och sökarinstinkten tog mig upp ur min varma säng, på med morgonrock, stora skor och varma jackan och ut i den kalla natten.
Stod en stund på trappan och funderade hur i all värld jag skulle lyckas hitta en liten nyckeldel i denna snön och i detta mörker... Tog några steg längs den av mannen och sonen upptrampade stigen i snön. Stannade och såg mig runt. Såg ett litet hål i snön, några mm stort. Böjde mig ner och stack fingret in i hålet och föste undan snön - och där låg den!
Otroligt, på mindre än en minut hade jag hittat en nyckeldel i storleken 1,5 -0,5 cm i 3 cm nysnö längs en gång på ca 20 meter...Det kallar jag ett mirakel!
Sonen blev lycklig och sa att han fick bönesvar direkt!
Nöjd gick jag tillbaka till min varma säng!
Gud är de små och stora tingens Gud!
1 kommentar:
Vilket underbart mirakel! Han bryr sig. Så är det.
Skicka en kommentar