Drömmar

"Vattnet har stigit" säger du och tittar ut över sjön, du sitter uppkrupen på en stege i vårt halvfärdiga vardagsrum på sommarstugan. Du är fortfarande rosig om kinderna och rufsig i håret efter att just ha stigit upp ur sängen. Jag stannar upp med målandet en stund och tittar ut, ja - du har nog rätt. Tänker att det är bra att leva nära naturen ibland och lära sig se vad som händer, sjörapporten senare den dagen bekräftar ditt uttalande, + 20 cm har det stigit sedan igår.

För en stund sedan kom jag in i sovrummet där du fortfarande sov i våra sängar, hade frukost med mig - flingor och mjölk till dig och en andra kopp te för dagen för mig. Du blev glad. Vi åt uppkrupna i sängen och du berättade vad du drömt om. Skolan och kompisar blandat med drömmens magiska värld. Tänker på hur lite jag själv minns av det jag drömmer nu för tiden. Vad beror det på? Kanske jag så snabbt låter tanken gå till dagens aktiviteter att jag inte tillåter mig dröja kvar i det halvmedvetna tillståndet som man är i när man just vaknar. Funderar på när man slutar berätta om sina drömmar för mamma och pappa? Vad drömmer de äldre barnen om? Frågar dem senare och vi får en rolig och intressant diskussion om drömmar. Jag vet inte vad drömmar gör med oss, men jag tror det är viktigt att drömma.