Amazing grace

Vandrar min väg genom storstaden och njuter av det. Konstaterar att det är länge sedan jag ensam fått strosa omkring så här. Men en oro gnager i mitt inre, en oro för min närmaste framtid och vad den ska innehålla. Jag söker mig till en kyrka mitt i stan. Vill se den och vill också ta en stund för vila och bön då oron gör mig trött. Utanför kyrkan står människor på kö för att få något att äta och dricka, någon spelar musik. Jag söker mig in i kyrkan och slår mig ner i en bänk. Känner plötsligt en stor samhörighet med alla de andra som sökt sig hit för att få hjälp. Också jag hör till de som behöver Gud och hans barmhärtighet. Låter mina böner bli kända inför Gud och sitter i stillhet en stund.

Och så händer det, jag får mitt bönesvar - helt klart och tydligt kommer Guds omsorg till mig där och då. När jag går ut från kyrkan spelar tvåmannaorkestern "pärleporten" och jag ser alla glada människor, både de som Gud får använda för att nå ut med sin barmhärtighet och de som får del av den. Blir så tagen av stunden att jag sätter mig ner på en stenkant och gråter en skvätt. Blir sittande, lyssnar till musiken och ser på alla människor som kommit för att få del av nåden. Tänker på min egen litenhet och Guds storhet. Ser en gråsparv som kommer och sätter sig brevid mig och påminns om orden att inte ens en sparv faller till marken utan att Gud vet om det.

När jag går iväg ut i folkvimlet igen spelar de "amazing grace" och jag kan inte annat än hålla med - förunderlig nåd!