Allt har sin tid

Den klara höstluften gör att tanken flyger lätt och fritt. Hösten är på ett sätt kravlös. Borta är sommarens alla "måsten", allt man tycker man borde och vill hinna. Hinna njuta, hinna umgås, hinna vara lat. Nu är vardagen här. Man vet vad man ska göra och rutinerna börjar sitta snart igen. Men samtidigt som jag lägger upp veckoschemat för mitt och familjens liv får jag en chans att omvärdera och lägga om kursen. Hur vill jag leva mitt liv? Vad är viktigt? Vart är jag på väg? Ofta har jag konstaterat att jag varit på rätt väg och valt att fortsätta. Ibland har jag stannat upp, gjort omprioriteringar och lagt om kursen något. Att våga avsluta något kan vara svårt, men samtidigt så befriande. Att välja nya vägar är spännande, men också utmanande. Förändringar gör oftast att man ser på saker på ett nytt sätt. Det är lite som att gå upp på ett berg. Där uppe kan man distansera sig bättre till sig själv och sin omgivning. Med distans ser man både det som är bra och det som är mindre bra, vilka vägar som är framkomliga och vilka man ska undvika. Sen när man ger sig in i virrvarret igen är det skönt att ha bilden från berget i sitt huvud, att veta vart man är på väg. Och komma ihåg - att allt har sin tid...