fredag 18 september 2009

Lycka

Sakta smög hon sig in och satte sig på en pall i köket. Det tog en tid innan jag noterade henne. Jag hade så fullt upp med mitt liv, allt som skulle, måste och borde göras. Men så en dag, mitt i något göromål föll min blick på henne. Hon satt så stilla på pallen, hon sa ingenting hon bara log. Jag stannade upp en stund men fortsatte strax med mitt igen. Men bilden av henne blev kvar hos mig och allt oftare började jag se åt hennes håll. Jag märkte att hon hade en positiv inverkan på mig. Allt det jag trodde var viktigt, som måste göras, var inte längre lika viktigt. En dag lämnade jag mina göromål och satte mig bredvid henne på golvet. Vi satt så länge. Jag frågade till sist vem hon var och varför hon kommit. Hon svarade att hon kommit för att påminna mig om vad som var viktigt i mitt liv, att hon alltid funnits hos mig, men eftersom jag ibland glömmer bort henne så måste hon komma in och sätta sig i mitt kök. Sen sa hon att hennes namn är Lycka.

Jag satt länge kvar och när jag sedan tog itu med mina göromål gick det på något vis lättare. När jag nu får för mycket att göra och glömmer bort att hon, Lycka, finns i mitt liv - då sätter jag mig ner på pallen tillsammans med henne, ser på mitt liv ur hennes perspektiv. Det löser inga problem och städar inte huset, men det ger mig ett annat perspektiv på min vardag.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Fina reflektioner! Hoppas du samlar dom i en bok sen! Verkligen nyttigt med en pallreflektion ibland! KRAM
mamma!

Monika sa...

Tack mamma för din uppmuntran :) Kram

Mikaela sa...

Mysigt skrivet och ack så tänkvärt! Lätt att man glömmer! Kram/ Mikaela

HannasVirrVarr sa...

Vilken fin text.

Roligt att du tittade in på min blogg. Det är kul hur mycket barndomsminnen man kan hitta på loppisar. En annan mugg jag visade på bloggen (med bild av my little pony) visade det sig att en före detta studiekompis hade två ur samma serie hemma hos sig, som hon haft sen hon var liten :)

Supersköna bilder från ert sommarställe!

Ha det bra,
//Hanna

Lundagård sa...

••• så fint •••

Eva sa...

Du har ju början till en roman här som sagt! Fast jag blev lite spooki först när jag trodde ni fått in något väsen i huset ... :-) Plötsligt känns det även som jag får rycka upp mig lite och sluta med mina "Är det du? är det döden?" citat - kanske är "Är det du? Är det Lyckan?" istället ... Godnatt syrran.