Lucka 12 - vardagsunder

Jag tror. Jag tror på Gud. Det är ingen abstrakt tro utan en väldigt konkret och nära tro. För mig finns Gud och han bryr sig om mig, ja t.o.m. älskar mig. Jag försöker bli bättre på att leva i min tro. Att faktiskt tro att Gud vill mig väl, inte bara ibland utan alltid. Nu har jag ett pinfärskt och roligt exempel på att vi samarbetar Gud och jag.

Vi har en kakelugn som rykt in när man eldat i den. Kajbo i skorstenen visade det sig. Sotaren kom idag och gick upp på taket för att med en 25 kg torpedliknande tyngd hacka loss boet som satt långt ner. Efter att ha försökt en stund kom han in och vi konstaterade att inget hänt, boet var kvar ovanför spjället. Eftersom jag hört att de kan sitta så hårt fast att man kan bli tvungen att knacka sönder skorstenen blev jag lite bekymrad. Sotaren gick upp igen på taket. Jag hörde hur det dunkade vid spjället. Jag gick dit och lyssnade, lade händerna på skorstenen och sa till min samarbetspartner Gud: - låt det få lossna nu... och sekunden efteråt hörde jag hur allt rasslade till och landade i botten på pipan!!! Jag gick ut till sotaren som var glad och sa att han nog fått hjälp uppifrån, om han menade Gud eller sin torpedtyngd vet jag inte men jag bekräftade det och sa att jag lagt händerna på skorstenen. Ja, vad säger man? Tack gode Gud, kanske? 

Skön fredag!