Genom åren har jag mött många som inte aktivt går i kyrkan men som säger att naturen är deras kyrka, där möter de Gud. Och jag kan förstå dem. Naturen är storslagen och vacker. Den kräver inget av oss men finns där för oss, fritt att njuta av. Den har lockat många att skriva vackra texter och den berör oss på många sätt. Både i det lilla och det stora. En skir, liten blomma eller en storslagen vy över hav och berg. Att vandra ensam i skogen en dag när livet känns tungt kan ge kraft och tröst som inget annat. Att dela en vacker solnedgång med den man älskar känns som att vara i himlen. För mig är naturen inte Gud men den är hans avtryck här på jorden. Få saker får mig att förstå och komma nära Gud så bra som hans skapelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar