Dagarna är korta och mörkret kommer fort. Istället för att kämpa emot mörkret så är det ganska skönt att vila i det. När maten är uppäten och undanplockad lägger jag mig på kökssoffan en stund och tar en liten tupplur utan att somna, bara dåsar bort en stund. Sen har jag energi för att göra lite igen. Jag tror att vi här i norden gör klokt i att låta ljuset och mörkret styra oss lite mer än vi låter det göra. För att kämpa emot tar på krafterna. Att vila när det är mörkt och jobba när det är ljust är mer fysiologiskt rätt och därför snällare mot kropp och själ.
Kanske är det samma sak med det mörkret som finns inom oss. Vår rädsla för mörkret kan driva oss att göra okloka val. Att låta det jobbiga och svåra vara jobbigt och svårt är inte lätt. Hellre flyr vi in i annat som upptar vår tid och tanke. Men om ljuset ska får bryta fram måste vi våga möta vårt mörker och vänta ut det - vila i det tills dagen gryr igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar