Väcktes ur min sömn av någon som försynt säger "hallå" i hallen. Yrvaken sätter jag mig upp och ser på klockan att jag tydligen somnade om igen efter att familjen åkt iväg till jobb och skola. Rycker åt mig morgonrocken och går ner. Möts av min kära kusin som svängt in på sin väg till stan. Får en skön frukoststund med henne. Att dela ett stycke av livet med varandra är livgivande. Att mötas ärligt, som den man är, gör oss mer grundade i oss själva. När ytan putsas och fasaden blir viktig tenderar insidan bli unken och rutten. Men om vi låter sprickorna synas och vädrar det vi bär innerst blir luften lite lättare att andas. Nu skiner solen in med ett nästan magiskt sken och dagen ligger framför mig. Ska försöka ta vara på den på bästa sätt, en bra start fick den i alla fall.
En skön dag önskar jag dig också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar