Du är vad du gör...eller?

Jag trivs med mitt jobb som lärare, för det mesta i alla fall. Det är ett omväxlande och stimulerande jobb som hela tiden lär också mig mycket nytt. Roligast är kontakten med studerande och kollegor, att diskutera och försöka lösa problem tillsammans. Det jag har svårast med är betygssättningen, att utvärdera och bedöma de studerandes prestationer. Jag vill ju gärna tro att alla har gjort sitt bästa och borde få det bästa betyget. Men jag vet att det är min uppgift att värdera deras prestation och jag gör det också. Men min rädsla handlar om att de studerande ska värdera sig själva utgående från mitt betyg, inte sina kunskaper. Mycket i dagens värld bedöms enligt prestationer, har du ett välavlönat jobb, en fin bil, gjort dig ett namn i mediavärlden eller på något annat sätt utmärkt dig - så är du någon! Man får gärna ha eller göra allt detta - eller inget av det, det har ingen betydelse för ditt värde. Så vill jag försöka se på alla mina medmänniskor, men frågan är om det märks? Kanske det blir lättare med åren? Jag vill hur som helst gärna tänka som Moder Teresa:

Jag ser Gud i ögonen på varenda barn... Varje människas liv är värdefullt för Gud, oavsett omständigheterna.