lördag 12 januari 2013

Jag har gått inunder stjärnorna...


En av alla fördelar med att bo på landet är mörkret. Mörkret som gör så att man ser stjärnhimlen. Stod i kväll när vi kom hem och beundrade det stjärnbeströdda himlavalvet. Så mäktigt, vackert och tyst. I all sin storhet så anspråkslöst. Det räcker med en enda lampa som tänds så missar man allt det vackra. Men ändå finns det där. Det är som med så mycket annat här i livet. Man behöver ibland stänga av allt som stör och tar ens uppmärksamhet för att upptäcka det som gör livet vackert. Det vackra i livet finns där - anspråkslöst men mäktigt och storslaget, bara väntande på att vi ska upptäcka det och förundras.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Exakt så är det.
Då man minst anar det glimmar det till i livsväven och man stannar upp och känner stor tacksamhet och ödmjukhet inför livet. Att drabbas av livsinsikter under resans gång gör livet så meningsfullt och intressant.
Du har en sällsam begåvning att uttrycka dig i skrift! Intressant
att följa dina tankar.
Birgitta

monica sa...

Här, i en annan del av Kuni stod jag samma kväll och beundrade det vackra:)