Ibland vill jag frysa några bilder, få dem att stanna för evigt i hjärtats album.
Hallen hos oss igår kväll
pallen överfull av avgasdoftande mopedkläder
hjälmar på rad
kängor med snö som smälter och bildar små pölar på golvet
Vardagsrummet fullt av gängliga tonårskillar som spelar brädspel
Tystnaden i köket när de äter våffla efter våffla med glass och hemmagjord sylt
Skratten och pratet från sonens sovrum där alla sitter på golvet
Vi drar oss undan och går till sängs
innan jag somnar tackar jag för att jag får vara med om det här
lite sorgset medveten om att denna tid snart är över!
3 kommentarer:
Härligt så satt det där ditt nya inlägg... dessutom tror jag att jag precis förstår vad du talar om...
Ljudet av älskades skratt och trivsel, samvaro... jag brukar också välja att befinna mig på ett visst avstånd. IBLAND. Bara lyssna och njuta vara med men på avstånd. Ibland är det bäst... Mums
Ha en go dag
Visst e det underbart, tacksamheten e stor i hjärtat över våra ungdomar. Å tjejerna var i kyrkan och bakade kex till skolans alla elever. WoW! Vilken nåd! Nanne
Läst och tänkvärt:
Lyckan tassar fram på snabba fötter.
För mycket av det goda är ibland underbart,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, Så fick katten Olivia oxå vara med på ett hörn
Skicka en kommentar