onsdag 17 februari 2010

Ödmjuk skönhet













Står och stryker kökshandukarna i linne som jag ärvt av svärmor. Jag känner uppriktig glädje över dem. Tänk, de har varit med en lång tid, tvättats gång på gång men är trots det fortsättningsvis vackra trots att de är lite nötta. Jag dra mig till minnes en artikel i en inredningstidning jag nyligen läste. "Lev enkelt med wabi sabi" stod det. Först blev jag skeptisk. Men vart efter jag läste blev jag gladare och gladare - det här handlar ju precis om det jag försöker eftersträva. Enkelt och nött - helt rätt för både miljön och själen. Wabi sabi betyder just ödmjuk skönhet och handlar om att bejaka sönderfall, inte bara blomstring. Att inse att ingenting varar för evigt, ingenting blir färdigt. Det handlar inte om att skapa en nött och sliten look utan om att använda det man har, fixa det om det går sönder och vara nöjd trots att det är slitet. Det är en tidens gåva - ödmjuk skönhet.

Bästa sättet att leva enligt den här principen är att använda det man har, köpa på loppis eller på begagnatmarknaden. När man köper nytt försöker man välja det som kan åldras med värdighet. Själv har jag en längre tid sökt en förvaring till barnens utklädningskläder men ingenting har känts som ett bra alternativ. Plastlådor eller rangliga ställningar tilltalar inte. Dessutom har det mesta varit för litet. Men så här om dagen hittade jag det jag sökte på torget i stan. En rejält stor "pärtkorg" med plats för alla kläder. Den kommer även att åldras vackert och den dag den gjort sitt kan den eldas upp. Priset var 30 euro - och det för en korg som är tillverkad för hand och närproducerad! Glad blev dottern och glad blev jag. Nu doftar det färskt trä i dotterns rum och vi slipper utklädningskläder på golvet. (Ja, jag sökte faktiskt igenom uthusen efter något gammalt att använda först, men inget fanns som var tillräckligt stort).

Vi har mycket i vårt hem som börjar bli nött och slitet, vi har ju bott här i 15 år nu. Men vi ska fortsätta sköta om det vi har, säkerligen renovera en del, köpa något nytt - men också njuta av det slitna. Att något blir slitet är ju ett bevis på att det bor och lever människor här. Så nu ska jag ännu mer bejaka förfallet och den ödmjuka skönheten!

3 kommentarer:

ulrika sa...

Vilken fin korg! Bra tanke! :)

monica sa...

Vilken härlig korg, vi skulle i vår tur behöva till dockkläderna:)

Ingelapingela sa...

Trakteras och vilar i ditt inlägg (som jag brukar :-)

Korgen naturligt vacker med lovande potential att kunna åldras med skönhet.

Kram Ingela