onsdag 10 februari 2010

Kontemplation

"En inre, utdragen och ordlös bön, varvid man tömmer medvetandet för att stilla betrakta det gudomliga"

3 kommentarer:

Ingela sa...

Hur lätt är det inte att glömma bort just detta att man är en vanlig människa och duger även med fel och brister! Det här är åtminstone min ömma punkt... Vet inte om jag någonsin kommer att lyckas lära mig just detta. Men, jag jobbar på det!

Du är så sträng emot dig själv har jag fått höra...

Varför detta jämförande det som jag egentligen tycker så illa om? Och bekämpar främst när det gäller andra. Såg efter att jag knåpat på mitt inlägg idag att det pånågotvis tangerar ditt ;-)

Monika sa...

Det är inte lätt att vara snäll mot sig själv alla gånger... Men vi får fortsätta jobba på det! Nånstans tror jag det handlar om att se bortom det vi gör/eller inte gör, att hitta värdet i att bara vara - just det - en vanlig människa! Jag tror ju ändå att det är i det vårt värde ligger, för det vi gör - även om det ibland kan bli riktigt bra - är ändå alltid är ett styckverk, och skulle det vara det som ger en människa hennes värde så är vi flera som ligger risigt till! Men det är skönt att få vila i det att vårt värde är bortom det synliga! Allt gott till dig!

Ingela sa...

TACK för dina tankvärda ord. Ibland skönt bara att bli bekräftad i sin känsla... så lätt att se och förstå men desto svårare att ta till sig!

Åtminstone hos mig är det alltid nära till livsfrågor och faktiskt tror jag mig inte om att på något sätt vara unik i detta ;-)

Men, tankarna kretsar mycket kring kvalitet och kvantitet och så måste jag hejda mig... för något som skymmer sikten.

Förresten härligt att höra "All to Jesus" igen den brukade vi sjunga då jag var med i Hässleholms EFS K:a