Längtan

Borrar in min näsa i ditt mjuka hår

Du sitter nyvaken i min famn

ännu sängvarm i kroppen

vi njuter av stunden

sen går du iväg för att äta frukost

Sitter på trappan med min tekopp

blundar och låter vårsolen värma mig

Det doftar tjära och fåglarna kvittrar

när jag öppnar ögonen igen

ser jag de höga drivorna av snö som ännu täcker marken

Längtan väver sina gyllene trådar ur nuet

sträcker dem in i framtiden

längtar bort

men vill nuet

Väven förgyller och bär när dagen känns tung

Välsignelse

Att önska någon annan Guds beskydd och välsignelse är det bästa vi kan ge varandra! Vad annat kan vi ge som egentligen har någon betydelse? Pengar ger i sig inte välsignelse, även om de kan komma till välsignelse rätt använda. Saker lika så. Så att ge av den gudomliga välsignelsen till varandra är den bästa och den största gåvan.

Just nu är mitt liv inne i en intensiv men intressant period. Jag har många tankar och funderingar och även mycket som jag konkret måste få gjort. Vårt palats är, för att citera Bo Kaspers orkester, ett fullkomligt kaos. Dottern har lurviga mysstrumpor på sig till skolan "för det fanns inga rena i lådan", lådor för mjölkburkar och återvinningspapper svämmar över. Mattorna från köket kastade jag ut på trappan här om dagen i hopp om att hinna städa men efter två dagar tog mannen in dem igen - golvet i köket är fortfarande ostädat. Mitt mantra är: det blir lugnare - snart! Det tror jag fortsättningsvis på! Mitt i allt detta blir jag glad över kända och okända människors önskan om Guds beskydd och välsignelse här på bloggen, tack!

(Bilden är tagen av vår äldre dotter)

Själens pilgrimsvandring

Min själ vandrar framåt längs livets väg,

ibland springer den fram i ren glädje,

ibland är stegen tunga och den måste vila sig en stund.

Den inre pilgrimsvandringen är den verkliga vandringen.

De yttre betingelserna varierar under livets gång

men själens rörelse är avgörande för hur mitt liv gestaltar sig.

Att leva helt och fullt - att låta själen uppleva, utmanas och utvecklas, gör att själens pilgrimsvandring fortsätter

tills den en gång når slutmålet för vandringen.

Vikten av att låta själen vandra uttrycker den Brasilianske biskopen Dom Helder Camara så bra i boken Tusen skäl att leva

När din lilla båt

har legat så länge

för ankar i hamnen

att du börjar få för dig

att den är ett hus,

när din lilla båt

börjar skjuta rötter

i gyttjan vid kajen,

då är det dags att styra ut!

Till varje pris måste du rädda

båtens seglarsjäl

och din egen pilgrimssjäl.

Den fina segelbåten är målad av min farmor Agnes, hon var en sann konstnärssjäl som inte stod stilla länge trots att hon inte reste speciellt mycket!

Våta fötter

Våt om fötterna efter att ha plumsat i snön över isen på väg till vår sommarstuga sitter jag och värmer fötterna framför en liten brasa och värmer samtidigt upp ett par vinterkalla yllesockor som jag hittat i byrån. Den lediga veckan är snart slut och jag konstaterar att det inte blev så mycket att vila och lata sig, men omväxling från vardagen blev det och det är viktigt det med! Just nu känns det som om tiden inte riktigt räcker till, jag vill så gärna - och behöver det också - ha lite luft kring det jag gör, känna att jag hinner med. Men nu är det mest bara att beta av uppgifterna en efter en. Men det känns ändå oftast bra när det sen väl är avklarat.

Fötterna börjar bli torra och sockorna varma så jag drar på mig dem och kängorna. Sitter ännu en stund och inväntar mannen som lastar lite bastuved på pulkan. Inser att jag ändå har det väldigt bra och att en liten stund av återhämtning framför en brasa i en kall sommarstuga kan göra gott för min själ. Vi traskar iväg hemåt och möter på vägen våra "skogstomtar" som är på väg för att fortsätta röja och gallra i vår skog runt stugan - tänk vilka människor det finns! Sen säger mannen "Det är kul att vara ute så här med dig" när vi åker hemåt i bilen - och då VET jag att jag har det väldigt bra och att jag nog kommer att klara den närmaste tiden också.

Solsken

Längtar efter sol och vår!

Blir då glad av denna solskens-utmärkelse som jag fick av Ingela!

The sunshine Blog Award is awarded to bloggers whose positivety and creativity inspire other in the blogworld. The rules for accepting the award are:

1. Put the logo on your blog or within your post,

2. Pass the award to 12 bloggers.

3. Link the nominees within your post.

4. Let them know they recieved this award by commenting their blog.

5. Share the love and link to the person from whom you recieved this award.

Jag i min tur sänder vidare denna utmärkelse till:

Mia - som inspirerade mig att börja blogga - tack!

Eva - en kär syster som skriver klurigt med eftertanke - tack!

Adina - som så personligt delar med sig av sitt liv - tack!

Mikaela - kusin som flyttat över viken vars blogg jag gärna besöker - tack!

Ulrika - en till kusin som bygger och lever baby-liv! Härligt att följa med - tack!

Mia - som skriver vackert om det svåraste och ger hopp om att livet trots allt kan gå vidare - tack!

Inger - Kunibo i förskingringen, roligt att trots avstånd få följa med vad som händer - tack!

Anna-Karin - pysslig vän och och kollega som delar med sig av sitt liv - tack!

Monica - en konstnärlig vän vars blogg jag gärna läser - tack!

Carina - en vän som jag önskar skulle återuppta sitt bloggande... - tack! :)

Jag nöjer mig så här, trots att det finns många andra trevliga och fina bloggar jag läser nu och då! Hoppas att ni alla blir glad av lite solsken!