lördag 27 mars 2010

Längtan


Borrar in min näsa i ditt mjuka hår
Du sitter nyvaken i min famn
ännu sängvarm i kroppen
vi njuter av stunden
sen går du iväg för att äta frukost

Sitter på trappan med min tekopp
blundar och låter vårsolen värma mig
Det doftar tjära och fåglarna kvittrar
när jag öppnar ögonen igen
ser jag de höga drivorna av snö som ännu täcker marken

Längtan väver sina gyllene trådar ur nuet
sträcker dem in i framtiden
längtar bort
men vill nuet
Väven förgyller och bär när dagen känns tung

3 kommentarer:

monica sa...

Så härligt att få läsa dina "ögonblick"

Cia sa...

Märkligt hur längtan samtidigt kan kännas härligt och jobbigt. Känner igen mig:
"längtar bort
men vill nuet"

Vackert skrivet igen en gång!

kram!

Monika sa...

Tack vänner! Att längta är en del av livet även om man lever i nuet! Kram!