Våta fötter

Våt om fötterna efter att ha plumsat i snön över isen på väg till vår sommarstuga sitter jag och värmer fötterna framför en liten brasa och värmer samtidigt upp ett par vinterkalla yllesockor som jag hittat i byrån. Den lediga veckan är snart slut och jag konstaterar att det inte blev så mycket att vila och lata sig, men omväxling från vardagen blev det och det är viktigt det med! Just nu känns det som om tiden inte riktigt räcker till, jag vill så gärna - och behöver det också - ha lite luft kring det jag gör, känna att jag hinner med. Men nu är det mest bara att beta av uppgifterna en efter en. Men det känns ändå oftast bra när det sen väl är avklarat.

Fötterna börjar bli torra och sockorna varma så jag drar på mig dem och kängorna. Sitter ännu en stund och inväntar mannen som lastar lite bastuved på pulkan. Inser att jag ändå har det väldigt bra och att en liten stund av återhämtning framför en brasa i en kall sommarstuga kan göra gott för min själ. Vi traskar iväg hemåt och möter på vägen våra "skogstomtar" som är på väg för att fortsätta röja och gallra i vår skog runt stugan - tänk vilka människor det finns! Sen säger mannen "Det är kul att vara ute så här med dig" när vi åker hemåt i bilen - och då VET jag att jag har det väldigt bra och att jag nog kommer att klara den närmaste tiden också.