Lucka 17 - ett brev från Indien

Signe var min mans morfars syster, hon var missionär i norra Indien på 1950-talet. Hon åkte ut ensam och fick resa runt hela jorden för att komma till Indien. Att läsa hennes brev är så intressant! Vilket äventyr och vilket mod! Breven visar även på stor ödmjukhet, förtröstan på Gud och längtan hem. När jag lärde känna Signe var hon redan gammal men hade många minnen att berätta från sin tid i Indien, även om hon inte gjorde någon stor sak av det. Men frågade man så berättade hon. Här kommer ett utdrag ur ett brev skrivet till hennes syster Edith i december för exakt 60 år sedan. Det får bli dagens lucka. 

Nu har ju denna termin just gått till ända och ni har julbrådskan i skolorna förstår jag. Det är säkert kallt, med snö och is hemma i Finland denhär tiden på året. Här i Himalaya, Kalimpong och Pedong är det även någon slags höst och vinterstämning. Sluttningarna på bergen är torra och bruna, men mycket gröna träd och buskar finnes ändå som gör naturen vacker och de praktfulla julrosorna blommar nu, det lyser rött överallt. Hemma kan de köpas i kruka och dyra skulle jag tro att de äro. Borta i horisonten glimmar snöbergen majestätiska och mäktiga, det är så klart i luften denna tid på året. Varmt är det i solen men, o så kyligt på nätterna och morgnarna. Jag är glad att ha med några riktiga ylleplagg hemifrån. De äro goda att ha nu...

Och efter jul kom det här:

Ja, vi firade jul vi också i all enkelhet här i Pedong. Hade fått en "julgran", en ceder var det. Vi har nog inga träd som hemma här, men cedrar finnes här. Miss Odén säger att enar finnes nog men jag har inte fått syn på dem. Lövträd och den fina bambun är gräs denna tid också. Kornet härute har nu gått i ax men betesmarkerna äro torra och bruna. Kallt har vi också nu 8-10 grader C på morgnarna inne i våran "lada". Så de varma plaggen hemifrån är bra nu. Ja, detta var en parentes i mitt berättande om julen. På julafton hade vi inbjudit grannkvinnor och barn, bhutaneser äro de. De kom i skymningen vid halv 5-tiden och då tände vi ljusen, sjöng julsånger och läste julevangeliet på nepali och hade bön. Sen bjöd vi på kaffe och bullar, te till barnen samt appelsiner, det är tiden för dem nu. Sen fick de små gåvor också, flickorna fick små dockor och pojkarna bilar eller flygmaskiner. Ragnhild hade sänt mig sådant. Det var så trevligt och ett tillfälle att låta Jesus-ljuset lysa för dessa människor. Ibland har vi så härligt i söndagsskolan och många barn men ibland är det tvärtom.