Det är ännu mörkt där ute. Har satt mig i köket och tänt vårt andra ljus. Mina tankar och böner går idag, som många andra dagar, till en liten pojke som kämpar mot en hjärntumör. Ber om kraft för honom och hans föräldrar för den tid som ligger framför dem. Önskar att du som läser det här ville förena dig i den bönen. Funderar på om det gör någon skillnad om vi är många som ber eller få. Tror inte Gud räknar så, men har svårt att förstå när ett barn blir så svårt sjuk. Tycker att EN förtvivlad förälders bön skulle räcka för att Gud skulle gripa in och göra det onda om intet. Men inser att jag inte förstår och kan inte göra annat än be - för jag tror ändå på bönens möjligheter, och Guds.
Långsamt ljusnar det där ute.
2 kommentarer:
Tror inte heller att Gud tänker så : ) Gör dig sällskap i bönen! KRAM
Skänker en tanke till familjen och förenar mig i bönen
Skicka en kommentar