Hälsningar från Viking Isabella

Allt har sin tid!

Nu har jag fått det jag längtade efter - vara hemma!

Vi fick fyra dagar ledigt och åkte hem för att träffa familj, släkt och vänner.

Även om det blev kort och intensivt så var det härligt,

tänk vad mycket man kan hinna med under en helg!

Började med ett välsignat knytkalas,

fortsatte med gammaldagstorg med fikastunder med både vänner och familj,

hann även vara en kväll på underbara Bråthällan med hav, sand och vind och givetvis släktträff!

Söndagens tur med mannen till sommarstugan med fikastund och bastubad var som en miniretreat - lugnt, svalt och alldeles underbart (men bastun var varm!),

kvällen avslutades med goda vänner på besök.

Idag hann jag med att föra barnen till ett nöjesfält, hämta material från jobbet och shoppa på stan med mor, syster och systerdotter inklusive obligatorisk fika och fotografering vid nedre torget (tack T för att du tog bilden!)

När jag gick på stan ringde en vän och funderade om jag satt på Åland och hade tråkigt, hon tänkte ringa och muntra upp mig!

Tänk vilka vänner och vilken familj jag har!

Nu orkar jag garanterat med en dos Åland igen!

Helgens visdomsord fann jag i en butik i Jakobstad:

Rikedom är inte att ha många saker

- det är att sakna lite!

Och jag konstaterar att jag saknar lite - jag har en underbar familj,

både min ursprungliga och min nuvarande och otroligt fina vänner!

Vad mer behöver man?

Tack för alla uppmuntrande ord kära vänner, må så gott och njut av allt fint runt omkring er!

Hemlängtan

En dag då jag läst min bok, solat, druckit te och allt annat som jag njuter av

känner jag mig ensam.

Oftast kan jag njuta av ensamheten men idag känns det inte så.

Jag längtar hem, både till min familj och till vårt hem.

Sitter och ser igenom min blogg och får ännu mer hemlängtan.

Slår ihop datorn och går ut.

Går längs den dammiga grusvägen på jakt efter något att fotografera.

Solen värmer men vinden gör att det ändå känns friskt.

Ser en fjäril som flyger från blomma till blomma,

fjärilar är svåra att fånga men jag gör ett försök,

och plötsligt har jag den där - på bild.

Tittar en stund på fjärilen

varje gång den sätter sig på en blomma slår den ihop sina vingar och koncentrerar sig på att suga nektar, sen slår den ut vingarna igen och flyger vidare.

Hittar smultron som jag också försöker fånga på bild,

de står stilla så det är inte det som är problemet,

men de är så små och det är svårt att göra dem rättvisa med kameran.

Jag har allt jag behöver här och även en del av min familj är med mig
men jag känner mig ändå inte hemma här.
Tänker att det kanske är de små tingen i vardagen
de där som är svåra att fånga eller till synes obetydliga
som gör att livet känns riktigt och som skapar en hemkänsla.
Tror att det är bra att ha hemlängtan ibland!

Allt till låns

Hälsningar från ett soligt Åland! Här befinner jag mig i sommar tillsammans med vår dotter som är med på ett stort och spännande äventyr - en filminspelning! Några veckor är även mannen med och vår uppgift är att ta hand om henne mellan inspelningarna. Även om vi just kommit igång märker jag att jag här kommer att få något jag ibland saknat där hemma - tid!

När dottern jobbar så är tiden min och vår. Jag kan sova, läsa, cykla, sola, bada, dricka te eller göra vad jag vill. Känner märkligt nog en viss stress över att ha så mycket tid, när jag då äntligen har den så vet jag inte vad man ska göra med den...! Men jag försöker ta en dag i taget och göra det bästa av den. Ibland blir det en hel del, ibland inte speciellt mycket.

Har igen läst Tomas Sjödins bok Reservkraft, jag tycker så om den boken. Att det i det som egentligen är omänskligt svårt finna så mycket vishet och glädje ger mig så mycket! Även om hans familjs livssituation inte alls liknar min så finns det så mycket att lära. Efter att ha läst boken blev jag igen stärkt i mitt "motto" som jag har här på bloggen - och som jag även försöker att ha i livet - att jag fått allt till låns och njuter av det! Jag ser det både som att jag njuter av livet och att jag njuter av att det är till låns, och det sista säger jag med en viss bävan. Det kan upplevas som en paradox att något som är till låns kan ge en genuin glädje, men på något sätt ser jag det som en förutsättning. Det utmanar mitt behov av trygghet och kontroll men ger samtidigt så mycket så att jag trots allt vill att det ska vara just på det sättet - att allt är till låns.


Så ska jag försöka fortsätta att njuta av livet
trots - och tack vare - att allt är ett lån!

Den inre dialogen

"Vem av er kan med alla sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?" (Matt.6:27)

- Så varför bekymrar du dig?
- Ja, kanske jag inte får något längre liv med mina bekymmer - men kanske det blir bättre?
- På vilket vis?
- Ja, jag har bättre koll på saker och ting.
- Har du bättre koll om du är bekymrad?
- Nej, men jag kanske missar något om jag inte är bekymrad.
- Minns du bättre om du är bekymrad?
- Njae inte direkt, men...
- Ja, men...?
- Men om jag grubblar så kanske jag kommer på något viktigt!
- Så en liten chans att du ska komma på något viktigt väger tyngre än friden som kommer av att du inte bekymra dig?
- Nej, inte egentligen...
- Men släpp det då, bekymra dig inte!

Att fånga tiden

Ligger på bryggan och tittar upp på himlen och trädtopparna.
Den nordliga vinden känns sval men på något sätt ändå ljummen mot min bara hud.
Vågorna kluckar rytmiskt under bryggan och några måsar skriar.
Doften är en blandning av skogsbacke, hav och fisk.
Jag har lagt mig så att kvällen sista solstrålar når mig.
Nyss satt jag i bastun och tog sommarens första bastubad, efter ett snabbt dopp ligger jag nu här och använder alla mina sinnen för att uppleva den här stunden.
Vill inget annat just nu, njuter och önskar jag kunde stanna kvar.
Vill fånga ögonblicket - men att fånga och hålla kvar tiden
är lika svårt och omöjligt som att fånga en såpbubbla.
Ett kvarhållet ögonblick är inte längre ett ögonblick
och en såpbubbla spricker om man fångar den.
Det är bäst att låta både tiden och såpbubblan ha sin gång och flyga sin väg
- och njuta så länge det varar!

Sommarbarn

Är det bofinkens sång

eller solen som värmer mitt ansikte

Daggen i gräset

eller humlan som flyger från vitsippa till vitsippa?

När sommaren gör sin entré

så händer något med mig

Det är som när man kommer till

sommarstugan efter en lång vinter,

öppnar dörrar och fönster,

vädrar ut den råa och kalla luften där inne

och låter värmen och ljuset fylla alla rum

Så känns det i min själ när sommaren kommer

- kanske för att jag är ett sommarbarn?

Integritet

Ibland vill man inte visa allt....

1:a maj

Hattarna och mössornas dag med god mat på "chili and lime"

Jesus-marsch för några i familjen, vi såg dem genom ett lätt smutsigt fönster... men budskapet framgick klart och tydligt!

Traditionellt ballongköp...

...och godisinköp!

Behövde inte så lång stund på stan före vi var nöjda,

mat i magen, en ballong och lite godis

- det var det!

Efteråt blev det en lång biltur med distribution av lite skivor,

sen hem för en liten tupplur före vårfest hos kära släkten!

Nu är det vår!

(oberoende av vädret...)

Kotten

Min hjärna känns ibland som den här kotten

Full av grus i maskineriet, dammig och överkörd

Tömd på allt fruktbart

Ensam på en väg

Längtar till en lummig skog

med renande vatten

svalka och skydd

De små blå

Blir alldeles lyrisk av de små blå

som dykt upp i vår backe

Ligger på knä, på sida, på mage

försöker fånga magin på bild

Vill man se dem får man vara ödmjuk

ligga på en reklamtidning för att inte bli våt

få löv och gräs i håret

Men jag såg dem!

Våga vår

Så kom den äntligen - våren

Kändes som den tvekade länge

Som om den hade svårt att lämna vinterns skyddande täcke

svårt att blottlägga det ännu nakna

Svårt att våga bada i det starka vårljuset

det som inget döljer

Men fågelsången

vattnets porlande

och solens värme

fick den att vekna

lockade fram den och nästan med ens

smalt det tjocka täcket ner och visade mig

att under den kalla och tysta ytan

finns en värld full av dofter och ljud

som väcks till liv av ljus och värme

Våga vår!

Livet vi lever nu...

Att formulera ord och komponera musik är något som min kära man hållit på med länge. Hur många låtar han har gjort vet jag inte, vissa har nått ut till oss andra medan en del ligger kvar i byrålådan. Han har nu och då uppträtt tillsammans med vänner i ett band eller ensam med piano eller gitarr. Nu har han spelat in några av sina låtar och släpper nästa vecka sin första skiva! Med sig har han några av de vänner han under årens lopp jobbat med. Jag är mycket stolt över honom.

Har du möjlighet så är du hjärtligt välkommen till Missionskyrkan i Kvevlax fredagen den 23.4 kl.20, det är fritt inträde och servering efteråt.

"Ingen är så vacker, som en känslig människas själ

Som lever vild och spretig i vår mitt

Som får oss att se bilder som inte stelnat än

Som växer som de vill mitt ibland oss..."

Välkommen!!!

Tryggare kan ingen vara

Att göra som man alltid brukar kan kännas tråkigt ibland

men samtidigt så ger det en trygghet i all sin enkelhet.

Som när jag sår frön varje vår även om de långt ifrån alla gånger blir till fullvuxna plantor, men det är så roligt att se när det växer.

Som när barnen klär ut sig till påskkärring en gång om året och går runt i gårdarna, önskar glad påsk och får kannan full av godis.

Eller som när mannen och jag tar en fika efter maten och spela yatzy, även om ingen av oss egentligen bryr sig om hur det går, men vi får en stund tillsammans och pratar om dagen som gått samtidigt som vi spelar.

Som att be aftonbön tillsammans med barnen. Här om kvällen när jag kröp ner i sängen bredvid vår yngsta la jag armarna om henne och hon om mig - "vi är som knäppta händer" sa hon innan vi bad.

Tryggare kan ingen vara.....

O happy day

En glad och hoppfull dag önskar jag er alla!

Livet segrar!

Har denna helg fått njuta av hur livet återvänder i naturen,

sett hur drivor av snö smälter inför mina ögon

Solen värmer och lyser upp

Det gör också vänner och familj

Är glad och tacksam för allt jag har och får ta del av!

O Happy Day!

Hjälplösas tillflykt, kom och bliv hos mig

I själens mörka natt när gryningen känns långt borta
då ångesten och hjälplösheten driver in sina spikar i mig
prövas min tro

Håller den?
Är den värd att leva för?
Är den värd att dö för?
Var är friden jag blivit lovad när jag som bäst behöver den?

Svaren låter vänta på sig
- då får tron bära mig
och förståndet vila

Lidandet förstås inte mot nuet
utan mot det som sker med mig
när jag låter tron bära mig genom lidandet
- trots att jag inte själv förstår

Så får tiden bli min gryning
som visar att Gud finns och att han förstår
när jag inte förstår
att friden inte är en känsla utan ett tillstånd
som övergår mitt förstånd

Längtan

Borrar in min näsa i ditt mjuka hår

Du sitter nyvaken i min famn

ännu sängvarm i kroppen

vi njuter av stunden

sen går du iväg för att äta frukost

Sitter på trappan med min tekopp

blundar och låter vårsolen värma mig

Det doftar tjära och fåglarna kvittrar

när jag öppnar ögonen igen

ser jag de höga drivorna av snö som ännu täcker marken

Längtan väver sina gyllene trådar ur nuet

sträcker dem in i framtiden

längtar bort

men vill nuet

Väven förgyller och bär när dagen känns tung

Välsignelse

Att önska någon annan Guds beskydd och välsignelse är det bästa vi kan ge varandra! Vad annat kan vi ge som egentligen har någon betydelse? Pengar ger i sig inte välsignelse, även om de kan komma till välsignelse rätt använda. Saker lika så. Så att ge av den gudomliga välsignelsen till varandra är den bästa och den största gåvan.

Just nu är mitt liv inne i en intensiv men intressant period. Jag har många tankar och funderingar och även mycket som jag konkret måste få gjort. Vårt palats är, för att citera Bo Kaspers orkester, ett fullkomligt kaos. Dottern har lurviga mysstrumpor på sig till skolan "för det fanns inga rena i lådan", lådor för mjölkburkar och återvinningspapper svämmar över. Mattorna från köket kastade jag ut på trappan här om dagen i hopp om att hinna städa men efter två dagar tog mannen in dem igen - golvet i köket är fortfarande ostädat. Mitt mantra är: det blir lugnare - snart! Det tror jag fortsättningsvis på! Mitt i allt detta blir jag glad över kända och okända människors önskan om Guds beskydd och välsignelse här på bloggen, tack!

(Bilden är tagen av vår äldre dotter)

Själens pilgrimsvandring

Min själ vandrar framåt längs livets väg,

ibland springer den fram i ren glädje,

ibland är stegen tunga och den måste vila sig en stund.

Den inre pilgrimsvandringen är den verkliga vandringen.

De yttre betingelserna varierar under livets gång

men själens rörelse är avgörande för hur mitt liv gestaltar sig.

Att leva helt och fullt - att låta själen uppleva, utmanas och utvecklas, gör att själens pilgrimsvandring fortsätter

tills den en gång når slutmålet för vandringen.

Vikten av att låta själen vandra uttrycker den Brasilianske biskopen Dom Helder Camara så bra i boken Tusen skäl att leva

När din lilla båt

har legat så länge

för ankar i hamnen

att du börjar få för dig

att den är ett hus,

när din lilla båt

börjar skjuta rötter

i gyttjan vid kajen,

då är det dags att styra ut!

Till varje pris måste du rädda

båtens seglarsjäl

och din egen pilgrimssjäl.

Den fina segelbåten är målad av min farmor Agnes, hon var en sann konstnärssjäl som inte stod stilla länge trots att hon inte reste speciellt mycket!

Våta fötter

Våt om fötterna efter att ha plumsat i snön över isen på väg till vår sommarstuga sitter jag och värmer fötterna framför en liten brasa och värmer samtidigt upp ett par vinterkalla yllesockor som jag hittat i byrån. Den lediga veckan är snart slut och jag konstaterar att det inte blev så mycket att vila och lata sig, men omväxling från vardagen blev det och det är viktigt det med! Just nu känns det som om tiden inte riktigt räcker till, jag vill så gärna - och behöver det också - ha lite luft kring det jag gör, känna att jag hinner med. Men nu är det mest bara att beta av uppgifterna en efter en. Men det känns ändå oftast bra när det sen väl är avklarat.

Fötterna börjar bli torra och sockorna varma så jag drar på mig dem och kängorna. Sitter ännu en stund och inväntar mannen som lastar lite bastuved på pulkan. Inser att jag ändå har det väldigt bra och att en liten stund av återhämtning framför en brasa i en kall sommarstuga kan göra gott för min själ. Vi traskar iväg hemåt och möter på vägen våra "skogstomtar" som är på väg för att fortsätta röja och gallra i vår skog runt stugan - tänk vilka människor det finns! Sen säger mannen "Det är kul att vara ute så här med dig" när vi åker hemåt i bilen - och då VET jag att jag har det väldigt bra och att jag nog kommer att klara den närmaste tiden också.

Solsken

Längtar efter sol och vår!

Blir då glad av denna solskens-utmärkelse som jag fick av Ingela!

The sunshine Blog Award is awarded to bloggers whose positivety and creativity inspire other in the blogworld. The rules for accepting the award are:

1. Put the logo on your blog or within your post,

2. Pass the award to 12 bloggers.

3. Link the nominees within your post.

4. Let them know they recieved this award by commenting their blog.

5. Share the love and link to the person from whom you recieved this award.

Jag i min tur sänder vidare denna utmärkelse till:

Mia - som inspirerade mig att börja blogga - tack!

Eva - en kär syster som skriver klurigt med eftertanke - tack!

Adina - som så personligt delar med sig av sitt liv - tack!

Mikaela - kusin som flyttat över viken vars blogg jag gärna besöker - tack!

Ulrika - en till kusin som bygger och lever baby-liv! Härligt att följa med - tack!

Mia - som skriver vackert om det svåraste och ger hopp om att livet trots allt kan gå vidare - tack!

Inger - Kunibo i förskingringen, roligt att trots avstånd få följa med vad som händer - tack!

Anna-Karin - pysslig vän och och kollega som delar med sig av sitt liv - tack!

Monica - en konstnärlig vän vars blogg jag gärna läser - tack!

Carina - en vän som jag önskar skulle återuppta sitt bloggande... - tack! :)

Jag nöjer mig så här, trots att det finns många andra trevliga och fina bloggar jag läser nu och då! Hoppas att ni alla blir glad av lite solsken!